kvkm., 1920, hvilket innebär en folkökning sedan 1890 med mer än 236 procent, samt omfattade 31 kommuner. Hufvudstaden, Victoria, hade 21,866 inv. 1920. Tre järnvägslinjer gå genom staten. *Espronceda, J. de, föddes 1808. *Espö omfattar nu 460 har. 304 inv. (1922). Essad pascha Toptani, albansk militär och politiker, f. 1863 i Tirana, mördad 13 juni 1920 i Paris, tillhörde den i trakten kring Kroja och Tirana af gammalt inflytelserika släkten Toptani, inträdde vid unga år i turkiska armén och senare i gendarmeriet, var många år gendarmeribefälhaf-vare i Janina, stod högt i gunst hos sultan Abd-ul-hamid, utnämndes till brigadgeneral och 1895 till kommendant i Janina och erhöll 1897 titeln pascha. En tid före 1908 års statshvälfning trädde han i hemlig förbindelse med ungturkarna, var därpå efter statshvälfningen deputerad i turkiska parlamentet för en albansk valkrets, men bröt snart med ungturkarna på grund af deras motstånd mot de albanska autonomisträfvandena. Dock samlade han efter Balkankrigets utbrott 1912 en albansk friskara till förstärkning åt den turkiska garnisonen i Skutari och deltog i stadens försvar mot montenegrinerna. Försvarets ledare, den tappre general Hassan Riza bej, lönnmördades i jan. 1913 på hemväg från ett gästabud hos E., och denne, som nu blef ensam befälhafvare i Skutari, misstänktes allmänt för att ha i förrädiskt syfte låtit undanröja den rikstrogne turken. E. torde ha inlåtit sig i stämplingar med montenegriner och serber i syfte att med deras bistånd svinga sig upp till härskare öfver Albanien. Han uppgaf 22 april Skutari åt montenegrinerna mot rätt för garnisonen att fritt aftåga och erhöll af kronprins Danilo vid dennes intåg i staden 26 april demonstrativa hedersbetygelser. Då montenegrinerna (maj) af stormakterna tvingades att utrymma Skutari, ställde sig E. i spetsen för en motregering i Durazzo mot den i Valona upprättade albanska nationalregeringen, närmade sig stormakterna och anförde den albanska notabeldeputation, som febr. 1914 erbjöd prins Vilhelm af Wied Albaniens tron. Vid dennes ankomst till Durazzo (7 mars s. å.) blef E. som krigs- och inrikesminister den nya regeringens ledande man. Redan 19 maj störtades han emellertid, starkt misstänkt för hemligt samförstånd med en i Tirana mot fursten utbruten upprorsrörelse, och tvangs att gå i landsflykt till Italien. Då prins Vilhelm kort efter Världskrigets utbrott lämnade Albanien (sept. s. å.), återkom E. och utsågs 5 okt. till president i en provisorisk regering, som dock endast behärskade en del af landet (se Albanien. Suppl., sp. 103). E. var sedermera serberna behjälplig vid deras återtåg öfver albanskt område nov.-dec. 1915 och försvarade med albanska och serbiska trupper, stödda af några italienska bataljoner, febr. 1916 Durazzo mot en del af v. Kövess' österrikiska armé. Slagen af österrikarna ö. om Durazzo (8-10 febr.), som därefter af dem intogs 26 febr., lämnade E. Albanien, dömdes i Konstantinopel såsom förrädisk turkisk general till döden in contumaciam, men slog sig, efter besök i Paris, ned i Saloniki under fransk-engelskt skydd. Han organiserade där en liten "albansk armé", som insattes på orientarméns front v. om Ochridasjön och under ställningskriget 1917 med framgång höll en del af denna front. E:s sträfvanden att en gång intaga Albaniens tron motarbetades ifrigt af italienska regeringen, som, vid de allierades återeröfring af Albanien hösten 1918, lät förbjuda E. att återvända dit. Han vistades sedermera mestadels i Paris som ledare för en albansk propagandakommitté, sökte förgäfves förmå fredskonferensen att upptaga frågan om Albanien till afgörande samt verkade i pressen emot det italienska inflytandet och för sina egna aspirationer. Mordet på E. begicks af en ung albansk student, som påstod sig ha nedskjutit den själfviske och hänsynslöse maktsträfvaren i impulsiv harm öfver de olyckor denne beredt Albanien; af den franska juryn blef mördaren (nov. 1920) frikänd. V. S-g. Es-Salt. Se Gadara. *Esse. Esse å, hvilken ej är dets. som Nykarleby älf, utfaller i Bottniska viken n. om Jakobstad. *Esseg tillhör nu Jugo-Slavien. 34,412 inv. (1920). Af befolkningen 1910 (31,388 pers.) hade 11,9 proc. ungerska, 35,9 proc. tyska, 40,3 proc. kroatiska och 9,2 proc. serbiska till modersmål. *Essen. Staden hade 439,257 inv. 1919. Under Världskriget kunde det mot flyganfall väl försvarade E. endast en gång, 24 sept. 1916, bombarderas med framgång af de allierades flygare. Ytterligare försök gjordes dock nätterna till 7 juli 1917 och till 21 sept. 1918. Den fransk-belgiska "Ruhraktionen" 1923 inleddes 11 jan. genom besättandet af E. med franska trupper. L. W:son M. *Essen, von (sp. 924). 1. Odert R. von E. -- Hans sondotter Siri v. Essen dog 21 april 1912 i Helsingfors. *Essen, von (sp. 925). 1. Paul von E. uppgjorde 1699 ritning till "akademihus" i Pernau. *Essen, von (sp. 928 ff.). -- 3. Fredrik von E. tog 1911 afsked från riksmarskalksämbetet och dog 3 okt. 1921 i Stockholm. -- 4. Hans Henrik August von E., sonsons son till riksståthållaren H. H. von E. (se E. 2, sp. 927-928), friherre, diplomat, f. 21 jan. 1873 i Stockholm, d. 31 jan. 1923 i Berlin, ingick efter 1900 i Lund aflagd hof rättsexamen på diplomatbanan, blef 1905 t. f. och 1906 ord. legationssekreterare i Kristiania och 1908 legationsråd i Berlin samt utnämndes febr. 1917 till ministre plénipotentiaire en mission spéciale i Berlin, Dresden, Karlsruhe, München och Stuttgart. Från maj 1920 till sin död var han svensk envoyé hos Tyska riket. E. var delegerad vid förhandlingarna 1921 om handelsaftal med Tyskland och inlade under och efter Världskriget stor förtjänst om bispringande af nödställda svenskar i Tyskland och särskildt om den svenska Berlinkoloniens intressen. 4. V. S-g. Essén, Anders Axel Harald, författare, f. 12 mars 1880 i Göteborg, där han 1899 vardt student, egnade sig från 1906 åt tidningsmannayrket och var 1911-18 medarbetare i Stockholmstidningen samt 1919-21 redaktör af "Veckojournalen". E. har under märket Anders Eje författat humoresker och berättelser (George Kessers generalkupp, 1915, m. fl.), som blifvit omtyckta för sitt lättlynta äfventyrshumör och af hvilka några öfversatts till främmande språk. R-n B.