utspelande af de olika partierna bibehålla det afgörande inflytandet i det till formen parlamentariskt styrda landet. Äfven på det utrikespolitiska området, där han begagnade sig än af den ena, än af den andra stormaktens stöd, vann han stora framgångar, hvilka dock, måhända icke utan hans eget förvållande, slutligen byttes i nederlag. Bulgariens oafhängighetsförklaring 5 okt. 1908, samtidig med Österrike-Ungerns annexion af Bosnien-Hercegovina, innebar också hans antagande af konunga-("tsar-")titeln. Sedan Balkanalliansen 1912 slutits under ryskt beskydd, inlät sig F. i okt. s. å. i det segerrika Balkankriget mot Turkiet, som ett ögonblick tycktes öppna möjligheten af Konstantinopels eröfring; F. beskylles att för vinnande af detta mål ha föranledt de resultatlösa och förlustrika anfallen mot Tschataldscha-linjen. Likaså anses han personligen ansvarig för det öfverfall på serber och greker 29 juni 1913, som inledde det olyckliga andra Balkankriget, hvilket beröfvade Bulgarien de i det första kriget vunna vinsterna. Sedan Ryssland visat sig icke vilja hjälpa Bulgarien, orienterade sig F. åt centralmakternas håll, och Bulgariens deltagande i Världskriget stod säkerligen i öfverensstämmelse med hans personliga politik. Bulgarerna vunno lysande framgångar och tycktes stå nära realiserandet af alla sina nationella mål, men katastrofen i sept. 1918 kullkastade hela F:s politiska system. Han räddade sin dynasti genom att 3 okt. abdikera till förmån för sin äldste son Boris, hvarpå han följande dag lämnade Sofia och drog sig tillbaka till sin släkts hemort Koburg. F:s andra gemål (sedan 28 febr. 1908), prinsessan Eleonora af Reuss, f. 1860, dog 12 sept. 1917. Se vidare under Bulgarien. Suppl. anförd litteratur, A. Hepp, "F. de Bulgarie intime", och P. Lindenberg, "König F. von Bulgarien" (1917); motsatta karakteristiker hos M. Ehrenpreis, "Om våra dagars Bulgarien" (i "Svensk tidskr." 1916), och A. Nekljudov, "Diplomatic reminiscences" (1920; "En diplomats minnen", 1921). ^{H. B--n.} *Ferdinand, konungar af Bägge Sicilierna. -- 2. F. II (sp. 54--55) erhöll öknamnet "kung Bomba" på grund af de hänsynslösa bombardemang han under upproret 1848 lät flera städer på Sicilien, främst bland dem Messina, undergå. *Ferdinand, tronföljare i Rumänien, efterträdde sin farbroder Karl (Karol) som konung af Rumänien vid <img l>

dennes frånfälle, 11 okt. 1914. I motsats mot sin farbroder, som personligen önskat vara förbundstrogen och åtminstone orubbligt fasthöll vid neutraliteten, sympatiserade F. med de strömningar, som gingo ut på, att Rumänien trots bestående alliansfördrag med Österrike-Ungern skulle deltaga i Världskriget på motsidan i syfte att därigenom förvärfva Siebenbürgen. Om Rumäniens deltagande i Världskriget se Rumänien (Historia) Suppl. och Världskriget, sp. 209--213 och 225--226. Hufvudstaden Bukarest intogs af fienden, och F. nödgades 1918 ingå separatfred (se Bukarest i Suppl.), men de allierades segrar på andra fronter satte Rumänien i stånd att till sist i fredssluten förvärfva ej blott Siebenbürgen, utan äfven stora delar af det egentliga Ungern, hvarjämte det Ryssland sedan 1878 tillhöriga Bessarabien återförenades med moderlandet. Införlifvandet af Siebenbürgen (Transsylvanien) med rumänska riket beseglades genom F:s och hans gemåls högtidliga kröning i Alba Julia 1922. Med henne har F. ytterligare en dotter, Ileana (f. 1909). -- Tronföljaren Karl förmäldes 10 mars 1921 med prinsessan Helena af Grekland, dottern Elisabet 27 febr. 1921 med dåv. kronprins Georg af Grekland och dottern Maria 8 juni 1922 med konung Alexander af Jugo-Slavien. ^{V. S--g.} *Ferdinand, storhertiga af Toscana. -- 4. F. IV dog 17 jan. 1908 i Salzburg. Ferdinand af Tyrolen, österrikisk ärkehertig, f. 1529, d. 1595, var andre son till kejsar Ferdinand I och gift med den augsburgska köpmansdottern Philippine Welser (se Welser). Han styrde från faderns död, 1564, till sitt eget frånfälle Tyrolen (se därom Österrike, sp. 241). Jfr Hirn, "Erzherzog F. von Tirol" (2 bd, 1885--87). Ferdinand Cortez (Fernand Cortez, ou la conquête de Mexique), opera med musik af Spontini (se denne, sp. 780), till text af de Jouy och Esménard, uppf. i Stockholm f. g. 1826. Ferdinandsburg. Se Gustavusburg. Ferdusi. Se Firdausi. *Fère. 1. La F. hade 2,136 inv. 1921. Staden, hvars fästningsverk voro föråldrade, utrymdes under Världskriget i slutet af aug. 1914 af fransmännen och besattes 1 sept. af tyskarna (2:a armén, v. Bülow). Den omdanades sedermera till en stark stödjepunkt, som gjorts stormfri genom vidsträckta öfversvämningar, i Siegfriedsställningen. Under tyska offensiven mot Amiens i mars 1918 frambröt (21 och 22) 18:e armén (v. Hutier) från linjen S:t-Quentin--La F. till ett genombrytande anfall (af tyskarna kalladt "genombrottsslaget vid S:t-Quentin-La F.") mot franska motliggande frontdelen. 13 okt. s. å. besattes La F. åter af fransmännen. Staden var då delvis förstörd. Jfr Världskriget, sp. 163, 234 och 243. 2. La F.-Champenoise hade 2,265 inv. 1921. Under första slaget vid Marne intogs, efter ett hårdnackadt försvar, 8 sept. 1914 staden af tyska gardeskåren (tillhörande 2:a armén, v. Bülow). I trakten n. ö., ö. och s. ö. om densamma utkämpades 6--10 s. m. en rad hårda strider (af tyskarna kallade "slaget vid La F.-Champenoise") mellan franska 9:e armén (Foch) och tyska 3:e armén (v. Hansen), hvarunder fransmännen först trängdes tillbaka mot Aube, men sedermera kunde rycka framåt, hvarvid de återtogo den då delvis förstörda staden (10 sept.). Jfr Världskriget, sp. 165 och 166. 3. La F.-en-Tardenois, stad i franska dep. Aisne, nära Ourcq, 24 km. s. ö. om Soissons, med en berömd slottsruin. 2,332 inv. (1921). Staden besattes 3 sept. 1914 af tyskarna (2:a armén), som dock åter måste utrymma den 11 s. m. Under andra slaget vid Marne intogs staden efter en hård strid 29 maj 1918 ånyo af tyskarna (kåren Conta, tillhörande 7:e armén). 28 juli s. å. be-