Erector spinæ, anat. Se Ryggrad. Eremurus M. B., Stäpplilja, bot., växtsläkte af fam. Liliaceæ, underfam. Asphodeloideæ med 18 arter i Främre Asien och Central-Asien. De ända till 60 cm. långa och 6 cm. breda, jämbreda bladen äro samlade i en rosett vid basen af den ända till 3 m. höga stängeln. I toppen bära stänglarna talrika hvita, gula eller ljusröda blommor i en lång klase. De högvuxna arterna, t. ex. E. robustus från Turkestan, äro att räkna till våra trädgårdars praktfullaste prydnadsväxter. G. L-m.

Eremurus robustus Erengisle Nilsson. Se Hammarstadsätten, sp. 1254. Erepton, näringspreparat, framställes af oxkött genom digestion med pepsinsaltsyra, trypsin (ferment ur pankreas) och erepsin (ferment i tarmsaft). Ägghv-tan i köttet sönderdelas därvid till aminosyror, som lätt upptas och verka närande. Erepton är brunt, luktar likt köttextrakt och löses i vatten. Vid intagning vållar det kräkning och diarré. Det används i närande lavemang, då föda ej kan nedsväljas (t. ex. vid förträngning af matstrupen), i dos af 300 kbcm. 5 proc. lösning 3 gånger dagligen. C. G. S. Eresfjord og Vistdal, härad och socken under Nessets pastorat, ö. om Molde, Möre fylke (före 1919 Romsdals amt), Norge. 758,23 kvkm. 1,568 inv. (1920). Boskapsskötsel och skogsbruk. Storslagen natur. K. G. G. Erethizontinæ, zool. Se Piggsvinen. Eretisk, adjektiv till eretism (se d. o.). Erfjord, härad och socken under Jelsa pastorat, n. ö. om Stavanger, Rogaland fylke (före 1919 Stavanger amt), Norge. 149,95 kvkm. 582 inv. (1920). Jordbruk. K. G. G. *Erfurt. -- 2. 10 nov. 1911 reste staden till minne af Gustaf II Adolfs lifsgärning och hans vistelse i E. ett monument af thüringkalksten, som öfverst bär svenska lejonet i brons och å midtpartiet en bronsmedaljong med konungens bild. I monumentet är infogad en urkund, som i slutet anbefaller minnesmärket i Guds beskydd och anger orsakerna till dess resande. Se fig. nedan å sp. 622. Ergamenes. Se Etiopien. Suppl. Ergane, zool. Se Hoppspindlar. Ergotamin (af fr. ergot, mjöldryga), kem. Se Gynergen. Suppl. Ergotinin. Se Mjöldryga. Ergotinos, grekisk vasfabrikant. Se Françoisvasen. Suppl. Ergotoxin. Se Mjöldryga.

Gustaf Adolfsmonumentet i Erfurt. (Inskrifter på sockeln upptill: Gud är mitt harnesk. -- Förfäras ej, du lilla hop.) Erhardt, Sven Rikard, läkare, f. 6 juli 1876 i Filipstad, blef student i Stockholm 1895, med. licentiat där 1903, bataljonsläkare vid dåv. Boden-Karlsborgs artillerireg. s. å., vid Västmanlands reg. 1907, assistent i Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1913, fördelningsläkare vid 4:e arméfördelningen 1915 och öfverfältläkare 1919. E. tjänstgjorde som förste underläkare vid Västerås lasarett 1907--09 och innehade kortare andra läkarförordnanden 1903--15 samt utöfvade från 1903 enskild praktik. -- Kirurgiska studieresor företog han 1908 (Tyskland), 1912 (England), för hygieniska och organisatoriska studier till franska och engelska fronten (1915), till Holland, Frankrike, England (1921). E. bevistade som Sveriges representant den 1:a internationella militärläkarkongressen i Bruxelles 1921. Under första Balkankriget 1912--13 var E. chef för Svenska Röda korsets ambulans i Turkiet. Som t. f. chef läkare vid Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm april--aug. 1917 utarbetade E. ny sjukhusinstruktion, nytt reglemente och organisation, hvilka med få förändringar antogos af K. M:t och riksdag 1918. Han har vidare varit led. af kommittéer rör. organisationen af krigssjukhus 1916, rör. sammanslagning af Serafimerlasarettet och Allmänna garnisonssjukhuset 1917 m. fl. Som lärare i krigskirurgi (1913) och hygien (1918) verkade E. vid utbildningskurser för civilläkare och värnpliktiga läkare och var chef för militärläkarkursen 1921. Han har skrifvit åtskilliga kirurgiska, hygieniska och organisatoriska uppsatser, yttranden och diskussionsinlägg i skilda tidskrifter samt redigerat militära