1909) och har skrifvit Forstentomologische streifzüge im urwald von Bialowies (i samlingsverket "Bialowies in deutscher verwaltung", 1916-18). Sedan 1913 redigerar E. "Zeitschrift für angewandte entomologie". 1. V. S--g. 2. L--e. Escoffier [-fiē], Auguste, fransk mästerkock och kulinarisk författare, f. 1846 i Villeneuve-Loubet, dep. Alpes maritimes, hade först plats i Nizza och kom 1865 till den berömda restaurangen "Le moulin rouge" vid Champs-Élysées i Paris. Vid krigsutbrottet 1870 blef han kökschef vid Rhenarméns högkvarter, blef fången i Metz och internerades först i Mainz, sedan i Wiesbaden. Efter frigifningen var E. kökschef vid "Le moulin rouge" till 1878, hade samma syssla vid Grand hotel i Monte Carlo, National i Luzern, Savoy hotel och Carlton hotel i London och organiserade köksafdelningen vid flera af Gamla och Nya världens förnämsta hotell. E. har skrifvit Guide culinaire (1903; många uppl.; "Handledning i modern kokkonst", 1909). *Escoula, Jean, dog 1911 i Paris. *Escudo är sedan 22 maj 1911 namn på myntenheten i Portugal. Den delas i 100 centavos och motsvarar nominellt 4,04 kr. I guld ha präglats mynt om 2,5 och 10 escudos och i silfver om 1 escudo. 1,000 escudos kallas 1 conto. Eserup. Se Esarp. Suppl. Esia, lat., flod. Se Oise. Esion-geber (Ezion-Geber). Se Esjon-Geber. *Esipov, Annette, dog 18 aug. 1914 i Petersburg. Eskapad (fr. escapade, it. scappata, af scappare, fly sin kos), bångstyrighet (hos en skolhäst); snedsprång, lättsinnig och obetänksam handling. Eskarpgalleri, befästningsk. Se Galleri 9. Esker, geol., en term af irländskt ursprung och i Irland betecknande långsträckta gruskullar, har numera i den vetenskapliga litteraturen vunnit burskap och används för rullstensåsar. Särskildt märkes uttrycket the feeding esker för proximalåsen till ett randdelta. Se Glacifluviala aflagringar. Suppl.) K. A. G. *Eski-Džumaja är namn äfven på ett distrikt (okolija) i bulgariska länet Sjumen. 47,861 inv. (1920). Staden E. hade 10,529 inv. s. å. *Eskil, Södermanlands apostel, var biskop. Han nämnes första gången i en dansk källa från omkr. 1120 och sedermera i ett påfvebref från 1231. Hans säte var icke Fors, såsom uppges i den senmedeltida legenden, utan det Tuna (nu Gamla staden och Klosters församling), som sedermera kallats Eskilstuna. Som biskopsstad nämnes detta Tuna, följdt af Strängnäs, Sigtuna och Västerås, i ett omkr. 1120 upprättadt, nu i Florens förvaradt utkast till förteckning öfver den romerska kyrkans provinser. Tuna stift var en för missionstiden typisk företeelse, dömd att inom kort uppslukas af den nya stiftsbildning, som före 1120 kunnat grundläggas i sörmlänningarnas gamla hedniska centralpunkt. Det nämnes ej heller i yngre källor. Eskils kyrka blef, troligen före 1185, öfverlämnad till johanniterna, som där anlade ett kloster, och försvann med detta eller för det på samma plats uppförda Vasaslottet. På dess begrafningsplats anträffades 1912 rester af ett präktigt kalkstensmonument, som haft formen af en mer än manslång kista, afsmalnande mot ena kortändan och försedd med förhöjda, spetsvinkligt afslutade gaflar, med flatt lock dem emellan. Delar af liknande vårdar ha anträffats äfven i stadens kvarvarande kyrka (Fors) samt i eller invid de närbelägna Hammarby, Jäder, Sundby och Tumbo kyrkor. De ha sina närmaste förebilder i det från Olof Skötkonungs tid kända västgötska missionscentret Husaby, Skaras föregångare. Då de tillhöra tiden närmast efter 1050 och endast kunnat vara uppförda på kristna kyrkogårdar, visa de, att hela denna bygd redan före Eskils omkr. 1080 lidna martyrium tagit i bruk åtminstone flertalet af samma kyrkplatser, som ännu i dag begagnas där. Ingen annan bygd i Mälardalen bär vittnesbörd om att så tidigt ha definitivt inlemmats i den kristna kyrkan. Sådana förhållanden ge en viss relief åt den senmedeltida legendens uppgift att, när Eskil af den helige Sigfrid i Husaby utsändes, vigdes han till biskop öfver hela det ännu hedniska Sverige nordanskogs. Se Sv. Tunberg, "En romersk källa om Norden vid 1100-talets början" (i "Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar", 1910--12, med efterskrift), och S. Lindqvist, "Den helige Eskils biskopsdöme" (i "Antikvarisk tidskrift för Sverige", 22:1). S. L--t. Eskil Mikaelis, finansämbetsman under 1500-talets förra hälft, tillhörde eg. det andliga ståndet och var redan prästvigd, då han 1502 första gången namnes i bevarade handlingar. Han fungerade denna tid som Sten Sture d. ä:s finansielle och privatekonomiske förtroendeman, men användes 1503 af herr Sten äfven i en diplomatisk mission till Tyskland. Ej långt efter Sten Stures död (dec. 1503) synes E. ha tagit anställning hos sin forne herres systerson och arfvinge Erik Johansson (Vasa). Härunder kom han i nära förbindelse med dennes son Gustaf Eriksson, i hvars personliga tjänst han var, då han i mars 1517 företrädde honom i en vid Stockholms rådsturätt anhängiggjord process. Hans intima förtrogenhet med Vasahusets enskilda förhållanden gjorde honom oumbärlig för denna familj, äfven sedan Gustaf Eriksson 1523 bestigit Sveriges tron, och under hela sin återstående lifstid var han konungens faktotum på det privatekonomiska området, hvarvid han bl. a., delvis tack vare sin noggranna kännedom om Gustafs släktförbindelser, torde ha varit konungen till stor nytta i dennes sträfvanden att medelst uppletande af mer eller mindre befogade arfsanspråk öka sina enskilda jordbesittningar. Dessutom innehade han från slutet af 1520-talet i många år som kamrerare en ledande ställning inom rikets finansförvaltning. Han synes ha dött i midten af 1540-talet. Gustaf Vasas privata skattkammare på Stockholms slott, som E. in i det sista haft under sin personliga vård, kallades efter honom "herr Eskils gemak", en benämning, som var i bruk ännu i slutet af 1560-talet. Litt.: G. Carlsson, "Gustaf Vasas äldste tjänare" (i "Personhist. tidskr." 1918--19). G. C--n. *Eskils gemak. Jfr Eskil Mikaelis. Suppl. *Eskilstorp omfattar nu 806 har. 323 inv. (1922). *Eskilstuna. Utredning pågår om inkorporering med staden af vissa till Torshälla socken hörande områden, omkr. 400 har. För stora delar af stadsområdet ha på senare tid nya, moderna stadsplaner utarbetats. Invånarantalet 1923 var 30,288. Bland nya, prydliga byggnader i den egentliga