613 Eo-Epidemi 614 23 febr. 1909 (med ändring 4 febr. 1910) och har en tillgång af omkr. 30,000 kr. Från fonden utbetalades 1922 pensioner till 98 f. d. soldater och soldatänkor. Eo- (af grek. e'os, morgonrodnad), geol., används ofta, i synnerhet af amerikanska och franska geologer, i samband med namnet på en geologisk period för att beteckna den första eller äldsta delen af densamma. Stundom betecknar prefixet eo- den äldre hälften af perioden i fråga, och då används neo- för den andra delen; stundom betecknar det åter den äldsta tredjedelen, och då användas för de öfriga meso- (af grek. mefsos, mellerst) och neo- (af grek. ne'os, ny), t. ex. eodevonisk, meso-devonisk, neodevonisk; eokambrium, mesotrias, neo-perm. K- A. G. Eoa, ö. Se E u a. Suppl. Eoa'nthropus Dawsoni, paleont. Se Människan. Suppl. Eolit (af grek. prefixet eo-, se d. o. Suppl., och li'thos, sten), arkeol. Se Fornlämningar, sp. 875-876, och K v a r t ä r p e r i o d e n, sp. 387. *Eolshäli nedlades med 1915 års slut, sedan dess fortsättande omöjliggjordes genom statsanslagets indragning. Stiftelsens tillgångar öfverlämnades till Stockholms stad. Sedan 1918 användes egendomen af nykterhetsnämnden till barnhem för vanartiga gossar, och 1920 öfverlämnades den till folkskoledirektionen att användas för samma ändamål. *Eosander. - 3. Nils E. blef konduktör vid svenska fortifikationsfältstaten 1658, ingenjör i Pommern 1667, gick i holsteinsk tjänst "för att anlägga Friedrichstadts fästning" 1674 och i dansk efter fredsslutet. L. W:sonM. Eosentomon, zool. Se P r o t u r a. Eozöisk grupp, geol., en benämning, som gafs åt de delar af urberget (se L a u r e n t i a n), i hvilka man trodde sig i e o z o o n (se d. o.) ha funnit de första spåren af organiskt lif på jorden. L-e. Éparges, Les [läs epa'rj], by i franska dep. Meuse, 17 km. s. ö. om Yerdun, i en sänka v. om Combreshöjden. Byn och ställningen på höjderna å ömse sidor om denna ingingo i Verduns försvarsområde och voro under Världskriget gång på gång föremål för förbittrade strider mellan tyskarna (arméafdelningen Strantz) och fransmännen (3:e armén, Sarrail). Särskildt var detta fallet 24 april-7 maj 1915, i juni s. å. samt under ställningsstriderna febr. 1917-juni 1918. Ställningens hufvuddel med (den förstörda) byn förblef dock i fransk ego. Jfr Yerdun. H. J-dt. Épehy [epel], by i franska dep. Somme, arron-dissemanget Péronne, 21 km. s. s. v. om Cambrai. 930 inv. (1921). Under Världskriget var E. föremål för hårda strider mellan tyskarna och engelsmännen, särskildt i slutet af mars 1918, då det eröfrades af de förre (2:a armén, v. d. Marwitz), och i slutet af sept. s. å., då det återtogs af de senare (4:e armén, Rawlinson). Engelsmännen benämna de strider, som föranleddes af de allierades anfall mot Siegfriedsställningen mellan Havrin-court s. v. om Cambrai och S:t-Quentin 12-25 sept. 1918, "slaget vid E." Jfr Y ä r l d s k r i g e t, sp. 235 och 240. H. J-dt. Epeiralysin, toxik. Se S pin del gif t, sp. 725. Epeiratoxin, toxik. Se S p i n d e l g i f t, sp. 725. Epeirogenetiska rörelser i jordskorpan (af epeiros, fastland), geoL, äro rörelser i radial riktning, som samtidigt beröra stora delar af jorden och förflytta dem i riktning från eller emot jordens medelpunkt. Genom dem ha fastlanden (kontinenterna) utbildats. På vetenskapens nuvarande ståndpunkt kan man ej allmängiltigt uttala sig om orsaken till dem, om man också i allmänhet förklarar dem genom en sträfvan efter jämvikt, iso-stasi (se d. o. Suppl.), i jordskorpan. I densamma förekomma också rörelser i tangential riktning, hvilka åstadkomma uppveckning af bergskedjor och benämnas orogenetiska (af grek. o'ros, berg) rörelser; orsaken till dessa rörelser torde i allmänhet vara lokaliserad till mera inskränkta områden 1. zoner. Ett skarpt åtskiljande af dessa båda slags yttringar af rörelserna i jordskorpan är ett villkor för en djupare och säkrare förståelse af jordskorpans nivåförhållanden och tektonik. Denna åtskillnad betonades tydligt af den amerikanske geologen Gilbert (se d. o. Suppl.), som föreslog termen i fråga 1890. K. A. G. Eperolus, zool. Se Slembin och Snylt-b i n. *Eperjes tillhör numera Tjecho-Slovakien, prov. Slovakien. Slovakiska namnet är P r e s o w. 16,323 inv. (1910). *Épernay hade 21,806 inv. 1921. Under Världskriget hölls staden besatt af 2:a tyska armén (v. Btilow) 3-10 aug. 1914. Under 2:a Mar-neslaget utgjorde E. ett af tyskarnas hufvudopera-tionsföremål, men som tyska offensiven hejdades (18 juli 1918) i höjd med Venteuil (10 km. n. v. om E.), nåddes detta aldrig. Jfr Världskriget, sp. 164 och 238. H. J-dt. Epexeges (af grek. epir, vid, och exeges, se d. o.), gramm., förklarande tillsats, apposition. - Adj. epexegetisk (lat. epexegefticus). - Om genitivus epexegeticus se Kasus, sp. 1240. Ephestia Kiihniella, zool. Se Kvarnmottet. Epheyre [ef är], Charles, pseudonym. Se Richet, Ch. R. Ephialtes, zool. Se Rhyssa. *Epiblast, biol.f begagnas ock som liktydigt med ek to der m. Se Cell, sp. 1386. Epiblema tedella, zool. Se Vecklarfjäri-1 a r, sp. 959. EpFchloe, bot., svampsläkte af fam. Hypocrea-cece. En allmän art af detta släkte är E. typhina, som förorsakar kolfsjuka å timotej och hund-äxing. Den visar sig som en i början hvit, sedan gul beläggning på de öfre bladslidorna och hindrar axen att skjuta fram. Svampen kan göra stor skada på vallar. G. L-m. *Epidauros. Plan af teatern meddelas i art. Teater, fig. 1. - Se P. Kabbadias, "Die tholos von E." (i "Sitzungsbericht der preuss. akad. der wissenschaften", 1909), och Ch. S. Blinkenberg, "Miraklerne i E." (1917). 'Epidemi. Enligt den nya epidemilagen 19 juni 1919 äro omkostnaderna för epidemivården öfver-flyttade på landstingsområdet, dock att stad, som deltar i landsting, kan enligt K. M:ts medgifvande utgöra eget epidemidistrikt. Hvarje distrikt skall ega tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus med nödig utrustning, läkare och öfrig personal samt dessutom vara försedt med erforderlig utrustning för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som