583 En cabochon-Enekell 584 elektricitetsverks nybyggnader ooh har äfven sedan i utöfvat den byggnadstekniska ledningen för nämnda | verks stora nyanläggningar: Värtagasverket, elektricitetsverket vid Vårtan och vattenkraftverket vid Untra. Efter tjänstgöring 1895-97 och 1898-99 i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och 1897-98 som byråingenjör vid Stockholms stads byggnads-kontor blef E. 1899 distriktsingenjör i Mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, var 1905-08 distriktschef i Södra och från 1908 i Mellersta distriktet, samt är sedan 1918 t. f. byråchef i Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen. E. utnämndes 1890 till löjtnant och 1918 till öfverstelöjtnant i Väg-och vattenbyggnadskåren. Han har upprättat förslag till och kontrollerat utförandet af en mängd järnvägsanläggningar, vägbyggnader, farleder, hamnar, broar, transportanordninga7* och byggnader. BL a. är ångfärjehamnen i TräJleborg byggd under hans ledning och enligt af honom upprättade ritningar. Dessutom har E. utfört ett stort antal uppdrag såsom rättens sakkunnige i vattenrättsmål, skiljeman samt prisdomare i täflingar om hamn-och broförslag, äfvensom varit led. och sakkunnig i ett flertal k. kommittéer, nämligen för bestämmelser om järnkonstruktioner, ny väglag, östkustbanan, förordning om motorfordon, vägtrafikstadga och maskinell vägtrafik. Han är vidare led. i Tekniska högskolans byggnadskommitté, Kanalkommissionen och Landtbruksakad. (1914). En mängd art. i Nordisk familjebok rörande väg- och vattenbyggnadsfacket är författad af E. Fmn. En cabochon [ä kabåjå7], fr. Se C ab och o n, Juvelerarkonsten och Ädelstenar, sp. 1156. Encarnaciön. 1. Departement i sydöstra Paraguay, vattnas af Paranå och dess bifloder och är ett af dess bördigaste och bäst odlade distrikt. Huf-vudprodukt är frukt. - 2. (Villa E.) Hufvudstad i dep. E., vid floden Paranå och vid järnvägen omkr. 280 km. s. ö. om Asunciön. Viktig hamn. Omkr. 12,500 inv. (1920). EnceladllS, astron. Se Saturnus, sp. 848. *Encephalomalaci, med. Se Hjärnsjukdomar, sp. 855. E'nckell, finländsk släkt, härstammande från Sachsen. 1. Karl (Carl) E., f. 1839, d. 1921, militär, genomgick Finska kadettkåren och inträdde 1858 i rysk tjänst, var 1868-81 anställd vid generalstaben samt 1881-85 föredragande för finska militära ärenden hos ryske krigsministern. 1885 utnämndes E. till direktor för Finska kadettkåren och förde som sådan under 7 år en oaflåtlig kamp mot ryska militära myndigheter för bibehållande af kårens integritet. Slutligen såg han sig nödsakad att) för att undvika kårens förvandling till en russificeringsanstalt, föreslå dess slopande, hvilket äfven skedde 1903. E. var framstående militär; i rysk-turkiska kriget utmärkte han sig för tapperhet och sårades. Han avancerade till generallöjtnant. E. författade på ryska en militär statistik öfver Sverige-Norge i 3 bd (1880), en historik öfver Finska kadettkåren 1812-87 m. m. Konstnärligt begaf vad på flera områden, öfversatte han till svenska poetiska arbeten af Pusjkin och Ler-montov. - 2. Karl E., den föregåendes kusin, landtbruksekonom, f. l juni 1853 i Elimä, Nyland, blef student 1874 och filos, kandidat 1881, tjänstgjorde från 1882 som lärare vid landtbruks-läroverk, blef 1891 föreståndare för Harjus jordbruksskola, 1897 direktor för Kronoborgs högre jordbruksskola samt 1902 t. f. direktor för Mustiala landtbruks- och mejeriinstitut. Därifrån kallades han 1907 att öfverta undervisningen i landtbruks-ekonomi vid universitetet och utnämndes, sedan han 1908 blifvit filos, doktor, 1910 till professor i samma ämne. Därjämte har han fungerat som lärare i jordbrukslära vid Tekniska högskolan. E:s förnämsta arbeten äro Om arbetsintensiteten å Mustiala egendoms åker cirkulationer åren 1899-1906 (I-II, 1908), Grunderna för värdering och beräkning i lanthushållningen (1919) samt en lärobok i Lantbruksekonomi (I, driftlära, 1918). Han är hufvudredaktör för "Tidskrift för Firlands svenska lantmän" och för "Odalmannen". - 3. Karl Johan Alexis E., son till E. l, ingenjör, diplomat, f. 7 juni 1876 i Petersburg, genomgick Finska kadettkåren och inträdde 1896 vid Ismailovska gardet, men lämnade militärtjänsten redan 1899. Efter aflagd diplomingenjörsexamen vid tekniska högskolan i Dresden 1902 blef han 1903 ingenjör vid Kuusankoski pappersbruk och träsliperi, anställdes 1905 vid Sandvikens skeppsdocka samt trädde 1907 i tjänst hos Maskin- och brobyggnads-a.-b. i Helsingfors, där han 1911-17 var verkställande direktör. Han inkallades i kommittén ang. försäkring mot arbetslöshet (1910) samt satt en tid i stadsfullmäktige. Han var äfven ordf. i finländska delegationen vid ryska exportkommissionen 1911-14. Efter ryska revolutionen 1917, hvilken i grund ändrade Finlands förhållande till kejsardömet, utnämndes E. till ministerstatssekreterare i Petersburg. Detta ämbete indrogs, då Finland blef själfständigt. E. förordnades till minister i disponibilitet, var nov. 1918-april 1919 utrikesminister och utnämndes därefter till sändebud i Paris. Han företrädde Finland vid Ålandsfrågans behandling i Nationernas förbunds råd 1920 -21, var ordf. i den finländska expertkommissionen vid förbundets generalkonferens nov. 1920 samt tillhörde Finlands delegationer vid konferensen i Geneve 1921 för Ålands neutralisering och vid Genuakonferensen 1922. Juni-nov. s. å. var han ånyo utrikesminister och återgick därpå till sändebudsposten i Paris. - 4. Oskar Paul E., den föregåendes broder, militär, f. 2 mars 1878 i Petersburg, genomgick Finska kadettkåren och blef 1897 gardesunderlöjtnant i rysk tjänst. 1904 anmäldes han i generalstaben, deltog i ryskjapanska kriget som stabsofficer, blef öfverstelöjtnant 1908 och öfverste 1912. Vid Världskrigets utbrott 1914 sändes han som militärattaché till Italien och var 1915-18 ryska högkvarterets representant vid italienska högkvarteret. Därefter tjänstgjorde han vid serbiska högkvarteret samt vid ofverbefälhafvårens för de allierades trupper stab i Konstantinopel, tills han 1919 återvände till hemlandet. Där tjänstgjorde han vid finländska generalstaben samt utnämndes 1919 till generalmajor och generalstabschef. E. var ordf. i finländska delegationen vid konferensen i Geneve okt. 1921 för Ålands neutralisering. 1-4. T. C. 'Pnckell (ej E n c k e 1), K n u t M a g n u s, tillhör troligen den från Sachsen på 1600-talet till Finland inflyttade släkten Enckell (se d. o. 1-4.