Elsene, förstad. Se Ixelles. Elskamp, Max, belgisk skald, f. 1862 i Ant- werpen, har författat de arkaiserande religiösa diktsamlingarna Dominical (1892), Salutations (1893) och En symbole vers l'apostat (1895), senare samlade under titeln "Triptyque", Six chansons de pauvre homme (1896), L'alphabet de Notre-Dame de la Vierge (1902) m. m. R-n B. Elster, Julius, fysiker. Se Geitel, H. (äfven i Suppl.). Elster, Kristian, norsk författare, f. 17 mars 1881 i Trondhjem, son till författaren K. M. E. (se denne), vardt 1905 jur. kandidat, debuterade 1907 och har sedan flitigt bidragit till den norska roman- och skådespelsalstringen. Till sv. äro öfversatta "Den ensliga ön" (1922), "Guldet och de gröna skogarna" (s. å.) och "Min bror Harris" (1923). E:s skådespel "Miljonen" gafs i Stockholm 1921. El Teb. Se Teb. *Eltz. Borgen E. nedbrann i sept. 1920. Elucidarius. Se Lucidarius. Elvegårdselven l. Skjoma, flod, som bildas genom sammanflöde af Norddalselven och Sördalselven, hvilka båda bildas af en mängd sjöar och snöfält nära gränsen till Sverige, s. om Narvik, Norge. Det gemensamma nederbördsområdet är 1,300 kvkm. och den utnyttjbara fallhöjden omkr. 700 m. I utbyggdt tillstånd representerar E. 126,000 eff. hkr. E. eges af norska staten. K. G. G. Elvestad, Sven Christofer Svendsen, norsk författare, f. 7 sept. 1884 i Fredrikshald, började med tidningsmannaverksamhet 1900 och vardt 1907 redaktör för "Fri presse". E. har under pseudonymerna Stein Riverton och Asbjörn Krag skrifvit ett stort antal detektivromaner, hvilka alla torde vara öfversatta till sv. Elvira, stad. Se Iliberris. Elvira. 1. (Donna E.) Kvinnoroll (spansk dam, öfvergifven af den trolöse Don Juan; sopran) i operan "Don Juan" af Mozart (se denne, sp. 1258 och 1260). - 2. Kvinnoroll (prinsens af Neapel brud; sopran) i operan "Den stumma från Portici" (La muette de Portici) af Auber (se denne, sp. 375-376). *Elymus arenarius, bot., kallas äfven sandelm. Elyna, bot. Se Kobresia. Elyria [ili'riə], stad i Ohio, Förenta staterna, vid Black river, 40 km. v. s. v. om Cleveland. Stor fabrikation af byggnadssten från närbelägna stenbrott samt järn-, stål- och läderindustri. 20,474 inv. (1920). Elysio, Filinto, pseudonym. Se Manoel do Nascimento. Eläköön, fi., "lefve!", "hurra!" *Elöpatak tillhör numera Rumänien. Em, herrgård i Mönsterås socken, Kalmar län, vid Emmåns utlopp, omfattar tills, med Åserum 2 1/2 mtl med en areal af 2,190 har, hvaraf 390 har åker; tax.-v. 476,000 kr. (1921). E. tillhörde på 1600-talet och början af 1700-talet släkterna Skytte, Mörner och Fahlström samt sedan 1765 Ulfsparre, numera under form af ett släktbolag, Ems fastighetsaktiebolag. O. Sjn. Emaljhypoplasier. Se Tändernas sjukdomar och vård, sp. 755. Emaljkutikulan (Emaljöfverhuden), anat. Se Tänderna, sp. 740. Emaljlist, embryol. Se Tänderna, sp. 752. Emaljorgan, embryol. Se Tänderna, sp. 752. Emaljtänder, tandläk. Se Löständer, sp. 301. Emaljöfverhuden (Emaljkutikulan), anat. Se Tänderna, sp. 740. *Emanation, kem. Se Radium, sp. 876, Radiumemanation, Radioaktiva grundämnen och Aktinium. Suppl. Emanium, kem. Se Aktinium. Suppl. Emanuel (port. Manoel), f. d. konung af Portugal, f. 15 nov. 1889 i Lissabon, är son till Karl I af Portugal och Maria Amalia af Bourbon-Orléans, besteg tronen efter mordet på fadern och E:s äldre broder, tronföljaren Ludvig Filip, 1 febr. 1908 (se Portugal, sp. 1463-64) och störtades genom revolutionen i okt. 1909, hvarvid han öfver Gibraltar tog sin tillflykt till England. Sedan 4 sept. 1913 gift med Augustina Viktoria af Hohenzollern-Sigmaringen (f. 1890), är han bosatt på landtgodset Fulwell park i England. Sina tronanspråk har han ej uppgett, men ej heller visat någon energi for deras förverkligande. Jfr Bragança. Suppl. V. S-g. *Embach. Jfr Estland. Suppl. Emballonuridæ, zool. Se Flädermöss. Embarin, kvicksilfverpreparat mot syfilis, merkurisalicylsulfonsyradt natrium, innehållande 3 proc. kvicksilfver. Det lösliga preparatet uppges kunna insprutas under huden, äfven i rätt stora doser, utan att vålla smärta. Såsom lokalt smärtstillande medel innehåller det 1/2 proc. akoin (saltsyradt di-para-anisyl-monoparafenetyl-guanidin). Embarin förekommer i handeln i lösning uti små tillsmälta glaskärl ("ampuller"), hvart och ett innehållande den för en insprutning afsedda dosen, 1,3 kbcm. Insprutning göres hvar till hvarannan dag, 15 till 30 gånger i följd. C. G. S. Embden, Gustav, tysk fysiologisk kemist, f. 1874 i Hamburg, blef 1907 docent i inre medicin vid Bonns universitet och är sedan 1914 professor i vegetativ fysiologi vid universitetet i Frankfurt a. M. E:s utmärkta experimentalarbeten röra sig hufvudsakligen om kolhydrat- och fosfatomsättningen i djurkroppen, särskildt i lefver och muskler. Bland hans epokgörande resultat må nämnas påvisandet och isoleringen af lactacidogen, som han sedermera identifierade som fruktos-difosforsyra, hvars natriumsalt är sammansatt C₆ H₁₀ O₄ (PO₄ Na₂)₂ och således identiskt med det vid den alkoholiska jäsningen uppstående zymofosfatet (se d. o.). Mycket intressanta äro vidare E:s arbeten om öfvergången af musklernas glykogen till mjölksyra. H. E. Embelek, turk. Se Ambelakia. Suppl. *Emberiza, zool. Kornsparfven kallas ock kornlärkan. Emblematik [an,-; se Emblem], inskrifts- och sinnebildskonst. *Embryologi. Jfr Utvecklingsfysiologi och Zoologi, sp. 844. Embryonalorgan, anat., de delar eller organ hos fostret, hvilka ha betydelse endast för fostret (embryot) och därför försvinna (afstötas, resorberas)