Solvays cell och i Whitings cell. Kvicksilfverceller användas i vårt land af Elektrokemiska a.-b i Bengtsfors (omkr. 500 kw.) och af Uddeholms a.-b. i Skoghall (omkr. 1,000 kw.). Ett tjugutal olika cellkonstruktioner, öfvervägande efter diafragma-och kvicksilfverförfarandena, har kommit till praktisk användning i öfver 50 olika fabriker spridda öfver hela världen. Lut från kvicksilfverceller, som är saltfri, kan direkt användas för kokning af cellulosa. Annars får den, för urskiljande af salt och med hänsyn till fraktkostnaderna, indunstas till en 40-procentig lösning eller till fast form. Allt kaustikt kali och det mesta af kaustikt natron torde numera tillverkas på elektrolytisk väg; framställningen af natriumhydrat genom kausticering af soda med kalk torde numera förekomma blott i England i samband med Le-Blanc-sodaindustrien. Den mesta klorkalken framställes ock ur elektrolytisk klor. Redan 1910 fabricerades 50 proc. af världens klorkalkproduktion (300,000 ton) och 70 proc. af Tysklands produktion (100,000 ton) på detta sätt. Klorgasen används delvis äfven till framställning af flytande klor och ren saltsyra (genom förening med väte). Vätet tillvaratages äfven på sina ställen. För Sverige ha dessa metoder ett speciellt intresse därför, att luten kan användas för att tillverka icke blott tvål och såpa, utan äfven cellulosa, hvarjämte klorkalken i fast form eller i lösning kan användas för blekning af cellulosa. Hypoklorit. Elektrolyserar man en koksaltlösning utan diafragma, så bildas snart natriumhypoklorit. En lösning af detta salt är ett sedan länge kändt blekmedel (jfr Blekning) och framställes elektrolytiskt enligt Siemens-Schuckerts metod af bl. a. Billingsfors a.-b., Billingsfors (300 kw.). Vill man arbeta på hypoklorit som hufvudprodukt, bör vätskan i elektrolysörerna genom afkylning hållas vid tämligen låg temperatur, helst under 30°. Små apparater användas flerstädes inom textilindustrien. Klorat (se d. o.) uppkommer som redan nämndt i sin tur genom ombildning af hypoklorit, och kloratutbytet befrämjas af hög temperatur. Det i öfvervägande mängd framställda kloratet är kaliumklorat (se d. o.), som är ett viktigt råmaterial för tändsticksindustrien och dessutom används för framställning af fyrverkeripjäser m. m. Det erhölls tidigare genom inverkan af klorgas på varm kalkmjölk, då kalciumklorat bildas; tillsättes sedan klorkalium till lösningen, utfaller kaliumklorat. Denna metod torde nu vara nästan utträngd (med undantag möjligen för England) af den elektrolytiska, enligt hvilken alltså en klorkaliumlösning elektrolyseras vid hög temperatur med användning af platina (förr) eller kol (numera) eller konstgjord magnetit som anod. Genom den elektrolytiska metodens införande har priset på kaliumkloren sjunkit från 800-1,000 kr. till 550-600 kr. pr ton. Som den elektrolytiska kloratindustriens egentliga grundläggare torde böra betraktas fransmännen Gall och Montlaur; på ett mycket tidigt stadium upptogs den i Sverige af den svenske pionjären på den elektrokemiska industriens område Oscar Carlson (se denne. Suppl.), som uppfann en viktig förbättring i metoden och grundlade Stockholms superfosfatfabriks-a.-b:s kloratfabrik för 3,000 kw. i Månsbo (1895). A.-b. Förenade svenska tändsticksfabriker kontrollerar en kloratfabrik i Alby (1,500 kw.) och en i Trollhättan (1,000 kw.). Perklorat (se d. o.). Vid elektrolys af en nära ren natriumkloratlösning med olöslig anod erhålles till en början ingen, sedermera en relativt svag, syrgasutveckling vid anoden, beroende på, att syret upptages af kloratet under bildning af natriumperklorat (NaClO₄). Då en lösning af detta salt försättes med klorkalium eller klorammonium, utfällas kristallerade de svårlösliga salterna kaliumperklorat och ammoniumperklorat, hvilka användas till framställning af vissa sprängämnen. Sådan tillverkning bedrifves af Stockholms superfosfatfabriks-a.-b. i Trollhättan (2,000 kw.). Fosfor (se d. o.). Detta för tändsticksindustrien viktiga ämne erhåller man numera, så vidt kändt är, uteslutande genom att i elektrisk ugn upphetta en blandning af råfosfat (kalkfosfat, Ca₃P₂O₈), kvarts (kiselsyra, SiO₂) och kol. Därvid ernås tillräckligt hög temperatur, för att kiselsyran skall utdrifva fosforsyran i form af anhydrid (P₂O₅), som reduceras af kolet under bildning af koloxid och fosfor, hvilken bortgår i gasform och uppsamlas under vatten. En slagg erhålles, hvars hufvudbeståndsdel är kalciumsilikat. Upphettningen sker i ljusbågsugn (jfr nedan ang. kalciumkarbid), hvilken i detta fall måste vara täckt för fosforångans tillvaratagande. I första hand erhålles fosforn i den giftiga, gula formen; genom upphettning i slutna kärl förvandlas denna i den numera inom tändsticksindustrien i öfvervägande grad använda, icke giftiga röda fosforn. A.-b. Förenade svenska tändsticksfabriker drifver i Trollhättan en fosforfabrik enligt ofvan angifna metod. Fosforsyregödselämnen. Angående möjligheten att framställa dylika se Palmærfosfat. Om framställning af kalciumkarbid se Karbid. Suppl. Om karbidkväfve se Gödselämnen. Suppl. Kalksalpeter och salpetersyra. Ungefär samtidigt med att Frank och Caro grundade kalkkväfveindustrien (se Karbid. Suppl.), framträdde en annan metod, som möjliggjorde luftkväfvets öfverförande i nitrat genom oxidation. En ekonomisk lösning af detta problem lämnades först af professorn i fysik vid Kristiania universitet K. Birkeland och ingenjören S. Eyde, och fabrikation enligt denna metod började omkr. 1896. Angående deras metod se Kväfve. Till komplettering må följande anföras. Den kväfoxid, som ej absorberas i vatten (omkr. 10 proc.), absorberas till största delen i ett följande torn antingen af kalkmjölk, då man erhåller en lösning af kalciumnitrit och kalciumnitrat, som indunstas tillsammans med den nedan omtalade hufvudlösningen af kalciumnitrat, eller ock af natronlut, då man erhåller en lösning af natriumnitrat och natriumnitrit. Genom lösningens indunstning kunna dessa salter tillvaratagas, och då natriumnitrit har högt pris, så representerar det en afsevärd biförtjänst, så långt den relativt begränsade marknaden därför räcker (det används inom den organiska färgämnesindustrien). Den ur det första absorptionstornet utrinnande, omkr. 30-procentiga syran, som representerar hufvudmängden af den utvunna produkten, har som sådan ett lågt pris och mycket obetydlig användning. Med hjälp af kalksten framställes af den utspädda syran kväfvegödselsämnet kalksalpeter (kalciumnitrat) med omkr.