och statsutskottet (1920--21) samt af försvarsutskottet 1901, kommunallagsutskottet (1918 urt.) och författningsutskottet (1919). I Andra kammaren var E. led. af det frihandelsvänliga gamla landtmannapartiet, men drog sig småningom mer åt höger och tillhörde senare nationella framstegspartiet, af hvars förtroenderåd han var led., en tid äfven vice ordf. I Första kammaren var han led. af nationella partiets förtroenderåd, men öfvergick 1918 till bondeförbundet. Han har motionerat flitigt bl. a. om afskrifning af grundskatterna, rustnings- och roteringsbördorna, upphörande af skyldigheten för den i mantal satta jorden att ensamt uppföra och underhålla kyrka, prästgård, tingshus och häradsfängelse, förbud för bolag att förvärfva jordbruksfastighet och införande i skolorna af obligatorisk undervisning om rusdryckernas skadlighet. E. har varit led. af rusdrycksmedels-, nykterhets- och nykterhetsundervisningskommittéerna. T--s. Ericsson, Aaby Arvid Vilhelm, landthushållare, riksdagsman, f. 29 april 1859 i Jönköping, d. 6 aug. 1921 på sin egendom Gåfvetorp, blef 1878 underlöjtnant vid Smålands grenadjärer (senare Karlskrona grenadjärregemente), där han avancerade till major 1907, men öfvergick 1909 till reserven. Egare af Gåfvetorp i Kronobergs län, gjorde sig E. bemärkt som intresserad och framstående landthushållare och kommunalman, var sedan 1886 led. af hushållningssällskapets förvaltningsutskott (dess sekreterare 1897--1907 och vice ordf. sedan 1910), ordf. i Tegelindustriförbundet sedan 1909, äfven vice ordf. i länets landsting och ordf. sedan 1917. E., som var protektionist och utprägladt konservativ, var led. för Kronobergs län af Första kammaren sedan 1905 och därunder led. af jordbruksutskottet sedan 1910 (vice ordf. 1915--21), led. af arbetsaftalsutskotten 1910 och 1911 samt af utskottet ang. Sveriges anslutning till Nationernas förbund 1920. Han var äfven led. af dikningslagskommittén 1906 och af Landtbruksakademien (1902). T--s. Ericsson, Axel Emil Mårten, ämbetsman, f. 31 juli 1871 i Tystberga, Södermanlands län, aflade 1895 filos, kandidat- och 1898 kansliexamen i Uppsala, avancerade i Generalpoststyrelsen, där han 1896 antagits till e. o. tjänsteman, till sekreterare (1909), förordnades 1914 och utnämndes 1916 till expeditionschef i Ecklesiastikdepartementet samt blef 1917 kansliråd i Justitiedepartementet. Han var konsultativt statsråd 30 mars-9 okt. 1917 (i Swartz ministär) och 26 okt. 1920--4 okt. 1921 (i De Geers, senare von Sydows ministär). 1911-12 och sedan 1918 har han varit led. af löneregleringskommittén, är ordf.-suppleant i kommunikationsverkens lönenämnd (sedan 1919) och ordf. i försvarsväsendets och allmänna civilförvaltningens lönenämnder (sedan 1921). Ericus Nicolai Svart, biskop. Se Svart. *Eriekanalen undergick 1909--19 för en kostnad af 150 mill. doll. en total ombyggnad, som möjliggör mellan Buffalo, vid Eriesjön, och Atlanten trafik af fartyg med upp till 2,000 tons lastdryghet och 12 eng. fots (3,6 m.) djupgående. E. inrymmer nu 57 slussar af betong, 90 m. långa och 13 m. breda, af hvilka flera med de högsta och största slussportar i världen. Största slussarna ligga vid Delta, tvärs öfver Mohawkfloden, och vid Henichley. E. A--t. *Erigeron, bot. Se Trimorpha. Suppl. Erignathus, zool. Se Säldjur, sp. 86. *Erik, svenska konungar. -- 3. E. Segersäll var antagligen son till en konung Emund (se Olof 3, sp. 635). 10. E. XIV. Se C. M. Stenbock, "E. XIV:s almanacksanteckningar. Hans dagböcker, ritningar och musiknoter i urval" (i "Personhist. tidskr.", 1912) och V. Wigert, "E. XIV, hans sinnessjukdom, historisk studie" (1920), som finner diagnosen dementia præcox. Han står således, säger O. T. Hult ("Hist. tidskr." 1921), ej längre ansvarig för sina gärningar. *Erik, svenska prinsar. -- 5. E. Gustaf Ludvig Albert dog 20 sept. 1918 på Drottningholm. Erik, mansroll (ung norsk jägare, försmådd friare; tenor) i operan "Den flygande holländaren", Der fliegende bolländer, af R. Wagner (se denne, sp. 302 och 306--307). Erik Fahlman, pseudonym för författaren Sigurd Dahlbäck. Se Dahlbäck. Suppl. *Eriksberg. -- 5. Verkstaden grundlades 1853. Före 1915 utgjordes tillverkningen hufvudsakligen af skärgårdsångare och kanallastfartyg. Efter genomgripande utvidgningar och moderniseringar, som påbörjades 1915, kunna fartyg upp till 10,000 ton byggas. Under de senare åren ha levererats ett stort antal lastångare, de flesta om 3,700 ton, samt ett dieselmotorfartyg om 3,500 ton. Hufvudvikten lägges dock på reparationsarbeten, hvarför tre flytdockor anskaffats (se Docka 5. Suppl., sp. 357). Tillverkningsvärdet 1921 utgjorde omkr. 5 mill. kr. och arbetarantalet s. å. 700. 5. O. Sjn. *Eriksdal har äfven hamn och lastageplats på nordvästra udden af Alnön, hvarest 1920 i grundpenningar uppburos 35 kr. Eriksdal, ett Stockholm tillhörigt vattenledningsverk vid Årstaviken, uppf. 1882--84 och ytterligare tillbyggdt 1887, 1893, 1895 och 1900, slutligen omfattande 18 bassänger, nedlades 31 maj 1923. Förslag har framställts om att använda några af bassängerna till folkbad. Eriksen, Holbæk Anders, norsk affärsman, donator, f. 16 maj 1856 i Mandal, bokhandlare i Trondhjem, sedermera pappershandlare i Kristiania, stiftade 1919 en fond på 250,000 kr. till främjande af humanistisk vetenskaplig forskning. M. H. Eriksen, Alfred, norsk präst, politiker, f. 30 aug. 1864 i Kristiania, teol. kandidat 1888, filos, doktor 1897, blef kyrkoherde 1891 i Karlsöy, Tromsö amt (nu Troms fylke) och 1910 i Kristiania. I Troms fylke, där han 1902 uppsatte tidningen "Nordlys", bildade han ett socialdemokratiskt arbetarparti, representerade 1903--12 Finmarkens amt i stortinget och satt 1905 i dess specialkommitté. E. uteslöts ur arbetarpartiet, emedan han 1912 mottagit ordförandeplatsen i riksmålsföreningen. Han har författat bl. a. Religionsbilleder og kulturskildringer (1901), Lovbok for folket (1903) och Slettensaken (1906). M. H. Eriksholm, gods. Se Lejondal. *Erikskrönikan 1. Gamla krönikan. Äldre editioner af E., näml. Messenius (1616, ofullst.), Hadorphs (1674), Fants (1818), Klemmings (1865-68), voro kombinerade med Karls- och Sturekrönikorna