på 2,000 m. höjd å bergets Östsluttning skall Fonden för främjande af svensk naturvetenskaplig forskning i Afrika ("Afrikafonden") anlägga en mindre stationsbyggnad med plats för 3 stipendiater. *Elgström, Per. Se F. Book, "P. E:s romantiska poesi" och "Till P. E:s biografi" i "Samlaren", XXXI och XXXII Elgström. 1. Ossian Josef David E., konstnär, författare, f. 19 nov. 1883 i Ströfvelstorp i Skåne, aflade ingenjörsexamen i Örebro 1905, slog sig därefter på konststudium, var elev af konstakademien i Stockholm 1906-07, af Zahrtmann i Köpenhamn 1907 och af Kr. Krogh i Paris 1908. E. har sedan 1909 varit bosatt i hemlandet. Han blef till en början känd genom skämtteckningar i "Strix", "Puck", "Söndagsnisse", "Lutfisken" o. a. publikationer. 1913 gjorde han en resa till Lappland och Sibirien, 1915 till Grönland, 1917 och 1918-21, med statsunderstöd, åter till Lappland. Med stort intresse fördjupade han sig i lapparnas fantasilif och sägner och omsatte dessa i sin konst, såväl i teckningar som i dekorativa och ornamentala kompositioner. Till hans tidiga arbeten i denna riktning äro att räkna gobelängerna Syndafloden och Skapelsen, lapska sagomotiv (i privat ego) samt en dörr med beslag af smidt järn, framställande i primitiv stil Birkarlarna och björnjakten (1912, Nationalmuseum). 1914 utställde han de dekorativa bilderna Själens vandring, Jubmel vänder jorden, Lappen som var otrogen mot sin hustru (4 kompositioner) m. fl. Han behandlade sedan Grönlandssägner i bilder, påverkade af eskimåers och östasiatiska folks konst. Dessa bilder uppbäras af en h. o. h. egenartad fantasi, äro ofta sedda med intensiv skarp blick för karaktären, liksom för den formella uppbyggnaden, äro starkt stiliserade, färgvalet känsligt. Jämte fantasibilderna har E. utfört en mängd studier ur det lefvande lifvet i de länder han besökt - exempelvis Infångandet af renar, Julafton, Andaktsstund, Biografpublik i Tromsö (en mängd typer), lokala bilder som Narvik (utst. 1922). E. rör sig med olika uttryckssätt: målning i olja eller akvarell, teckning, litografi, träsnitt, koppar-tryck med pålagd färg o. a. Han är afgjordt modernist, men fullt originell, går med inbiten energi sin egen väg. E. är -- förutom i Nationalmuseum -- representerad i Nordiska museet och Riksmuseet. -- Som förf. uppträdde han till en början med små historier, En fantasiens ljuft doftande blomsterkvast (1912), som 1914 följdes af Hur man för krig med tennsoldater. Så kom han in på de arktiska folkens föreställningsvärld med "Lapska myiher" (1914), Moderna eskimåer (1916), Lappalaiset (resor i Lappland och Norge 1919), Fantastiska noveller (1920), Människor och andar (eskimåmyter i bild, 1921), Karesuandolapparna (1922) och Hyperboreer (s. å.). E:s etnografiska författarskap utmärkes för vaken iakttagelseförmåga och för rask, liflig och koncis, om ock ojämn framställning. En viss benägenhet att onödigtvis skatta åt det drastiska och äfven åt det skabrösa är, likasom för hans konst, också för hans lättare hållna reseskildringar ("Moderna eskimåer", "Lappalaiset", "Hyperboreer") ett alltför framträdande drag för att kunna med tystnad förbigås. Särskildt för kännedomen om den materiella kulturen hos de borealfolk, som han skildrar, äro emellertid äfven dessa hans arbeten af värde, i synnerhet på grund af det rikliga illustrationsmaterialets omedelbarhet och noggrannhet. Otillfredsställande är däremot E:s teoretiska vetenskaplighet. Hans mera grundligt och sakligt anlagda arbete "Karesuandolapparna" utgör emellertid en hufvudkälla för kännedomen om dessa lappar. F. n. (1923) utarbetar han efter samma riktlinjer en bok om de likaledes i Torne lappmark boende Jukkasjärvilapparna. De under E:s statsunderstödda Lapplandsresor utförda teckningarna, akvarellerna, uppmätningsritningarna och fotografierna tillhöra Nordiska museet. -- 2. Anna Lena E., den föregåendes syster. Se Collijn, G. A. G. Suppl. 1. G--g N. o. N. E. H. *Eliason, A. O. V., dog natten 25-26 juni 1907 i Stockholm. Eliasson, Axel Henrik, främjare af humanitär verksamhet, f. 16 febr. 1868 i Stockholm (af judiska föräldrar), öppnade 1890 där ett konstförlag (stor vykortsaffär, pappersvaror en gros). Han har på det sociala området gjort sig högt förtjänt som initiativtagare (1900) och ledare (sedan 1910) af Barnens dag i Stockholm. Om hans uppslagsrika och fruktbärande verksamhet för denna välgörenhetsinstitution se Barnens dag. Suppl. Efter tioårigt ledarskap hedrades han bl. a. af Barnens dags förening med en öfver honom slagen guldmedalj. Elichrysum, bot. Se Helichrysum. Elimbo, bergsnamn. Se Olympos. Elingård, nytt namn på Ellingård (se d. o.). Eliomys, zool. Se Myoxus och Trädgårdssofvaren. *Elisabet (sp. 403). -- E. Tudors namnteckning meddelas å pl. I till art. Autograf. *Elisabet (sp. 407), franska furstinnor. -- 3. E. Charlotta (”Liselotte”). Ett urval af hennes bref i öfv. af Valborg Hedberg utkom 1916. *Elisabet (sp. 408), drottning af Rumänien, dog 2 mars 1916 i Bukarest. Elisabet, drottning af Belgien. Se Albert, belgiernas konung. Suppl. Elisabet, kvinnoroll (brorsdotter till landtgrefve Herman af Timringen; sopran) i operan ”Tannhäuser” af R. Wagner (se denne, sp. 302 och särskildt 307). Elisabethemmet, hem för kvinnliga pauvres honteux i Uppsala, har sin upprinnelse i sällskapet Uppsala Myror (1888--1901). Den 1902 bildade stiftelsen E. uppförde 1910 egen byggnad, f. n. (1923) inrymmande 16 pensionärer. Tillgångarna voro 1922 omkr. 145,000 kr., fastighetens tax.-värde 105,000 kr. och de årliga utgifterna omkr. 12,000 kr. Tack vare en 1923 erhållen donation af en Uppsalabo å 90,000 kr. kommer i år hemmet att utvidgas. O. Sjn. *Elisabetpol. Se äfven Erzsébetváros. Suppl. *Elizabeth hade 95,682 inv. 1920. Elizabethville [ili′ṡəbəthvil], hufvudstad i prov. Katanga, Belgiska Kongo, belägen vid järnvägen Bukama--Rhodesia, 3,710 km. från Kapstaden. I trakten ligga flera rika kopparlager, bl. a. grufvan Étoile du Congo. Omkr. 900 europeiska inv. *Elkan, Sofia, dog 5 april 1921 i Göteborg. -- Fru E:s sista arbeten voro berättelserna Från