Erithacus rubecula, zool. Se Rödhaken. *Eritrea. Arealen uppges officiellt till 119,000 kvkm. med 402,793 infödda inv. (1920), hvarjämte där funnos 3,198 civila italienare, 691 militärer och 398 utlänningar (1921). Järnvägen från Massaua till Asmara fullbordades 1912 och fortsattes öfver Keren (Cheren) till Agordat, tills. 303 km. I E. finnas 12 postkontor, 827 km. telegraf- och 584 km. telefonlinjer (1921) samt stationer för trådlös telegraf i Massaua och Assab. Utrikeshandelns värde (öfver Massaua) var 103,81 mill. lire för import, 85,25 mill. lire för export och 5,42 mill. lire för transitohandel (1918). Det inklarerade fartygstonnaget var 166,078 ton s. å. Landvägen uppgick importen till 39,97 mill. lire och exporten till 31,13 mill. lire 1920. E. är administrativt deladt på 8 kommissariat (Hamassen, Massaua, Assab, Acchele Guzai, Serae, Cheren, Gasc och Selit samt Barca). E. A-t. *Erivan. 1. E. utgör nu ett guvernement i sovjetrepubliken Armenien. -- 2. Staden E. är nu hufvudstad i sovjetrepubliken Armenien. Den har järnvägsförbindelse med Erzerum, i v., Tebris, i s. ö., och Tiflis, i n. Omkr. 110,000 inv. Erixon, Sigurd Emanuel, etnolog, kulturhistoriker, f. 26 mars 1888 i Söderköping, student 1907 och filos. kandidat 1910 i Uppsala, amanuens vid Nordiska museet 1914, har inlagt särdeles stor förtjänst om kännedomen af vår allmogekultur genom den af honom igångsatta, organiserade och ledda, i det närmaste slutförda undersökningen af svenska byar och gårdar, hvars resultat tillhöra Nordiska museets arkiv. Vid anordnandet af 1923 års konst- och industriutställning i Göteborg biträdde E. som museal instruktör. E. har författat bl. a. Ronneby byggnadshistoria under 1700- och början av 1800-talet (i "Svensk byggnadskultur" I, 1918) och Skultuna bruks historia (I, 1921, med kartor) samt uppsatser i "Fornvännen" (Stenåldern i Blekinge, 1913), "Fataburen" (Några bidrag till det nordiska husets historia, 1917, och Ynglingalaget, 1921), Flodströms "Sveriges folk" (Familjen och dess överbyggnader och Samhällets utvecklingshistoria ur etnologisk synpunkt, 1918), "Rig" (Svenska gårdstyper, 1919, och Samlingsplatser och bröllopsstugor hos den svenska allmogen, 1920) och "Etnologiska studier tillegn. N. E. Hammarstedt" (Gården och familjen, 1921). N. E. H. Erken, Henriette Marie Caroline. Se Schönberg, E. Erkko, Eero, broder till den i hufvudarbetet nämnde Juhani Henrik E., finländsk tidningsman, politiker, f. 18 maj 1860 i Orimattila, Nyland, blef student 1880. Efter oafslutade juridiska studier egnade E. sig åt tidningsmannabanan. Han var 1887 -89 hufvudredaktör för den i Jyväskylä utkommande "Keski Suomi" samt uppsatte 1889 i Helsingfors i opposition mot den konservativa "Uusi Suometar" en daglig tidning, "Päivälehti" (Dagbladet), hvilken intog en frisinnad hållning i sociala och kulturfrågor, men i språkfrågan icke skilde sig från förstnämnda blad. Kring tidningen samlade sig småningom ett parti, det s. k. ungfinska partiet (se d. o.). E. afsattes 1900 i administrativ väg af generalguvernören Bobrikov från hufvudredak-törskapet för tidningen, men kvarstod i redaktionen. Han förvisades 1903 ur landet och begaf sig till Brooklyn, där han anlade eget tryckeri och bokhandel samt utgaf veckotidningen "Amerikan Kaiku". Han återvände 1905 och egnade sig åt affärsverksamhet. 1908-18 och sedan 1920 har han haft anställning som hufvudredaktör för tidningen "Päivälehtis" efterträdare "Helsingin sanomat". E., som i flera år varit ordf. i ungfinska partiets styrelse, öfvergick vid partiernas ombildning 1918 till det s. k. nationella framstegspartiet. Han hade suttit i borgarståndet vid ständerlandtdagarna 1894, 1897, 1899, 1900 och 1905-06 samt invaldes 1907 i enkammaren, hvilken han tillhörde ända till nyvalen 1918. Han var led. af grundlagsutskottet 1905-06, ordf. i socialutskottet 1910-14 och 1917, i värnplikts- och stora utskotten 1918. E. inträdde i den Ingmanska samlingsministären som socialminister nov. 1918, öfvergick som kommunikationsminister i Castrénska ministären april 1919 samt var handels- och industriminister i Vennolas första centerministär aug. 1919-april 1920. T. C. *Erlanger, Camille, dog 24 april 1919 i Paris. *Erlaucht. Officiellt har denna titel afskaffats i Tyskland efter revolutionen 1918. *Erler, F. Chr., dog 6 jan. 1911 i Wien. Erler, Otto, tysk författare, f. 4 aug. 1873 i Gera, lektor i Dresden, debuterade med Verse (1899) och har vunnit stora framgångar med skådespel (Giganten, 1901, Die ehekiinstler, 1903, Zar Peter, 1905, Struensee, 1916, uppf. 1920 i Stockholm) samt komedierna Die hosen des heiligen Bartolus och Die reliquie (1910). R-n B. *Erlingsson, Þorsteinn, dog 28 sept. 1914. Erlången, en 5 kvkm. stor sjö, 56 m. ö. h., i Vists, Grebo m. fl. socknar, Östergötland, genomflytes af Stångån. Vid E. ligger Sturefors herrgård. O. Sjn. Ermatinger, Emil, tysk-schweizisk litteraturhistoriker, f. 21 maj 1873 i Schaffhausen, professor i litteraturhistoria vid tekniska högskolan i Zürich, har skrifvit dels grekisk litteraturhistoria (om den attiska auktoktonsagan, Meleagros m. m.), dels tysk (Die weltanschauung des jungen Wieland, 1907, Gottfrid Kellers leben, 3 bd, 1915 ff., 5:e uppl. 1920, Die deutsche lyrik... von E er der bis zur gegenwart, 2 bd, 1921, m. m.) och äfven uppträdt som vitter författare, tillhörande hembygdsskildrarna. E. är också verksam som utgifvare (Keller, Goethe, schweizisk lyrik) och kritiker. R-n B. *Ermeland är nu deladt på reg.-omr. Königsberg (kretsarna Braunsberg och Heilsberg) och Allenstein (kretsarna Rössel och Allenstein) och hade 176,696 inv. 1919. *Ermes tillhör nu republiken Lettland. Ernakulam [ənā'kuläm], hufvudstad i brittisk-indiska vasallstaten Cochin. 21,195 inv. (1911), hvaraf 11,165 hinduer och 8,593 kristna. Där finns ett hinduiskt läroverk med omkr. 700 lärjungar. Ernani, mansroll (röfvarhöfding, eg. hertig af Aragonien; gynnad älskare med "kastiliansk hederskänsla"; tenor) i den liknämnda operan af Verdi (se denne, sp. 1210) med librett af Piave efter V. Hugos drama "Hernani". Ernberg, köpmans- och juristsläkt från Karlskrona. -- 1. Jarl Ludvig Peterson E., jurist, led. af Regeringsrätten, f. 20 aug. 1863 i Karlskrona, blef juris kandidat i Uppsala 1889 och