599 Engströmer-Enhetsskola 600 feldt, återger helst "lifvet på hafvet och i skogen och på fjällen" med dragning åt det primitiva och arkaiska. Humor och patos, kraftigt målande naturalism och en utomordentlig förtrogenhet med lefnadsförhållanden och lynnen hos sjöfolk och skärkarlar, torpare och hjon utmärka hans framställning. Tidningsbidragets flyktighet och bristande genomarbetning vidlåda likväl många af dessa impressionistiska skisser. E:s Samlade berättelser började utges 1915. Engströmer, Tore (Thore), rättslärd, f. 5 april 1878 i Sollefteå, blef student 1896, juris ut-riusque doktor och docent i speciell privaträtt 1908 och professor i processrätt 1912, allt vid Uppsala universitet. Vid sidan af sin verksamhet som universitetslärare har E. deltagit i ett flertal betydande lagarbeten. Så har han biträdt vid utarbetandet af förslag till lagstiftning bl. a. mot kvacksalfveri, ang. automobiltrafik och rörande moratorium. Särskildt intresse har E. egnat åt den moderna gren af juridiken, som benämnes lufträtten, i följd hvaraf han deltagit i såväl svenskt som internordiskt kommittéarbete i dithörande lagstiftningsfrågor. Sitt mesta arbete på lagstiftningens fält har E. emellertid nedlagt på förarbetena till den under senare år aktuella rättegångsreformen; efter att 1915 ha förordnats att biträda vid den förberedande utredningen ang. denna reform blef han 1919 led. af processkommissionen. I anslutning till detta arbete har E. utgett ett betydande antal uppsatser af pro-cessuellt innehåll, mestadels publicerade i "Svensk juristtidning". Bland E:s större arbeten märkas Om f or säkring sgif var es förpliktelse på grund af försäkring saf talet I (doktorsafh.; 1908) och Vittnesbeviset. Reglerna för dess värdering i svensk ordinär process (1911). Å. H. Enguinegatte, by. Se G u i n e g a 11 e. Engäende malmer. Se J ä r n m a l m e r, sp. 410. En handske (no. En hanske], tendensdrama af B. Björnson (se denne, sp. 592-593). Enheter, fys. Se Absoluta enheter och Elektriska enheter. Enhetsfort. Se Fort. Enhetsskola har blifvit den allt vanligare beteckningen på en skolorganisation, som utgör en sammanhängande enhet med folkskolan som den grund, på hvilken öfriga läroanstalter bygga, organiskt förbundna med hvarandra. I Sverige innebär detta, att folkskolan i hela sin utsträckning bildar underlaget för den högre skolan. (Se Folkskolan som bottenskola. Suppl.) I motsats därtill har ställts "parallellskolan", som innesluter parallella skolor för ett och samma stadium. Så är f. n. i Sverige fallet med folkskolans öfre och de allmänna läroverkens samt flickskolornas lägre stadier. I nu nämnda afseende måste åt beteckningen enhetsskola tillerkännas företräde framför den hos oss traditionella "bottenskola", enär obestridligen folkskolans 3 lägsta klasser redan med nu gällande bestämmelser utgöra "bottenskola" för det allmänna läroverket, äfven om krafvet på folkskolan som bottenskola städse afsett den obligatoriska folkskolans 6 klasser. Partiellt har enhetsskolan i Sverige förverkligats på den teoretiska undervisningens område genom 1909 års riksdags beslut om upprättande af kommunala mellanskolor, byggande på den obligatoriska folkskolans högsta klass och med samma mål som de allmänna läroverkens realskola. Äfvenledes innebär den praktiska ungdomsskolreform, som 1918 års riksdag antog, att folkskolan i full utsträckning skall bilda underlaget för det praktiska skolsystemet. I fråga om de statsunderstödda högre flickskolorna gäller sedan 1909, att direkt statsunderstöd beräknas endast för klasser utöfver folkskolan. önskemål från riksdagens sida, gång på gång uttalade, föranledde K. M:t att 31 dec. 1918 tillsätta en skolkommission med uppdrag att framlägga förslag till en omorganisation af det högre skolväsendet. Hufvuduppgifterna för utredningsarbetet, liksom vissa vägledande grundsatser vid detsamma, angåfvos i ett utförligt uttalande till statsrådsprotokollet af dåv. ecklesiastikministern V. Kydén, hvilken .äfven blef kommissionens förste ordf. Som en första grundläggande princip vid utredningsarbetet skulle gälla, "att skolväsendet i sin helhet skall i organisatoriskt hänseende utgöra en sammanhängande enhet med folkskolan såsom den grund, på hvilken öfriga läroanstalter, organiskt förbundna med hvarandra, bygga". Inom den blifvande skolorganisationen borde följaktligen "finnas rum för allenast en enda af staten understödd barndomsskola". Kesultatet af kommissionens utredningsarbeten framlades i 28 april 1922 af gif vet betänkande. Enligt detta förslag skulle med folkskolan som grundval ett system af läroanstalter uppbyggas, som under lika villkor tillgodoser den manliga och den kvinnliga ungdomens teoretiska utbildning för olika lefnadsbanor. Den grundläggande undervisningen skulle meddelas i den allmänna 6-åriga folkskolan, hvadan inga med denna skolform parallella läroanstalter skulle af stat eller kommun ekonomiskt understödjas. För den högre undervisningen föreslogs en 4-årig realskola och ett på af-slutad realskola hvilande 3-årigt gymnasium. Yid sidan däraf skulle ock i mera begränsad omfattning förekomma 7-åriga lyceer. Äfvenledes föreslogs upprättande af statliga flickskolor i tre olika former, en 6-årig (typ A), anknytande till folkskolan, en 3-årig (typ B), anknytande till realskolans tredje klass, och en 1-årig (typ C), utgörande en fortsättningsldass efter af lagd realexamen. Kealskolor, gymnasier och lyceer skulle vara tillgängliga för såväl gossar som flickor, flertalet med tillämpning af samundervisning. Förslagets hufvudprincip, enhetsskolan, liksom andra delar af detsamma, har framkallat ett lifligt meningsutbyte. Motståndet mot enhetsskoJan har i allmänhet samlat sig kring ett förslag om indragning af allenast läroverkets första klass (4-årig bottenskola). Tillämpningen af en så beskaffad läroverksorganisation medgafs redan af 1904 års riksdag å sådana orter, där kommunerna så önskade och folkskolan vore väl utvecklad. Dylika försök ha emellertid icke kommit till utförande. Motsvarande skolpolitiska brytningar kunna spåras i andra länder. I såväl Danmark som Norge pågå f. n. utredningar genom större parlamentariska kommittéer för reformer i den högre skolans anordning. I sistnämnda land har enhetsskolan genom beslut af stortinget 1920 förverkligats i större utsträckning, än som för vårt land genom skolkommissionens förslag åsyftats, i det att mellan-