läroböcker och reglementen. Ordf. i Sv. Militärläkareföreningens centralkommitté från 1919, utger han på dess uppdrag en ny uppl. af "Handbok för militära läkare" (fr. 1923). 1919 blef E. led. af Krigsvet. akad. I. H. Erhvervspartiet, danskt politiskt parti, som vid valet till folketinget i sept. 1920 fick in 3 led. i tinget. Det gick 1922 till största delen upp i det nybildade frisinnade landspartiet. Ericerus pela, zool. Se Sköldlöss.

Erich, Rafael Valdemar, finländsk rättslärd, statsman, f. 10 juni 1879 i Åbo, blef student 1898, filos, kandidat 1900, juris kandidat 1904 samt efter studier förnämligast i Heidelberg juris doktor 1907. Han förestod e. o. lektoratet i finska vid universitetets juridiska fakultet 1906-10 samt professuren i statsrätt och folkrätt från 1907 och utnämndes till professor 1910. E:s licentiat-afh. (1907) gällde Allianzen und allianzverhältnisse nach heutigem völkerrecht, och han har därefter publicerat en rad arbeten och uppsatser inom statsrätten och den mellanfolkliga rätten. Däribland må nämnas Die finnische frage (i "Archiv fur öffentliches recht" 1909), Till läran om lagstiftningsmakten och lagstiftningsförfarandet med speciell hänsyn till finsk rätt (i "Jurid. fören:s tidskr." 1911), det stora verket Das staatsrecht des Grossfurstentums Finnland (i sammelverket "Das Öffentliche recht der gegenwart", bd 18, 1912), Das problem einer internationalen polizeimacht (1913) m. fl. uppsatser i "Zeitschrift für völkerrecht", hvars ord. medarbetare han är, Probleme der internationalen organisation (1914), utgörande d. I af "Völkerrechtliche monographien", Till läran om folkrättsliga rättsärenden och fördrag (i "Statsvetenskaplig tidskr.", 1916), Till läran om statsförbindelser med speciell hänsyn till framtida gestaltningsmöjligheter (i "Tidsskrift for retsvidenskab" 1917) m. fl. -- Under Världskriget vistades E. 1915-18 i Sverige och Tyskland som representant för centralorganisationen för Finlands själfständighetsrörelse. Han nödgades i början af 1917 taga afsked från professuren för att ej försätta universitetet i trångmål, men återfick den efter marsrevolutionen s. å. (professor endast i mellanfolklig rätt 1921). Efter Finlands frigörelse har E. nästan uteslutande egnat sig åt politiska värf. Han tillhörde den delegation, som i dec. 1917 sändes till centralmakterna och Holland för att anhålla om erkännande af landets själfständighet, var ombud vid fredsfördraget med Tyskland samt vid fredsunderhandlingarna med Sovjet-Ryssland 1918. Sistnämnda år utnämndes han till minister i disponibilitet vid utrikesministeriet. Han invaldes af nationella samlingspartiet i riksdagen 1919 (led. af grundlagsutsk.) och 1922. I mars 1920 bildade han en samlingsministär ur alla borgerliga partier, hvilken bestod till april 1921 och efterträddes af Vennolas minoritetsregering. Därefter var E. medlem af konferensen i Geneve okt. 1921 för Ålands neutralisering och finländsk delegerad vid Nationernas förbunds församlingsmöte i Geneve sept. 1922. T. C. *Erichsen, A. E., dog 3 febr. 1913 i Stavanger. Erichsen, Thorvald, norsk målare, f. 1868 i Trondhjem, blef student 1886 och studerade juridik, innan han slog in på konstnärsbanan. Han började i Bergsliens skola, fortsatte sina studier i Köpenhamn hos Zahrtmann, till hvilken han senare återvände mellan studietider i Paris och Italien. En energisk sökare, har E. slutit sig hufvudsakligen till de moderna strömningar, som med utgångspunkt i impressionismen sträfva till stark färgkomposition, till renodling af "färgens rent sensuella värden". Han började som landskapsmålare (En fjälldal, 1900, m. fl. i Kristiania konstmuseum), har målat färgstarka snömotiv och interiörer, figurstudier (Själfporträtt 1901, Fiolspelare, Göteborgs museum) och naket (Naken man och två kvinnor, 1903; Badande gossar). G--g N. *Ericson, John (sp. 765), var öfveringenjör i staden Chicago 1897--1919, konsulterande ingenjör i stadens tjänst 1919--23 och återtog öfveringenjörssysslan 1923. O. A. L--r. Ericson, Gustaf Erik, tidningsman, f. 2 mars 1861 i Motala landsförsamling, var efter studier i Uppsala medarbetare i "Aftonbladet" 1884--86, egare och utgifvare af "Motalaposten" 1886--93, hufvudredaktör för "Svenska dagbladet" 1893- 96, egare och utgifvare af "Helsingborgsposten" 1897-1905, hufvudredaktör för "Vårt land" 1904-08, verkställande direktör i Göteborgs morgonposts förlags-a.-b. 1911--12 och 1913-21 samt är sedan 1911 egare af "Lunds dagblad". De senaste åren har han hufvudsakligen sysslat med finansiell utredningsverksamhet. Ericson, Håkan Hans Kristian, sjömilitär, statsråd, rederichef, f. 16 febr. 1868 i Stockholm, blef 1889 underlöjtnant vid flottan, där han 1911 befordrades till kommendörkapten och 1917 till kommendör. 1921 tog han afsked från beställning på stat, men kvarstår som kommendör i flottans reserv. 1910 blef han adjutant och 1917 öfveradjutant hos konungen. E. anställdes 1898 i Marinförvaltningen och blef 1904 l:e adjutant hos den då nyupprättade myndigheten "inspektören af flottans öfningar till sjöss", hvarmed ock följde tjänstgöring som flaggadjutant hos högste befälhafvaren öfver kustflottan 1904--07. Som sådan bidrog E. i hög grad till det uppsving, som under dessa år kännetecknade flottans öfningar, krigs- och stridsberedskap, samt till den större planmässighet, som genomfördes i åtskilliga reglementen och instruktioner. 1909 återgick han till Marinförvaltningen som assistent å artilleriafdelningen, hvars chef han blef 1914. 1902--14 tjänstgjorde han som lärare vid Sjökrigshögskolan och 1905--13 vid Sjökrigsskolan samt anlitades i ett flertal kommittéarbeten. Han var sålunda 1907--10 sekreterare i försvarskommittén samt deltog 1906--14 som sakkunnig för utredning af frågor rörande typer för flottans stridsfartyg, sjökrigsmaterielen i öfrigt, flottans stationer, pansarbåtar, kustbefästningar m. m. Införandet i flottan och utvecklingen af pansarfartyg af Sverige-typ äro i väsentligt afseende