merna "Rheingold" och "Siegfried" af R. Wag-ner (se denne, sp. 303 och 307). Erdek, turk. Se Artaki. Suppl. Erdeli, Ivan Georgyevitj, rysk militär, f. 15 okt. 1870, blef officer vid kavalleriet 1890, öfverste och regementschef 1907 samt, som generalmajor, generalkvartermästare i S:t Petersburgs militärdistrikt 1912. Efter Världskrigets utbrott blef han (sept. 1914) chef för 14 :e kavalleri-fördelningen och 1915 chef för ett kavalleridetache-ment (om 2 fördelningar), hvarmed han deltog i l:a arméns strider i Polen och Litauen. I juni 1917 blef han chef för 11 :e armén (i Galizien), hvars upplösning han förgäfves sökte hindra. I sept, s. å. afsattes han (af Kerenskij) och fängslades, men frigafs åter i nov. s. å. H. J-dt. *Erdington är numera införlifvadt med Birmingham. 28,940 inv. (1921). *Erdmann. -- 2. Otto E. (sp. 744) dog 9 dec. 1905 i Düsseldorf. *Erdmann. -- 2. Edvard E. (sp. 746) afgick 1910 från sin tjänst som statsgeolog och museiföreståndare vid Sveriges geologiska undersökning. -- Efter sitt afskedstagande fortsatte han sina undersökningar af Skånes stenkolsförande bildningar, och 1915 fullbordades hans stora arbete därom (De skånska stenkolsfälten och deras tillgodogörande, geologisk och teknisk beskrifning, med atlas af lötaflor, 1911-15). Den därtill hörande geologiska kartan öfver Skåne (1 : 400,000) utkom särskildt till internationella geologkongressen i Stockholm 1910. Den geologiska behandlingen af Skånes stenkolsfält och hela Skånes geologi i samband därmed är E:s största geologiska arbete, och egentligen är ofvannämnda arbete att betrakta som 3:e uppl., i det att E. redan 1872 och, 1887 hade utgett "Beskrifningar" öfver Skånes stenkolsförande bildningar. -- öfver sitt andra stora geologiska lifsverk, Sveriges geologiska undersöknings museum, gaf han 1916 en utförlig historik (Sveriges Geologiska Undersöknings Museum, dess första anläggning samt tillväxt, innehåll och utseende m. m. före flyttningen till Frescati 1915, 1916), då detsamma flyttats från den lokal vid Mästersamuelsgatan i Tekniska skolans hus, där det 1871 upprättades och öppnades för allmänheten. -- För sitt arbete om de skånska stenkolsfälten erhöll E. 1917 Fysiogr. sällsk:s i Lund minnesmedalj för arbete i tillämpad naturvetenskap, rörande Skånes landtbruk, dess binäringar eller industri. E. har i Nordisk familjeboks 1:a och 2:a uppl. författat ett stort antal artiklar i geologi. 3. Axel E. tog 1909 afsked från professuren. Han var 1897-1913 censor vid mogenhetsexamina. 1901 vardt E. hederspresident i sällskapet O. D. Erdmann, Axel. (Se E. 3). 4. N. A. F. E. lämnade 1915 sin tjänst i Riksgäldskontoret. Han har vidare utgett bl. a. den stora och grundläggande biografien Carl Michael Bellman (1899), Gustaf III. De första bladen i hans lifs historia (1907), Svenska Minerva (1915) och den omfattande sakrika August Strindberg (2 bd, 1920) samt utvecklat energisk verksamhet som litteraturanmälare i "Nya dagl. alleh.". 5. Olof Axel Ferdinand E., son till E. 2, målare, f. 2 juli 1873 i Stockholm, studerade vid Konstnärsförbundets skola, utställde porträtt och landskap, men har sitt egentliga område i stadsmotiv och stämningar från gator, hamnar och gränder i Stockholm, Uppsala, Göteborg, bl. a. Norrbro (Thielska galleriet) samt Svarta huset och Jakobs kyrka (båda 1906, Göteborgs museum). 12 stockholmsmotiv inköptes 1912 för Stadshuset. E. var 1910-16 föreståndare för Göteborgs musei rit- och målarskola och inrättade där en skola för etsning, som ännu fortlefver. E. har själf utfört goda etsningar och litografier. 2. K. A. G. 5. G-gN. *Erdmann (sp. 748), Ludwig. Uppgift om hans dödsår saknas. *Erdmann (sp. 748), Moritz, dog 18 dec. 1919 i München. *Erdmann (sp. 748), Benno, blef 1909 professor vid Berlins universitet och dog 7 jan. 1921. Erdmannit, miner., ett sällsynt mineral, funnet af H. M. Th. Esmark i Langesundstrakten och uppkalladt efter A. J. Erdmann (se d. o. 1). Mineralet, hvars sammansättning och släktskap icke äro fullt säkert klarlagda, är ett silikat af sällsynta jordmetaller, yttrium, torium, cer, lantan och didym, äfvensom zirkonium och beryllium. Brögger anser erdmanniten vara en blandning af ett me-lanoceritmineral med ett homilitmineral. K. A. G. Erdtman, Nils och Jonas. Se Schönberg, sv. adlig ätt. Erdtman, Elias Henrik, målare, f. 22 okt. 1862 i Linköping, var elev af Perséus och Torna i Stockholm och studerade vid akademien i Diis-seldorf 1884-85 och därefter i Paris och Belgien. E. är uteslutande landskapsmålare och har utställt svenska naturstudier och stämningar i hemlandet, i Berlin, Paris, München m. fl. st. G-g N. Erdös [ä'rdöj], Renée, ungersk författarinna, f. 1879 i Erseklél, komitatet Komárom, debuterade 1899 med Leånydlmok (Flickdrömmar), en erotisk diktsamling, som följdes af flera af samma lidelsefulla karaktär. Under en längre vistelse i Rom 1909 öfvergick hon till katolicismen, och hennes senare verk (dikterna Aranyveder, valldsos költemények, 1910, m. fl.) äro skrifna i en religiös-mystisk anda. Hon har också skrifvit uppmärksammade romaner, bl. a. Az asszony meg a pårja (Kvinnan och hennes motstycke, 1904) och Egy ledny élete (En flickas lif, s. å.). Särskildt uppskattadt är också skådespelet Johannes (1911). K. B. W. Erdösi [ä'rdösji], János Sylvester. Se, Ungerska litteraturen, sp. 1057.