*Expeditionslösen. Få författningar ha undergått tätare växlingar än 1883 års expeditionstaxa, de senaste genom k. kung. 21 mars, 4 juli, 26 sept., 7 nov., 12 dec. 1919, 22 juni och 31 dec. 1920 och 11 febr. 1921. Expeditionsvakt, vaktmästare. Experimentalpsykologi, en psykologi, som väsentligen stöder sig på experiment rörande själsföreteelserna. Då för sådana experiment behof vas särskilda apparater, har experimentalpsykologiens utveckling väsentligt främjats genom grundläggningen af psykologiska laboratorier. De båda äldsta institutionerna af denna art upprättades af William James vid Harvard-universitetet i Amerika 1875 och af Wilhelm Wundt i Leipzig 1878 (se Psykologi, sp. 519-520). S-e. Experimentell zoologi. Se Zoologi, sp. 844. Exploring-öarna [eksplåe^-]. Se Fidji-öarna. Explosionsbäcken. Se Insjö. Explosionskrater, geol., en krater, där den explosiva sidan af den vulkaniska verksamheten är så öfvervägande, att inga effusiva produkter (lava) bringas i dagen. Stundom är också utkastandet af fasta eruptionsprodukter inskränkt till ett minimum, såsom fallet är vid de mest typiska explosionskratrarna, de s. k. maarerna (se d. o. Suppl.) i Eifel och Auvergne. Se Diatrem. Suppl. K. A. G. Explosionsskalf. Se Jordskalf. *Explosiv. Om senaste förordn, ang. explosiva varor se Sprängämne. Explosiva kulor ha sådana gevärskulor plägat benämnas, hvilka försetts med en explosiv massa, inpressad i en i kulan gjord urborrning. Vid inträngandet i en animalisk kropp exploderar massan, hvarigenom kulans dödande verkan förhöjes. Explosiva kulor ha användts till jakt. Om sådanas användning i krig se Petersburg, sp. 669. G. af Wdt. *Exportförbud har åter kommit till vidsträckt användning med anledning af Världskriget. Redan 1 aug. 1914 började den långa raden af k. kung. upptagande exportförbud för sådana varor, som dels måste förbehållas eget land för att förekomma brist och nöd, dels förbjödos för att icke kränka neutraliteten och bringa Sverige i konflikt med någon af de krigförande. Så förbjöds omedelbart utförsel af stenkol och andra brännmaterial, hästar, spannmål, ris, gryn, potatis, bröd, hudar, läder, skodon, pälsverk, mineraloljor, vaselin, vegetabiliska feta oljor, växtfett, animaliska oljor, vapen, kulor och krut, dynamit, knallhattar, patroner etc., och under de följande dagarna ökades listan med nötkreatur, får, fåglar, kött, ackumulatorer, svin och fläsk. - Äfven förbud för all utförsel för särskild landsända förekom redan i början, så för Gottland 7 aug. mot utförsel af hafre, fläsk, potatis etc. vid den hotande faran för öns afstängning. Sedan omväxlade listor innehållande nya förbud med återkallel-ser och dispenser. Månget förbud inträffade först sedan marknaden blifvit tämligen renskrapad, t. ex. 1917 års förbud mot utförsel af kläder och tobak. Efter Världskrigets afslutning ha förbuden ett efter annat återkallats, men det är långt ifrån, att vi ännu återkommit till den gamla goda tiden med dess fria varubyte. N. H. Expositionsmätare. Se Fotometer. *Expressbefordran af postförsändelse -- rättare expressutdelning, enär express icke innebär snabbare befordran till adressorten -- kan nu begäras beträffande såväl brefförsändelser som postanvisningar och paket till de flesta europeiska och flera utomeuropeiska länder. E. G-e. Expressionism (af fr. expression, uttryck), modern konstriktning -- hufvudsakligen inom måleriet --, som uppstod vid 1900-talets inbrott. Benämningen uppkom först i Paris. Utgångspunkterna för riktningen är Gauguins, van Goghs och Cézannes måleriska sträfvan. Den utgör från första början en målmedveten opposition mot realistisk, objektiv, fotografisk verklighetsafbildning. Mot dylikt hade likväl redan impressionismen (se d. o.) utgjort en sund motsättning, men impressionismen hade stannat vid studiet och återgifvandet af de yttre fenomenen, af naturintryck, af stämningar och belysningseffekter, af ljusets och luftens inverkan på naturföremålen, med ett ord af sådant, som den nya rörelsens upphofsmän funno oväsentligt och tillfälligt. I skarp motsättning till den impressionistiska riktningen sökte den nya rörelsens grundläggare skapa en stilkonst, som sträfvade till att ge samlade, koncentrerade uttryck med enkla, men intensivt skärpta medel, de starkaste rytmiska linjer, kraftiga massor och till högsta möjliga grad af ljusstyrka uppdrifna, samklingande färger. Det, som söktes, var alltså en förenklad dekorativ stil. Men rörelsens program stannade ej därvid, fältropet ljöd: bort från naturen! Det gällde att omforma naturföremålen i ideellt och konstruktivt syfte. Så uppkom den biart af expressionismen, som blef kallad kubism (se d. o. Suppl.). Förut hade f u turism e n (se d. o. Suppl.) med buller och larm förkunnat framtidskonstens sanna lära, och i stillhet odlades här och där naivismen (se d. o. Suppl.), som försökte se föremålen med barnens och den af ingen förvänd uppfostran vilseledda naturmänniskans öga. Expressionismen innebär tvifvelsutan i sitt syftemål beaktansvärda uppslag och är som tidsföreteelse ingen tillfällighet, tvärtom lättförklarlig. Men dess resultat ha hittills varit af tvifvelaktig innebörd, och de i metafysiskt och mäkta djupsinnigt dunkel höljda utläggningar, som sedan ett antal år tillbaka öfversvämmat konstlitteraturen, ha ej bidragit till att uppklara begreppen; tvärtom ha de i betänkligaste grad medverkat till förvirringen. Att expressionistmålningarna genom linjernas rytmik och färgernas dynamik skulle ge åskådaren en föreställning om, "hur världsbilden gestaltar sig i konstnärens själ" (M. Osborn), tyckes vara oförklarligt för de icke invigde och troende. I sina extrema former tyckes rörelsen redan ha löpt linan ut eller stannat i en återvändsgränd. Som riktningens egentlige genombrottsman efter de tre ofvan nämnde föregångarna namnes H. Matisse. Bland öfriga anhängare till densamma under dess tillvaros ungdomsskede äro fransmännen R. Delaunay, F. Léger, A. Derain, holländarna M. de Vlaminck och K. van Dongen. Flera af expressionisterna omfattade äfven, åtminstone till en viss grad, kubismen, som hade spanjoren P. Picasso till upphofsman. Båda riktningarna spredo sig hastigt öfver Europa och upptogos framför allt i de germanska och slaviska länderna som nya och frigörande evangelier, medan de knappast lyckats