pressbyråchefer. Vid sidan af statens centrala och lokala myndigheter har ställts en mängd öfvervakande fascistkommissarier, och fascisternas kommun- och provinssammanslutningar öfvervaka municipal- och provinsialråden. För beredande af viktigare förvaltnings-, skol-, kolonial- och lagstiftningsfrågor tillkallas af fascistledningen utsedda "kompetensgrupper". Bland utlandsitalienarna ha bildats omkr. 150 "fasci", och dylika ha uppstått äfven i kolonierna. En fascistisk kooperativ organisation täflar med socialisternas och andra partiers kooperationsrörelser. De fascistiska fackföreningarna ha sammanslutits till en stor landsorganisation, som uppges räkna 1 1/2 mill. medlemmar och till generalsekreterare har en f. d. revolutionär syndikalist, Edmondo Rossoni. En fascistisk nationalmilis har upprättats med polischefen De Bono som högste befälhafvare, och Mussolini är där "hederskorporal". Ungdomen inom partiet organiseras från 9-årsåldern i ett slags scoutkårer. Alla fascister bära som uniform "den svarta skjortan" (camicia nera). För allmänhetens bearbetande sörja mer än 20 dagliga tidningar (de voro före okt. 1922 blott 4) och ett stort antal veckotidningar och tidskrifter. "Popolo d'Italia", nu ledd af höfdingens broder Arnaldo Mussolini, är alltjämt rörelsens hufvudorgan. Till "il duce" sammanlöpa alla trådar, och hans närmaste rådgifvare är understatssekreteraren vid konseljpresidiet, professor Giacomo Acerbi. Utanför Italien har fascismen ofta missförståtts och exempelvis ansetts vara ett "storindustriens hvita garde". Dess ledande män, som till stor del framgått ur den italienska syndikalismens vänstra flygel, bestrida energiskt detta. I själfva verket torde fascismen vara en typiskt italiensk rörelse, genom sin intensivt nationella karaktär fientlig mot all internationalism och från början genom sitt ursprung från krigsdeltagare föga respekterande vanliga civila påbud. Tidsförhållandena satte den i stridsställning främst mot Italiens kommunister, socialister och parlamentsliberaler, men som privatintressebetonad klassrörelse vill den ej anses. En ordrik och grumlig framställning af fascismens idéer ges af P. Gorgolini, "Le fascisme" (1923). Om organisationen se en sakrik artikelserie "L'Organisation fasciste" af G. Prezzolini i "Journal de Genève" (30 maj--5 juni 1923). Jfr äfven I. Hjertén, "Fascismen" (1922). V. S-g. Fascist [-J i'st]. Se Fascism. Suppl. Fasettblock (ty. facettengeschiebe, eng. facetted pebbles), geol., af glaciärer eller landis repade block med i det närmaste plana ytor, som bildats därigenom, att de urspr, oregelbundet söndersprungna blocken frusit fast och inbäddats i glaciärens - eller landisens - underlag och afslipats af den däröfver framskridande bottenmoränen. De olika fasettytorna torde ha uppkommit därigenom, att underlaget töat upp och blocket då ändrat läge. Fasettblock iakttogos först i de paleozoiska moränbildningarna i Främre Indien (se Permiska systemet, äfven i Suppl.), men sedan ha sådana iakttagits äfven i den nordtyska slättens moräner. K. A. G. Fast anslag, statsr. Se Statsanslag. *Fastenrath, Johannes, dog 16 mars 1908 i Köln. *Fasterna omfattar nu 11,492 har. 1,544 inv. (1923). Patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922. *Fastighet. Bevillningen utgår nu med 6/io öre pr 100 kr. taxeringsvärde å jordbruksfastighet och med 5/io öre å annan fastighet. 1920 voro Sveriges fastigheter taxerade till 14,508 mill. kr. (jordbruksfastighet 5,581 mill., annan fastighet 6,991 mill. och bevillningsfria 1,936 mill.). Se Taxeringsvärde (äfven i Suppl.). *Fastighetsbevillning erlägges efter 1920 äfven för allmän egendom, såvidt den lämnar reell inkomst, så för statens jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter. Äfven kommuner, akademier, stiftelser etc. erlägga bevillning för jordbruksfastighet och äfven för byggnader, om och i den mån de användas till industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtas till begagnande. - Däremot är egare eller innehafvare af lägenhet befriad från fastighetsbevillning, om lägenhetens enda eller hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och dess taxeringsvärde understiger 1,000 kr. N. H. Fastighetsbildning i stad, jur., benämnes numera i svensk lag sättet att bestämma, hvilka jordområden i stad må anses som särskilda fastigheter (d. v. s. rättsliga enheter eller föremål för särskild eganderätt, särskild inteckning, särskild taxering o. s. v.). En mera fullständig reglering af detta ämne har egt rum först genom lagstiftning 12 maj 1917, tillkommen efter fleråriga förarbeten, hvilka närmast föranleddes af en Lagberedningens framställning 1907. Efter denna tillsattes en fastighetsregisterkommitté, som arbetade 1908-11; så följde 1914 en fastighetsregister-kommission och 1916 en ny sådan kommission. Hvar och en af dessa framlade sina förslag, och såväl 1916 som 1917 års riksdag hade frågan under behandling. Äfven senare, 1921 och 1922, har arbete egnats frågan, och vissa ändringar i 1917 års lagstiftning ha genomförts. Ang. denna lagstiftnings innehåll må här anges följande hufvudgrunder. Stadsområdet är dels planlagdt, dels icke planlagdt. Gränsen för det planlagda området (stadsplanen, se d. o.) bestämmes efter gammal häfd eller genom stadsfullmäktiges af K. M:t fastställda beslut. Den för bebyggande afsedda delen af det planlagda området indelas i tomter (se Tomt), en indelning, som kan vara af ålder bestående eller göras i administrativ ordning (fastställas af K. M:ts befallningshafvande eller i visst fall K. M:t). Gammal tomt räknas alltid som särskild fastighet, genom tomtindelning nybildad tomt däremot ej förr, än den på egarens begäran införts i stadens tomtbok (se d. o. samt Fastighetsregister. Suppl.), eller, däresi tomten bildats genom sammanläggning af särskilda områden, rätten lämnat sådant medgifvande till sammanläggningen, som lagen af hänsyn till möjligen befintliga inteckningar kräfver. Tomts gränser fastställas och kartläggas genom s. k. tomtmätning (se d. o.). Endast genom ändrad, vederbörligen fastställd tomtindelning må desamma ändras. Andra fastigheter i stad, inom eller utom det planlagda området, kallas stadsegor; dessas gränser bestämmas första gången i samband med