565 Elektrotermisk industri-Elgon 566 Le Bourget och Lyon. I Schweiz dominera fortfarande Maschinenjabrik Oerlikoi vid Zürich och Brown, Boveri $. cie i Baden, kännetecknade af mycket högt stående fabrikation, särskildt på järnvägsdriftens område. Italiens elektrotekniska industri representeras till en del af afläggare af utländska världsfirmor, såsom Westinghouse i Vado, Tec-nomasio Brown fy Boveri i Milano m. fl. Den rent inhemska industrien räknar emellertid flera ej obetydliga verk, såsom Societå nazionale delle officine di Savigliano i Turin och Savigliano, Societå ano-nima italiana G. Ansaldi i Genua samt Officine elettro-mechaniche i Rivarolo. I Förenta staterna är den största firman General electric co i Schenec-tady, sannolikt världens största firma i branschen, med Westinghouse electrical fr mfg co i Pittsburgh närmast efter. Bland öfriga märkes främst Western electric co i Chicago, ledande världsfirma inom svagströmsområdet. I Sverige har den elektrotekniska industrien under det senaste årtiondet utvecklats synnerligen kraftigt. Det i densamma nedlagda kapitalet har sedan före kriget flerdubblats. Allmänna svenska elektriska aktiebolaget (se d. o. Suppl.) i Västerås är den afgjordt dominerande firman. Bolaget inköpte under de första krigsåren den förnämsta konkurrenten, Nya Förenade elektriska a.-b i Ludvika, vidare Surahammars bruk samt Svenska turbin-fabriks a.-b. Ljungström i Finspång. Den andra maskinfirman i ordningen är Luth $. Roséns elektriska a.-b. i Stockholm, som äfvenledes under kriget afsevärdt utvidgats, främst genom inköp af Ludvigsbergs verkstads a.-b. i Stockholm samt Söderbloms gjuteri-a.-b. i Eskilstuna. Bland öfriga firmor märkas Elektriska a.-b. Eck i Partille samt Elektromekaniska industri-a.-b. i Hälsingborg. Tillverkning af ledningsmateriel representeras af en efter våra förhållanden ganska betydande firma, Max Sieverts fabriks a.-b. i Sundbyberg. Fortfarande innehar Sverige genom A.-b. L. M. Ericson i Stockholm sin gamla rangplats på telefonteknikens område. J- K-r. Elektrotermisk industri. SeElektrokemisk industri. Suppl., sp. 547-548. Elektrotonus, fysiol. Se Retning, sp. 1491. Elektrotypograph. Se S ä 11 m a s k i n, sp. 125. Eleöcharis, bot. SeHeleocharis. *Eleusinska mysterierna. Bland nyare arbeten om dessa mysterier märkas P. Foucart, "Les mystéres d'Eleusis" (1914), M. Brillant, "Les mystéres d'Eleusis" (1920), och A. W. Persson, "Der ursprung der eleusinischen mysterien" (i "Archiv fiir religionswissenschaft", XXI). Eleutheria, zool. Se Trichoplax a d-h se rji n s. Elelitherola^ones. Se L a k o n i e n, sp. 915. *Elevated railroads. Jfr Hochbahn. *Elevator. Se äfven Transportanordning. Elfdalius, Sven. Se Sven Elfdalius. Suppl. Elf sjö, egendom. Se Ä l f s j ö. Elfstrand, Daniel, språkman, skolman, f. 6 mars 1858 i öfvergrans socken, Uppsala län, blef 1877 student och 1888 filos, kandidat i Uppsala samt s. å. extra lärare vid Gäfle högre allm. läroverk. 1891 blef han lärare vid Gäfle borgarskola, hvilken 1910 organiserades som 4-årig kommunal mellan-skola och högre handelsinstitut. E. anslöt sig, från dess första framträdande på 1880-talet, till den rörelse för en förbättrad språkundervisning, som fått sitt uttryck i den s. k. imitativa metoden (se d. o.). E. vill hellre kalla den den induktiv-imitativa eller direkta metoden. Han har sedan dess, för att anföra hans egna ord, "utan minsta vacklande icke blott fasthållit vid det ursprungliga programmet, utan af en oemotståndlig erfarenhet och oaflåtliga iakttagelser drifvits till en alltmera genomgående tillämpning däraf". Sin uppfattning af hvad som är den rationella metoden för undervisningen i moderna språk har han framlagt både i föredrag och skrift, såsom vid 21 :a svenska lärarmötet i Jönköping 1915 och vid ett sammanträde af Stockholms läraresällskap 1920 (båda föredragen offentliggjorda i tidskr. "Moderna språk"). Erkändt är, att E. i sin undervisning ernått goda, i många fall synnerligen goda, resultat. E. har utgett ett stort antal läro- och läseböcker: Engelsk läsebok jämte ordlista och förklaringar för skolans högre klasser (1892), An english gr ammar for the use of swedish students (1897), Engelsk elementar- och läsebok (1900; illustr., många uppl.), Engelsk grammatik för skolor (1902), Kortfattad engelsk grammatik (1908, många uppl.) och An english reader for the use of upper forms (1918, illustr.) m. fl. A. E. Elfstrand, Mårten, farmakolog, universitetslärare, f. 29 maj 1859 i Undersåker, Jämtlands län, student i Uppsala 1883, blef med. doktor samt docent i farmakognosi där 1895. Följande år förordnades E. som e. o. professor i farmakodynamik och farmakognosi samt blef 1897 docent, 1898 e. o. professor och 1908 ord. professor i dessa ämnen i Uppsala. Han är framstående botanist, särskildt kännare af släktet Hieracium. Bland hans skrifter märkas Om krotin, ägghvitartadt gift i Croton-frön, samt Läkemedelslära med särskild hänsyn till svenska farmakopén (2 dlr, 1905, 1908). C. G. S. Elfvik, egendom. Se Al f vik. *Elgar, sir Edward, var 1905-08 professor i musik vid Birminghams universitet. 1908 tillkom hans första symfoni, som allmänt erkändes vara ett verk af ansenlig styrka och efterföljts af en 2:a symfoni samt symfoniska dikten Falstaff, violinkonsert, pianokvintett, stråkkvartett, cellokonsert m. m. Hans oratorium "Riket" (The Ungdom) utfördes i Stockholm 1908. En biografi öfver E. skref E. Newman (1906). E. F-t. Elgenstierna, GustafMagnus, släktforskare, f. 26 aug. 1871 i Västra Vingåker, tillhör en 1719 adlad ätt, blef student 1901 och kontrollör i Generalpoststyrelsen 1919. Han har författat Köpings stads tjänstemän 1605-1905 (i "Skr. utg. af Personhist. samf.", 1907), Borgmästare och rådmän i Stockholm från äldsta till nuvarande tid (i festskr. utg. i anl. af nya rådhuset, 1917) och artiklar i "Personhist. tidskr." samt utgett sedan 1911 "Svenska släktkalendern" (8:e arg. 1920-21). Åt E. har uppdragits redigeringen af en ny uppl. af "Svenska adelns ättartaflor". *Elgersburg tillhör nu "land" Timringen. Elghammar, egendom. Se Älghammar. Elgon, Mount [mäVnt e;lgån], slocknad vulkan på gränsen mellan Uganda och Kenya colony i Öst-Afrika. 4,230 m. Berget har under de senaste åren utforskats af bl. a. svenskarna Loven och Lindblom (1920), Th. och R. Fries (1921-22);