Kristian Erslev. styrelseled, (från 1909) och ordf. (från 1913) för Carlsbergfondet har han betydt mycket för danskt vetenskapligt arbete. Se "Tilskueren" (jan. 1923). Han är led. af Vet. soc. i Uppsala (1915) och Vitt. hist o. ant. akad. (1918). P.E-t. Ersnäsfjärden, vik af Bottniska viken i Luleå södra skärgård, Nederluleå socken, har en längd af nära 20 km. och begränsas utåt af Germandö m. fl. öar. Genom Tjufholmssundet i n. står den i förbindelse med Lulefjärden. O. Sjn. *Ersson, Erik. Om hans son Johan se Ericsson, Johan. Suppl. Erstaviken, den innersta sydvästra delen af den fjärd, som från Nämdö- och Jungfrufjärdarna sträcker sig mot n. v. mellan Värmdön (Ingarölan-det) och Södertörn, s. om Saltsjöbaden. Den skiljes af en rad öar ifrån Ingarö- och Baggensfjär-darna. O. Sjn. Ersättning. 1. Ersättning för kommunala förtroendeuppdrag har intill senaste tid varit medgifven endast som godtgörelse för omkostnader, men icke som betalning för arbete. Genom lag af 13 juni 1913 blef det emellertid medgifvet kommunalstämma att bereda kommunalnämndens ordf. ersättning jämväl för det med uppdraget förenade besväret. Beslut därom måste dock underställas K. M:ts befallningshafvande. Samma bestämmelse blef gällande för fattigvårdsstyrelsens ordf. genom 1918 års fattigvårdslag, och långt förut hade Regeringsrätten ansett lagligt att aflöna erforderligt biträde åt kommunala förtroendemän. Flera städer hade ock anslagit lön åt drätselkammarens verkställande ledamot, och redan 1874 års byggnadsstadga medgaf stadsfullmäktige att anslå arfvode åt byggnadsnämndens ledamöter. För taxeringsnämnds och pensionsnämnds ledamöter bestämma författningarna högsta tillåtna dagarfvode. Landstingsmän och riksdagsmän uppbära af lagen fixeradt belopp. 2. Ersättning för lämnad fattigvård utgår dels från annat fattigvårdssamhälle, dels från landstinget, dels från staten, dels slutligen från understödstagare och försörjningspliktiga. A) Ersättning erhålles af annat fattigvårdssamhälle, där nödställd har hemortsrätt, om han saknat medel till sitt lifsuppehälle och antingen varit under 16 år eller i följd af ålder, lyte eller bristande kropps- och själskrafter varit oförmögen att genom arbete försörja sig. Sådan ersättning utgår dock icke för fattigvård, som af sett att sätta skolbarn i tillfälle att begagna skolundervisning, ej heller för läkar- eller förlossningshjälp eller medicin annorledes än i förening med anstaltsvård, ej heller för begrafningshjälp. B) Landstinget ersätter afgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka eller sinnesslöa, då ersättning ej kunnat uttas af den vårdade eller de för honom försörjningspliktiga eller af staten; vidare för vård å anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka, som tillhör landsting eller storstad, eller å enskild anstalt, hvilken åtnjuter statsbidrag eller blifvit af konungen för ändamålet godkänd; vidare för vård å anstalt för tuberkulösa eller för vanföra, hvilken åtnjuter statsunderstöd, och för vård å länslasarett eller af landsting underhållen sjukstuga eller å annan med länslasarett likställd sjukvårdsinrättning. Till hälften ersätter landstinget vårdkostnaden för fattig sinnessjuk å kommunal anstalt, som godkänts af Medicinalstyrelsen, och likaså för andra kroniskt eller obotligt sjuka än tuberkulösa eller vanföra, som erhållit anstaltsvård, hvilken förste provinsialläkaren intygat vara tillfredsställande. Äfven för vården af mindre bemedlade sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka kan ersättning utgå af landstinget under de i lag 2 maj 1919 uppställda villkoren. C) Staten betalar ersättning för fattigvård åt utlänning och åt den, hvars hemortsrätt ej kan utrönas, samt åt den, som i åldern 16-60 år jämte de personer, hvilkas fattigvård inverkar på hans hemortsrätt, oafbrutet minst 3 år vistats utom det samhälle, där han har hemortsrätt, utan att ha af samhället erhållit fattigvård. Ersättning af staten utgår, endast om den ej kan uttagas af enskild. Fattigvård för skolbarns undervisning, för läkar- och förlossningshjälp eller medicin annorledes än i förening med anstaltsvård eller för begrafningshjälp ersattes endast för utlänningar. Staten betalar slutligen ersättning för fattigvård åt person, som tillhört manskapet vid krigsmakten eller varit anställd vid kronans varf eller verkstäder, såvida ersättning på grund af sådan anställning 1 jan. 1919 utgick enligt 1871 års fattigvårdsförordning. D) Huruvida ersättning skall uttagas af understödstagare och försörjningspliktig, beror på fattigvårdsstyrelsens pröfning. Dock får ersättning icke uttagas, om den ersättningsskyldige därigenom skulle sakna nödiga medel till sitt och de sinas underhåll. För den, som mottagits till stadigvarande försörjning, kan fattigvårdsstyrelse bereda sig ersättning genom att omhändertaga hans egendom och genom underhållsbidrag af de för honom försörjningspliktiga. Han är ock skyldig att efter förmåga förrätta det arbete, som af styrelsen ålägges. Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrar minderåriga barn eller hustru sådan nöd, att fattigvård måste lämnas dem, kan styrelsen bereda sig ersättning genom att förelägga den försumlige arbete. N. H. Ersättningsskola af äldre typ, afsedd för barn, som lämnat folkskolan på minimikurs eller ännu mindre, har till läroämnen kristendomskunskap, modersmålet, räkning och sång. Efter denna typ kan skolan ordnas ännu 1919-24, men senast vid 1922 års utgång skulle skoldistrikt ha tillställt folkskolinspektör förslag till ersättningsskolor af 1918 års typ, d. v. s. mindre fortsättnings-skola, afsedd för de från (mindre) folkskola afgångna, som icke kunna delta i den egentliga fortsättningsskolans undervisning, eller repetitionsskola, afsedd för barn, som af gått från egentlig folkskola utan fullständigt afgångsbetyg.