vice häradshöfding 1892 samt efter tjänstgöring i Svea hofrätt 1898 fiskal, 1900 assessor och 1907 hofrättsråd där. 1902--04 var han utsedd till justitieombudsmannens efterträdare. Han förordnades till expeditionschef i Finansdepartementet 1904 och utnämndes till regeringsråd 1909. På grund af K. M:ts uppdrag har han utarbetat ett betänkande Om särskild instansordning för mål ang. avlöningsförmåner och pension m. m. (1915). -- En broder till honom, Ivar Peterson E., f. 12 juli 1860 i Karlskrona, d. 26 april 1923 i Göteborg, var 1902--05 led. af Lagberedningen och blef 1905 härradshöfding i Askims m. fl. härads domsaga. -- 2. Johan Harald E., den föregåendes broder, läkare, f. 16 aug. 1874 i Augerums socken, Blekinge län, student i Lund 1892, idkade studier där och vid Karolinska institutet, där han 1902 aflade med. licentiatexamen och 1905 promoverades till med. doktor på afh. Studien über chronische nephritis mit besonderer berücksichtigung des stickstoffumsatzes (i "Nord. med. arkiv", 1905). Efter grundlig utbildning som invärtes och barnläkare 1901--06 vid olika sjukhus och Allmänna barnhuset utöfvar E. sedan 1905 omfattande och högt skattad verksamhet som praktiserande läkare i Stockholm. 1905 blef han kronprinsparets läkare och utnämndes 1922 till lifmedikus. 1911--20 var E. docent i pediatrik vid Karolinska institutet och uppehöll därunder en professur i pediatrik 1914--18, hvarunder han samtidigt var öfverläkare och direktör vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Då Sachsska barnhuset 1911 öppnades, blef E. dess förste öfverläkare och innehar fortfarande denna befattning. Af Medicinalstyrelsen förordnades E. 1921 till lärare i barnavård för barnmorskorna och är sedan 1922 öfverläkare i lifförsäkrings-a.-b. Framtiden i Stockholm. E. har författat uppsatser i "Hygiea" (Om förhållandet mellan difteri och angina phlegmonosa, 1902, Om sjuklighet och dödlighet under första lefnadsåret inom Allmänna Barnhuset. Ett bidrag till frågan om anstaltsvård af späda barn, 1907, Några erfarenheter ang. digifning, 1914), i "Allmänna sv. läkaretidningen" (Några synpunkter vid behandlingen af nefrit, 1906, Om upplysnings- och understödsbyråer för mödrar, s. å., ett program för omdaning af de s. k. Mjölkdropparna till verkliga upplysnings- och understödsbyråer för mödrar med späda barn, Sachsska barnsjukhuset och dess arbetsmetoder, 1913, diskussionsinledning), i "Nord. med. arkiv" (Über akute nephritis in den kinder- und jugendjahren mit besonderer berücksichtigung der prognose, 1911), i Sv. Läkaresällskapets förhandl. (Erytema nodosum, dess natur och betydelse, 1921, vidare utfördt i "Jahrbuch für kinderheilkunde", s. å.). På uppdrag af Stockholms stads hälsovårdsnämnd har E. författat Råd vid uppfödningen af späda barn (1921), hvarjämte han 1922 utgaf en öfversikt af verksamheten vid Sachsska barnsjukhuset 1911--20. -- 3. Johan Albert E., kusin till de föregående, rättslärd, f. 4 nov. 1872 i Lund, blef juris kandidat 1898, juris doktor 1903, docent s. å., e. o. professor i speciell privaträtt 1906 och professor i samma ämne 1908, allt i Lund. Han har författat bl. a. Om expropriation som rättsligt begrepp (akad. afh. 1903), Om bärgning och bärgarelön enligt svensk sjörätt (1905), Om rösträttsutövning vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse inför valförrättare (utredning och förslag, enligt nådigt uppdrag utarbetade 1918), Om fullmaktsröstning vid val till riksdagens andra kammare (promotionsprogram vid Lunds universitets 250-årsjubileum 1918) äfvensom artiklar i Nordisk familjebok. 1, 3. ^{C. G. Bj.} 2. ^{I. H.} Ernle [<over>ə</over>'nl], baron, engelsk politiker. Se Prothero, R. E. Suppl. Ernolit, tekn., en produkt, som erhålles genom inverkan af formaldehyd på vissa affallsämnen från jästfabriker och bryggerier. Används i blandning med ägghvita och oorganiska ämnen (såsom kaolin, kiselgur, tungspat) till ersättningsmedel för ebonit, horn, stennöt, celluloid e. d. ^{K. A. V--g.} *Ernst, tyska furstar. -- 3 c) E. Augusts af Cumberland son, prins E. August, f. 17 nov. 1887, blef i samband med sitt giftermål (maj 1913) med kejsar Vilhelm II:s dotter Viktoria Luise (f. 13 sept. 1892) genom förbundsrådsbeslut förklarad "regeringskompetent" i hertigdömet Braunschweig 27 okt. 1913 och tillträdde regeringen där 1 nov. s. å., men nödgades 8 okt. 1918 abdikera (se Braunschweig. Suppl.). Han har 3 söner och 1 dotter. -- 4. E. Ludvig, storhertig af Hessen, f. 25 nov. 1868 i Darmstadt, efterträdde 13 mars 1892 sin fader storhertig Ludvig IV och förklarades 10 nov. 1918 afsatt, då ett arbetar- och soldatråd i Darmstadt proklamerade republiken Hessen. Han var som regent strängt konstitutionell och spelade vid några tillfällen en förmedlande utrikespolitisk roll genom sina släktförbindelser (tsar Nikolaus II var hans svåger, kejsar Vilhelm II och konung Georg V af England äro hans kusiner). Genom skilsmässa upplöstes hans första äktenskap (1894--1901), med Viktoria af Sachsen-Koburg och Gotha (f. 1876, omgift 1905 med storfurst Kyrill af Ryssland). Jfr H. R. Fischer, "Ein moderner regent. Ernst Ludwig, grossherzog von Hessen und bei Rhein" (1912). 6. E. af Lippes son Leopold abdikerade för sig och sin ätt 12 nov. 1918. -- 8 f) E. af Sachsen-Altenburg dog 7 febr. 1908 i Altenburg. -- 9) E. Günther af Schleswig-Holstein (sp. 831) dog 22 febr. 1921 i Primkenau, Schlesien. ^{V. S--g.} *Ernst (sp. 832), H. W., blef 1847 led. af Mus. akad. i Stockholm. Ernst, Paul, tysk författare, f. 7 mars 1866 i Elbingerode, Harz, studerade först teologi, som han, vorden socialist, öfvergaf för sociologi och statsvetenskap, var en tid redaktör för "Berliner volkstribüne", men miste sin anställning, då han icke ville lyda partiprogrammet. Han promoverades till filos. doktor i Zürich, idkade sedan landtbruksstudier och satte sig in i fattigvårds- och polisförhållandena i en stad. Illa öfveransträngd, sökte han vård i föräldrahemmet. 1897 återvände han till Berlin, där han slöt sig till Arno Holz och började egna sig åt författarskap. -- Hans första verk, scenerna Lumpenbagasch och Im chambre séparée (1898) och diktsamlingen Polymeter (s. å.), äro naturalistiska; de dramatiska skisserna Wenn die blätter fallen och Der tod (1900) närma sig den maeterlinckska symbolismen. Novellerna Sechs geschichten (1901) tillhöra det fantastiska, drömartade. En resa till Italien förde E. till bekantskap med den äldre italienska novellistiken, af hvilken han gaf ut ett urval i