"Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria" han redigerat. Han har författat bl. a. Anders Odel (1880), Studier i Frihetstidens vitterhet: den politiska visan (gradualafh., 1883), Geografiska skildringar (4 dlr, 1895--98; flera uppl.), Det forna och det nuvarande Strängnäs (1910; 2:a uppl. 1920), uppsatser i "Ord och bild", "Läsning för folket" m. fl. tidskrifter samt artiklar i Nordisk familjebok. Han har utgett med inledning och anmärkningar "Strängnäs stads tänkebok för 1590-talet" (i "Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria", XII, 1903). 2. Martin Nikolaus F., son till den i hufvudarbetet nämnde Fredrik Fehr, jurist, politiker, f. 6 dec. 1885 i Stockholm, blef juris kandidat 1908, juris doktor och docent i romersk rätt 1910, allt i Uppsala, öfvergick 1917 till docentur vid Stockholms högskola, blef s. å. led. af och 1919 chef för Justitiedepartementets lagafdelning samt är sedan 1919 professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan. Han har författat bl. a. Beiträge zur lehre vom römischen pfandrecht (1910), Bidrag till läran om fordringspreskription enligt svensk rätt (1913) och Två spörsmål ur svensk civilrätt (s. å.). 1922 insattes han af Stockholms och Uppsala län i Första kammaren, där han anslutit sig till liberala samlingspartiet. 2. ^{C. G. Bj.} *Fehrbellin. F. besattes af svenskarna 25 sept. 1758 och anfölls af preussarna 3 dagar senare, men försvarades tappert af en ringa styrka under major De Carnall, tills han fick order att utrymma staden, hvilket gjordes i god ordning; men då förstärkning i detsamma ankom, återtogs F. Det utrymdes sedermera i okt. s. å. ^{L. W:son M.} Fehrenbach, Konstantin, tysk politiker, f. 11 jan. 1852 i Wellendingen i Baden, slog sig 1882 ned som advokat i Freiburg im Br., var 1885--87 och 1901--13 led. af badensiska landtdagens Andra kammare och 1907--08 dennas president. Han blef 1903 led. af tyska riksdagen och vann där snart stort inflytande såsom en bland det mäktiga centerpartiets ledande män. Sedan Hertling och Spahn under Världskriget inkallats i regeringen, blef F., som tillhör centerns demokratiska flygel, partiets ledare i riksdagen och presiderade sedan aug. 1917 i dennas hufvudutskott. Han blef jan. 1918 riksdagens president. Efter revolutionen i nov. 1918 gjorde F. i dec. s. å. min af att vilja sammankalla riksdagen, men fick af de styrande folkkommissarierna en skarp erinran om, att enligt deras mening förbundsråd och riksdag upphört att existera. Invald i konstituerande nationalförsamlingen, valdes han 14 febr. 1919 (efter David) i Weimar till dennas president och ledde med fasthet och skicklighet dess förhandlingar. Efter valen till den nya riksdagen (jan. 1920) kallades F. till rikskansler i spetsen för ett rent borgerligt, men af högersocialdemokraterna understödt kabinett med Simons som utrikes- och Wirth som finansminister (25 juni). Han var tysk förste delegerad vid förhandlingarna med de allierade i Spa juli s. å. Om hans rikskanslerstid se närmare Tyskland (Historia) Suppl. Han afgick i maj 1921, sedan hans regerings försök att förmå Förenta staterna till medling i skadeståndsfrågan misslyckats och en af de allierade i ultimatumform (och under hot om ockupation af Ruhrområdet) framlagd skadeståndsbetalningsplan gjort en koalitionsregering, hvari äfven socialdemokrater inginge, nödvändig. F:s efterträdare som rikskansler blef J. Wirth, och själf drog han sig tillbaka från aktiv politik. ^{V. S--g.} Fehrman, Karl (Carl) Elis Daniel, teolog, föddes 27 juni 1874 i Tölö, Hallands län, där hans fader, sedermera kontraktsprosten och led. af Första kammaren för Hallands län sedan urtima riksdagen 1892 Karl (Carl) Fehrman (f. 1840 i Halmstad, d. 1898 i Karlsbad), som till Lunds universitet donerat stora belopp till stipendier för teol. studerande, då var prebendepastor. F. blef 1892 student och 1898 filos. kandidat vid Göteborgs högskola samt 1906 teol. licentiat och 1912 teol. doktor i Lund. Han utnämndes 1907 till docent i symbolik där och har sedan 1913 upprätthållit undervisningen i detta ämne. Bland hans skrifter märkas Confutatio pontificia och försvaret för den medeltida kyrkoinstitutionen (1907), Carl Fredrik af Wingård såsom biskop öfver Göteborgs stift (1908--12), Från ortodoxi till idealism (1917), Rättfärdiggörelsetankens utveckling till luthersk bekännelsenorm (s. å.) samt Orientens och Roms kyrkor. Bekännelser, lära och gestaltning (1920). ^{E. M. R.} *Feijo, A. de Castro, dog 20 juni 1917 i Stockholm. *Feilberg, H. Fr., fullbordade "Bidrag til en ordbog över jydske almuesmål" 1914 och dog i Askov 8 okt. 1921. Han var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1908). <img r>H. Fr. Feilberg.

-- 2. Peter Berendt F., den föregåendes broder, agronom, f. 20 nov. 1835 vid Varde, har som förvaltare eller arrendator af flera större egendomar ledt omfattande odlings- och torrläggningsarbeten, bl. a. af Näsbyholms sjö i Skåne och Söborg sjö på Själland, och har som kulturtekniker vunnit ett ansedt namn. 1--2. ^{P. E--t.} Feilberg, Ludvig Tage Christian Müller, dansk författare, f. 31 mars 1849 nära Ringkjöbing, d. 20 sept. 1912 i Köpenhamn, vardt 1883 docent i väg- och vattenbyggnadslära vid Landbohöjskolen och 1887 regeringens inspektör vid folkhögskolorna. I en rad arbeten, bl. a. Om störst udbytte af sjæleevner (1881; "Nutida själavård", 1917), Om ligelöb og kredsning i sjælelivet (1896) och Om sjælelig ringhed (1899--1902), framlade han en egendomlig psyko-fysisk lefnadslära, där han drog analogier mellan det mänskliga själslifvet och en mekanikens lagar underkastad maskin. Det värdefullaste däri äro hans fina iakttagelser af naturen och människans stämningslif. Se V. Cavling, "L. F. og hans levelære" (1915). ^{P. E--t.} *Feilitzen, von. -- 4. O. O. U. v. F. dog 14 sept. 1913 på Löfvingsborg, Östergötland. -- 6. K. M. v. F. dog 17 aug. 1917. Han afgick 1912 från chefskapet för Landtbruksstyrelsen. Sedan 1907 var han hedersled. af Landtbruksakad. och