779 Feredschik-Ferrari 780 sattes den åter af fransmännen. Jfr Världskriget, sp. 164, 166, 237 och 239. 1-3. H. J-dt. *Feredschik tillhör numera Grekland. Ferguut, Jan, pseudonym. Se D r o o g e n-b r o e c k, J. van. Suppl. *Feri36. Ferias latinos, en från urminnes tid af latinerna på Albanska berget firad rörlig fest till ära för den latinske förbundsguden Juppiter Latiaris. Sedan Rom i st. f. Alba longa blifvit förbundets ledande makt, gjorde de romerske konsulerna offret - en hvit tjur - i närvaro af samtliga de romerske riksämbetsmännen och sändebud från de latinska städerna. Festen varade fyra dagar. Ferid pascha, turkisk politiker af albansk härkomst, efter sitt giftermål med en prinsessa kallad Damad F. pascha, f. 1850 i Valona, innehade viktiga poster inom provinsförvaltningen och gifte sig 1886 med prinsessan Mediha Sultane, syster till sultan Abdul Hamid. F. blef jan. 1901 storvesir och förde som sådan en utprägladt tyskvänlig politik samt visade sig i inre förvaltningsfrågor rätt eftergifvande för sultanens gunstlingar. Då den ungturkiska revolutionen utbröt i Saloniki, inledde sultanen sin eftergiftspolitik mot denna rörelse med att ge F. afsked, 22 juli 1908, dagen efter det att kejsar Vilhelm för att stärka hans ställning förlänat honom Svarta-örns-orden. F. blef efter Abdul Hamids afsättning inrikesminister i Hilmi paschas ministär i maj 1909, men redan i aug. s. å. fick han vika för ungturken Talaat. Efter Turkiets nederlag i Världskriget var F. maj -okt. 1919 storvesir och besökte i denna egenskap fredskonferensen i Paris, inför hvilken han lade all skulden för Turkiets deltagande i kriget på ungturkiska kommitté a. Han var ånyo storvesir april-okt. 1920 och lät en förhandlingsdelegation med de allierade afsluta fredsfördraget i Sévres 10 aug., hvars ratifikation han emellertid ej kunde genomdrifva. F. är medlem af turkiska senaten. V. S-g. *Feriehem. Jfr Föreningen Feriehem för handel och industri. Suppl. Feriehemsfonden (officiellt Fonden för läroverkselevernas egna feriehem) grundlades 30 april 1923 i ändamål att bereda ekonomiskt mindre väl situerade läroverkselever tillfälle till sommarvistelse på landet. Tills vidare utdelas influtna frivilliga bidrag omedelbart, hvadan tillgångar ännu ej finnas. * Ferier i den egentliga folkskolan äro beroende af skolans reglemente, som dock i allmänhet torde ha anpassat sig efter det af folkskolestadgan bestämda minimum för läsåret, 8 månader eller 341/s vecka. Ferierna omfatta således i normala fall l?1/? vecka. För landsbygdens skolor är ock detta angifvet i Skolöverstyrelsens 1920 utgifna Planer och Förebilder till reglementen, men för städernas del närma sig dessa planer de allmänna läroverkens typ med ett läsår på 36-38 veckor, således ferier på 16 a 14 veckor. Så är ock fallet med den Högre folkskolan och Kommunala mellanskolan med ett läsår på minst 36-38 veckor. För fortsättningsskolornas och lärlings- och yrkesskolornas del kan man icke tala om egentliga ferier, då dessa skolor äro afsedda att vidare utbilda ungdomen under en tid, som undan-tagits från deras egentliga sysselsättning. Skolöfver-styrelsens Förebilder till reglementen för fortsätt- ningsskolor uppta ock en undervisningstid, som varierar mellan 6 och 25 veckor för läsår; äfven lärlings-och yrkesskolorna tillåta rik omväxling. N. H. Fering. Se F e i r i n g. Suppl. *Fermanagh tillhör Nord-Irland, men frågan om gränsens dragning till Irländska fristaten är ännu tvistig. Grefskapets befolkning uppgick vid senaste census, 1911, till 61,836 pers. *Ferna. Sedan innehafvarna af fideikommisset erhållit K. M:ts tillstånd att försälja egendomarna, öfvergick F. genom köp till frih. J. A. Nordenfalk, som fortfarande innehar och bebor hufvudgården, men 1911 sålde Finnbo i Norrbärke till häradshöf-ding A. Olivecrona i Uppsala. N. H. *Fernåndez Bremön, J., f. 1839 i Gerona, dog 1914. *Fernandez de Moratin. 1. L. F. Ifrågavarande skald, f. 1737, d. 1780, hette i förnamn Nicolås (ej Leandro). *Fernandez Florez. Å rad 16 står contempora-rios bör vara contempordneos. Ferna'ndo, manliga hufvudrollen (ung svärmisk ädling; tenor) i operan "Leonora" (La favorite) af Donizetti (se denne, sp. 716 o. 717). Ferndrucker, ty. Se Telegraf, sp. 732. Fe'rnow [-nå], Bernhard E du ar d, tyskamerikansk skogsman, f. 7 jan. 1851 i Posen, d. 1923, fick skoglig utbildning i Tyskland och flyttade 1876 öfver till Amerika, där han 1886 blef chef för skogsafd. i jordbruksdepartementet. Under F:s chefskap afsattes stora områden "public lands" i västra delarna af Förenta staterna som kronoparker. 1898-1903 var F. rektor för skogsafd. af Cornell-universitetet vid Ithaca. 1906 organiserade han ett särskildt skogsdepartement i Pennsylvania, och 1909 -20 var han professor i skogsskötsel vid universitetet i Toronto, Canada. F. var grundläggare af den stora amerikanska skogsvårdsföreningen och utgaf 1902-16 den kända tidskr. "Forestry quarter-ly" och var från 1917 hufvudredaktör för denna tidskrifts fortsättning, "Journal of forestry". F. lade grunden till den amerikanska skogsvården och var den förste egentlige författaren i Amerika på det skogliga området. Förutom en mängd artiklar i ofvannämnda tidskrifter utgaf han 3 vida kända handböcker: Economics of forestry (2:a uppl. 1902), History of forestry (1910) och Forest conditions of Nova Scotia (1912). G. Sch. *Ferrai, E u ge n i o, dog 16 juli 1897. *Ferrara. Om F. under renässansen se K. Chle-dowski, "Hovet i F." (1918). * Ferrari, Carlo 11 a, dog 23 nov. 1907 i Bologna. Ferrari, Philipp la Kénotiére von Ferrary, en af världens främsta frimärkssam-lare, son till Ferrari, hertig af Galliera (se d. o.), f. omkr. 1848 i Paris, d. 20 maj 1917 i Lausanne, led af en panisk förskräckelse för titlar och för den enorma förmögenhet han ärft efter sin fader, af-sade sig hertigtiteln och sökte t. o. m. någon tid lefva som skollärare i Paris. Kort efter moderns död, 1888, lät han adoptera sig af en österrikisk officer samt lefde sedan mest på resor, ofta inkognito. Redan på 1860-talet började han samman-bringa den till omkr. 10 mill. kr. uppskattade frimärkssamling, som bär hans namn till eftervärlden och i hvilken han framför allt samlade unika saker och sällsyntheter, s. k. "ferrariteter". Som öster-