- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
785-786

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fessenden, Reginald Aubrey - Fester, Richard - Festkantat - Festubert - Fetbålmossa - *Fétis, F. J. - *Fett - Fett, Harry Per - Fettextrahering - Fettgarfning - Fettgrefvar - Fettgässen - Fetthärdning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

telegrafi och har gjort en mängd patenterade uppfinningar inom radiotekniken, konstruerat tachy-meter, permeameter, normalljus, strålningsvåg m. m. samt arbetat på problemen om telegrafering med ljudvågor samt utnyttjande af solvärmet. I facktidskrifter har F. publicerat åtskilliga vetenskapliga afhandlingar i fysiska och elektrotekniska frågor. Fmn. Fester, Richard, tysk historiker, f. 20 sept. 1860 i Frankfurt a. M., var 1893-95 docent i München, blef 1896 extraordinarie och 1899 ordinarie professor i Erlangen, kallades 1907 till Kiel och är sedan 1908 professor i medeltida och nyare historia i Halle, där han efterträdde G. Droysen. Bland F:s många arbeten märkas Kur-fiirstin Sophie von Hannover (1893), Markgraf Bernhard I und die anfänge des badischen terri-torialstaates (1896), Machiavelli (1900), Religions-krieg und geschichtswissenschaft (1904), Neue beiträge zur geschichte der hohenzollernschen thron-kandidaten in Spanien (1913), Die genesis der Emser depesche (1915) och Die internationale 19U-1919 (1920). F. har äfven utgett en aktsamling ("Briefe, aktenstucke" o. s. v.) om Hohenzollernkandidaturen i Spanien (1913). V. S-g. Festkantat. Se Kantat. Festubert [-tybär], by i franska dep. Pas-de-Calais, midt emellan La Bassée och Béthune. Byn besattes under Världskriget 11 okt. 1914 tillfälligtvis af tyska själfständiga kavalleriet, intogs därefter af engelsmännen och ingick sedan som en stödjepunkt i engelska frontdelen ö. om Béthune. Ställningen vid F. blef under krigets fortgång föremål för synnerligen hårda strider med växlande utgång mellan tyskarna och engelsmännen. Särskildt var detta fallet i dec. 1914, i maj 1915 (under slaget vid La Bassée) och i april 1918 (under slaget vid Lysfloden). Jfr Världskriget, sp. 169, 184 och 236. H. j--dt. Fetbålmossa, bot. Se Jungermanniacese. *Fétis, F. J., var från 1857 led. af Mus. akad. i Stockholm. - Hans son Edouard L. F. dog 31 jan. 1909 i Bruxelles. *Fett. Se Konsistensfett, Stearin, Såpa, Tra n och Tvål. Se äfven Fetthärdning och Extraktion. Suppl. Fett, Harry Per, norsk konsthistoriker och arkeolog, f. 8 sept. 1875 i Kristiania, blef filos, doktor 1908, var 1901-11 amanuens vid Folkemuseet och 1899-1908 sekreterare i Föreningen til norske fortidsmindesmserkers beväring och är sedan 1913 riksantikvarie. F. är framstående kännare af norsk medeltidskonst. Bland hans arbeten märkas Billedhuggere i Christiania omkring 1700 (1903), Yngre norsk ornamentik paa mangletrceer (1905), Gamle norske hjem, hus og bohave (1906), Billedhuggerkunsten i Norge under Sverrecetten (1908), Norges kirker i middelalderen (1909), Norsk malerkunst i middelalderen m. fl. uppsatser i tidskr. "Kunst og kultur", för hvilken F. är en af utgifvarna, samt Norges malerkunst i middelalderen (1917). F. har utgett äfven en essaysamling, Guder og mennesker (1912), som ådrog honom tryckfrihetsåtal. T. J. A. Fettextrahering, kem. Se Extraktion 4. Suppl. Fettgarfning. Se Läder. Fettgrefvar, landtbr., kallas återstoden efter fetts nedsmältning (skirning). Detta affall består af bindväf, indränkt med fett, och har på grund af sitt betydliga innehåll af näring, omkr. 60 proc. protein och 15-25 proc. fett, ett betydligt fodervärde. Det används företrädesvis åt fjäderfä, stundom äfven för svingödning. H. J. Dft. Fettgässen, zool. Se Pingvinerna. Fetthärdning, kem. tekn. Inom fettindustrierna har under de senare åren ett viktigt framsteg egt rum genom en metod att förvandla mindrevärdiga växtoljor och tranarter (se Tran) i värdefullare, fasta fettarter. Oljornas och tranarternas omättade, flytande fettsyror, t. ex. oljesyra, C18H34O2, i sesam- och bomullsfröolja, samt fysetoljesyra, C16H30O2, och klupanodonsyra, C18H28O2, i tran, kunna nämligen genom inverkan af vätgas i närvaro af katalysatorer hydreras, d. v. s. reduceras, till motsvarande mättade fasta fettsyror, palmitinsyra, C16H32O2, eller stearinsyra, C18H36O2. Oljornas flytande glycerider (se Fett) bli därigenom fasta, och smältpunkten stiger med graden af hydrering. Den katalytiska hydreringsmetoden uppfanns 1901 af fransmännen P. Sabatier (se denne) och J. B. Senderens och kan tillämpas på de flesta omättade organiska föreningar. Den tekniskt viktigaste tillämpningen däraf, på fettsyror och fetter, har utarbetats af Bedford, Normann m. fl. Fri vätgas inverkar ej märkbart på omättade fettsyror, men i närvaro af lämpliga katalysatorer upptas och bindes vätet mer eller mindre lätt vid de omättade (se d. o. i Suppl.) s. k. etylenbindningarna, i synnerhet om inverkan sker i värme, 100 à 200°, och vid ökadt tryck, upp till 10 atmosfärer. Den kraftigaste katalysatorn vid hydrering är palladium-"mohr", d. v. s. ytterst finfördeladt metalliskt palladium (jfr d. o.), hvaraf 0,01 proc. (af oljans vikt) är tillräckligt. På grund af palladiums höga pris används vid fetthärdning oftast metalliskt nickel eller nickeloxid, till en mängd af 1 proc. Processen utföres så, att ren vätgas vid lämplig temperatur inpressas i cylindrar innehållande oljan jämte däri uppslammad, ytterst finfördelad katalysator. Genom undersökning af fettets smältpunkt och jodtal (se d. o.) kan man bedöma härdningens fortgång. En svårighet ligger däri, att katalysatorn lätt förlamas af katalysatorgifter, såsom arsenikväte, fosforväte och svafvelväte. Förbrukningen af vätgas är betydlig, ty 100 kg. oljesyra erfordra för fullständig reduktion till stearinsyra 8 kbm. vätgas, linolja och trän ända till 10 à 15 kbm. Priset på vätgasen blir därigenom afgörande för det ekonomiska resultatet (jfr Väte, sp. 434). Det viktigaste råmaterialet för fetthärdning är den billiga hvaltranen (se Hvaldjuren, sp. 1388), som därigenom fått en mycket större användbarhet än förut, i synnerhet som härdningen äfven borttar tranarternas ofta mycket vedervärdiga lukt och smak. Härdadt fett förekommer sedan omkr. 1910 i handeln under en mängd olika namn, såsom talgol, talgit, linit, kastorit, durotol, kandelit o. s. v. Det mesta förbrukas i tvålfabriker, något i ljusfabriker, och man söker göra det användbart äfven vid margarintillverkning, en användning, mot hvilken några hygieniska betänkligheter ej synas förefinnas. I Förenta staterna användas stora mängder halfhärdade oljor som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 17:22:25 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free