H. B. d' Estournelles de Constant. kriget drog han sig tillbaka från den pacifistiska propagandan. Bland hans skrifter må ytterligare nämnas La visitc aux trois parlements scandinaves (1909). *Estrées uttalas endast ätre. *Estreicher, K., dog 30 sept. 1908 i Krakau. Af hans "Bibliografia" utkom 1910 bd 23. *Estrup. -- 2. J. B. S. E. dog 24 dec. 1913 på Skafögaard. Han fortsatte i landstinget sin opposition mot vänsterns ministärer, höll 1908 fast vid de högstbeskattades särskilda valrätt vid kommunala val och var en af hufvudmännen för landstingets afvisande hållning mot grundlagsförslaget af okt. 1912. Hans afgång ur landstinget genom döden möjliggjorde numerärt och underlättade ännu mera moraliskt grundlagsändringarnas antagande 1915. Se E. Henrichsen, "Mændene fra forfatningskampen" (I, 1913). P. E-t. *Estsvenskar, riktigare Estlandssvenskar, svenskarna i den nya republiken Estland, uppgingo 1920 till omkr. 7,500 personer och utgöra -- jämte de omkr. 800 inbyggarna i Gammel-svenskby (se d. o.) -- afkomlingar af den redan under förhistorisk tid i de baltiska provinserna bofasta svenska stammen. Orm s ö behos nu af 2,650 svenskar i 12 byar jämte något hundratal ester i byn Sviby ("svearnas by"). Nuckö socken räknar omkr. 3,050 svenskar. Af dessa bo på den forna ön, numera halfön, Nuckö (kommunen Paschlep, estn. Passlepa) i 10 byar 862 svenskar, starkt uppblandade med ester, hvilka senare äro talrikare. I Rickholtz (estn. Rikholdi) och på ön Odensholm kunna svenskarna sägas vara enarå-dande med resp. 1,665 och 110 personer (14 byar i Rickholtz, l by på Odensholm). Inom kommunen Suttlep (estn. Sutlepa) har svenskan däremot undanträngts af estniskan och uppehälles nu endast i l by, Klottorp (estn. Nömmkiila), hvarjämte byn Suttlep är delad mellan de två nationaliteterna; svenskarna i Suttleps kommun beräknas till 414 personer. På Stora och Lilla Rågö bo 350 svenskar i 5 byar samt på Runö knappt 300 i öns enda by. På Nargö bodde före Världskriget omkr. 400 svenskar, men 1914 utrymdes ön af ryska regeringen i och för militära ändamål, hvarvid befolkningen splittrades åt olika håll. Under de senare åren ha ett par hundra af dessa Nargö-svenskar återvändt till sin ö och tagit i besittning de bostäder, som ej förstörts under kriget. Men dessa svenskars framtid måste betraktas som synnerligen oviss, enär estländska regeringen ännu ej slutgiltigt bestämt, huruvida ön äfven för framtiden skall helt reserveras för militära ändamål. De återvände Nargöborna hyra f. n. sina gamla bostäder (i de två byarna på ön) för ett år i sänder och lefva som förut af fiske och lotsning. De till städerna (Reval, Hapsal och Dorpat) inflyttade estlandssvenskarna beräknas till sammanlagdt inemot 700 personer, hvaraf omkr. 600 i Reval. Starkt tillbakaträngdt af estniskan har svenska språket varit i socknen Kreutz på fastlandet midtemot Rågöarna. Kreutz-svenskarna uppgåfvos 1855 vara omkr. 350, år 1908 kunde de ej uppskattas till flera än omkr. 250 och 1920 beräknades visserligen deras antal (troligen väl högt) åter till inemot 350 (224 i Wichterpal, estn. Wihterpalu, 117 i Korkis), men då svensk gudstjänst och konfirmationsundervisning sedan ett par generationer ej längre förekomma i socknen och då den svenska skolundervisningen länge legat nere och knappast ännu kan anses säkert ordnad för framtiden, måste Kreutz betraktas som en af de punkter, där svenskan är direkt hotad. På Dagö är svenskan så fullständigt utrotad, att nu (1923) eg. blott en enda person, en 75-åring i Röicks by, kan anses behärska den gamla dialekten. Lefnadssättet bland den estlandssvenska bonde- och fiskarebefolkningen, särskildt på de små öarna, är mycket gammaldags, och vanor och bruk föra besökaren direkt in i längesedan försvunna tider (se t. ex. Alb. Engström, "Odensholm" i "Mitt lif och lefverne", 1907). I hvad mån dessa svenskars ålderdomliga kulturformer äro rent svenska eller uppblandade med östligare sådana, är ännu i väsentliga stycken outredt. Relativt bäst, men långt ifrån tillräckligt undersökt är språket. Sedan 1903 utges årligen en för Estlands svenskar afsedd almanacka och sedan 1917 en veckotidning, "Kustbon". I Reval finns sedan 1908 en sammanslutning "Svenska odlingens vänner", med filialer ute i de olika svenskbygderna, numera ansluten till Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Af sistnämnda förening har svensk skolverksamhet i Estland på senare tid understödts, särskildt genom upprättande 1920 af en folkhög- och landtmannaskola på herrgården Birkas i Nuckö. Den nya estniska republiken ställer sig välvillig mot den svenska folkminoriteten och har bl. a. understödt nämnda skola på Birkas. Litt.: G. Danell, "Svenskarna i Estland" (i "Rig", 1922), och där (sid. 24 ff.) förtecknad litteratur. G. D-ll. Estudiantina, sp., studentväsen; studentkår. *Estuna omfattar nu 7,520 har med 1,191 inv. (1923). Étage danien [etäj daniä']. Se Kritsystemet, sp. 1476. Étain [etä7], stad i franska dep. Meuse, vid floden Orne, 19 km. ö. n. ö. om Verdun. 1,455 inv. (1921). Under Världskriget stod 24-25 aug. 1914 vid E. en hård strid (af tyskarna benämnd "slaget vid E.") mellan delar af 3:e franska och 5:e tyska arméerna. Fransmännen måste gå tillbaka mot Verdun. E. ingick därefter i tyska fronten n. ö. om fästningen och förblef i tysk ego till vapenstilleståndet. Staden förstördes under kriget. H. J-dt. Etalera (af fr. étaler), lägga ut, utställa. Jfr Etalage. Etapp-post. Se Fältpost. *Etappväsen. Exempel på etappväsens ordnande finnas i Stålhane och Wijkström, "Etapptjänsten" (1911), G. Hazelius, "Taktisk handbok" (1918 års uppl., sid. 362). C. O. N.