derlaget för prins Max' ministär. I denna inträdde han 4 okt. som statssekreterare utan portfölj och fick 8 nov. i uppdrag att leda förhandlingarna om vapenstillestånd. Han undertecknade, efter högsta krigsledningens tillstyrkan, 11 nov. stilleståndsfördraget och användes senare af den republikanska regeringen som förhandlare om stilleståndets förlängning m. m. I ministären Scheidemann inträdde E. som minister utan portfölj (febr. 1919), verkade ifrigt för det slutliga fredsfördragets undertecknande och blef finansminister i ministären Bauer (juni s. å.). På denna post genomförde han en drastisk och de besittande klasserna hårdt drabbande skattereform. Under intrycket af denna skärptes till det yttersta högernationalisternas hätska personliga kampanj mot E., hvilken därvid framställdes som en "nederlagets organisatör". I spetsen för angreppen gick förre finansministern Helfferich, som bl. a. mot sig framtvingade ett ärekränkningsåtal för att få tillfälle att framlägga för E:s personliga heder komprometterande aktmaterial. E. vann med nöd processen, men nödgades dock begära afsked från finansministerposten (mars 1920) och för en tid lämna den aktiva politiken. Då han året därpå, enligt sitt partis åsikt tillräckligt rehabiliterad, stod i begrepp att åter kasta sig in i riksdagsstriderna, föll han för två nationalistiska fanatikers kulor. -- E. var en stundom med grofva medel arbetande opportunist, men egde skarp blick för politiska realiteter, sällspord smidighet och häpnadsväckande arbetskraft. -- Bland skrifter af E. från hans sista år märkas Der völkerbund als friedensfrage (1919), Heden zur neuordnung des deutschen finanzwesens (s. å.) och Erlebnisse im weltkriege (1920). V. S-g. Erzsébetfalva [ä'rjebet-], stad i ungerska komitatet Pest-Pilis-Solt-Kis-Kun, 12 km. s. ö. om Budapest (för hvars befolkning det tjänar som sommarvistelseort), vid järnvägen däremellan och Belgrad. 40,325 inv. (1920; 1890 endast 4,754). *Erzsébetváros tillhör nu Rumänien, distriktet Tarnava Mica. Rumänska namnet är Elisabetpol. *Erzerum. -- 2. Under Världskriget hade turkarna under E:s kommendant tyske fortifikationsofficeren Posselt kraftigt förstärkt fästningens försvarsverk, men sedan ryssarna under general Judenitj 11-15 febr. 1916 satt sig i besittning af de mot ö. och n. ö. framskjutna forten, upp gaf s fästningen 16 febr., då 13,000 man (sjuka och sårade oräknade) blefvo fångar och 323 kanoner togos. Sedermera utrymde dock ryssarna E., som då besattes af armenierna, från hvilka turkarna 12 mars 1918 återtogo E. 2. L. W:son M. *Erzingan. Under Världskriget utkämpades i trakten af E. strider mellan turkar och ryssar 12 maj och 28 juni 1916, hvarefter de senare där öfvergingo Eufrat 22 juli, och 25 i s. m. intogs därpå E. och därmed hela Armenien af general Judenitj. Ännu i aug. uppblossade dock striderna ett par gånger i dessa trakter. L. W:son M. *Eräjärvi utgör sedan 1913 själfständig kommun och församling i Tavastehus län, Ruovesi domsaga, Jämsä härad, Orivesi kontrakt af Åbo ärkestift. 85 kvkm. 1,950 inv. (1921), finsktalande. O. B-n. *Esarp omfattar nu 1,442 har. 654 inv. (1923). -- 2. (Eserup). Herrgård i Esarps socken, Malmöhus län, omfattar 7/is mtl, med en areal af 100 har, hvaraf 92 har åker, tax.-v. 227,000 kr. (1922). E. har lydt under Bjällerup, Häckeberga och Hyby samt eges sedan 1911 af Gottfrid Petersson. O. Sjn. *Esbjerg. 1907 påbörjades byggandet af en ny trafik- och fiskhamn n. v. om den gamla hamnen, och företaget är i det närmaste färdigt 1923. Hamnens hela areal är därefter omkr. 80 har. Sedan 1918 har E. statsfärjeförbindelse med Fanö. Med förstäderna 23,721 inv. (1921). P. E-t. Esbogård, herrgård i Esbo (se d. o.) socken, Finland, omfattar 1,500 har, hvaraf 360 har åker; tax.-v. 3 mill. mark (1923); stor ladugård med 130 mjölkkor; driften är elektrifierad med gårdens vattenkraft. Manbyggnaden, af sten, i 2 våningar fullbordades 1797; kavaljersflygeln, likaledes af sten, i 2 våningar var färdig 1801. Värdefulla samlingar af möbler, taflor, konstsaker och böcker finnas. E. bildades 1556 som en konungens afvelsgård, gafs sedan åt (merendels) krigsöfverstar på deras "beställning", inlöstes från kronan 1641 af fältmarskalken G. Horn, som genom köp lade ytterligare 69 hemman under gården. Genom arf och giften kom den sedan till släkterna Cruus, Wrede och Wrede-Sparre samt 1751 genom köp till släkten Hising och 1756 delvis genom arf, delvis genom medarfvingars utlösning till släkten Ramsay. Den såldes 1823 och skingrades. Hufvudgården tillhörde sedermera till 1903 släkten Myhrberg, kom 1909 till ett aktiebolag, hvars samtliga aktier 1914 inköptes af statsrådet August Ramsay, som utvidgat E. och gjort det till en mönstergård. Till E. är Runebergs Fänriks-Ståls-sägen "Främlingens syn" förlagd. Escamillo [-m^ljå], mansroll (toreador; baryton) i operan "Carmen" af Bizet (se denne). *Eschelsson, Elsa O. K., dog 10 mars 1911 i Uppsala. I enlighet med hennes önskan öfverlämnade hennes stärbhus till Uppsala universitet 60,000 kr. till en stipendiefond för kvinnliga juris studerande tillhörande universitet eller högskola i Sverige. Hennes arbete Om skuldebref enligt svensk rätt utgafs 1912 af L. Rabenius. Escherich. 1. Georg E., bajersk forsttjänste-man och politiker, f. 4 jan. 1870 i Schwandorf, Oberpfalz, anställdes 1893 vid Bajerns forstväsen och är sedan 1909 forstråd i Isen. Han har företagit två forsknings- och jaktresor till Abessinien och en till de 1911 till tyska kolonien Kamerun från Frankrike förvärfvade delarna af Franska Kongo samt var under Världskriget först landtvärnskapten och sedan chef för den militära forstförvaltningen i Bialowiez-skogen. Mest bekant är E. som befälhafvare för den af honom 1919 i Bajern skapade skyddskåren Organisation E., vanl. förkortad till Orgesch (se d. o. Suppl.), som efterliknades i andra tyska landsdelar och juni 1921, efter ett ultimatum från segermakterna, af tyska regeringen förklarades upplöst. Bland E:s skrifter märkas Im lande des negus (1912) och In den jagdgründen des zaren (i samlingsverket "Bialowies in deutscher verwaltung", 1916-18). -- 2. Karl Leopold E., den föregåendes broder, entomolog, f. 18 sept. 1871 i Schwandorf, Oberpfalz, blef 1907 professor i zoologi vid skogshögskolan ("Forstakademie") i Tharandt (Sachsen) och är sedan 1914 professor i tillämpad zoologi vid Munchens universitet. E. är känd för värdefulla arbeten rörande myrornas och termiternas ekologi (Die termiten öder weissen ameisen,