gifvetvis sin största betydelse med afseende på de oafsättlige domarna. Garantier och ansvarsbestämmelser. Tillsynen öfver lagarnas efterlefnad vid domstolars och öfriga myndigheters verksamhet handhafves enligt R. F. förutom af justitiekansler äfven af en af riksdagen för ett år i sänder utsedd justitieombudsman. Om hans befogenheter se Justitieombudsman i Finland. Suppl. -- Som yttersta garanti mot missbruk af befogenheter från statsrådets sida tjänar, utom dettas politiska ansvarighet inför riksdagen, dennas rätt att granska lagenligheten af statsrådsmedlemmarnas och justitiekanslerns ämbetsåtgärder (lag därom 25 nov. 1922). Denna riksdagens granskningsrätt utöfvas främst af dess grundlagsutskott, men anmärkningar kunna framställas äfven i annat utskott eller i riksdagens plenum. För tillsynen af statsförslagets iakttagande har riksdagen ett särskildt organ, statsrevisorerna. De äro 5 till antalet och utses för ett år åt gången af riksdagen genom proportionella val. Deras granskningsplikt gäller ej blott lagenligheten af statens hushållning, utan äfven dennas ändamålsenlighet. I till riksdagen afgifven berättelse anföra de sina iakttagelser och anmärkningar. Göres inom riksdagen af 5 riksdagsmän hos talmannen skriftlig anmärkning mot statsrådsmedlem eller justitiekansler eller finner annat utskott än grundlagsutskottet skäl till anmärkning förekomma, hänskjutes ärendet till grundlagsutskottet. Sedan detta, efter vederbörandes hörande, af-gett sitt utlåtande, eger riksdagen besluta, om åtal skall anställas eller frågan få förfalla. Forum för åtal är riksrätt, hvilken består af Högsta domstolens president som ordf. samt som ledamöter presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen, samtliga hofrätters presidenter och en professor i lagfarenhet (utsedd, jämte suppleant, af juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet för tre år bland dess medlemmar) samt vidare 6 af riksdagens exekutorer för 3 år jämte nödigt antal suppleanter genom proportionella val utsedda ledamöter. Riksrätten tillämpar vid anhängiggjordt åtal allmän lag; dock kan af statsrådsmedlem eller justitiekansler ansvar utkräfvas, endast om tjänstefelet innebär, att han bidragit till eller befordrat uppenbar olaglighet eller missbrukat sin tjänsteställning till uppenbar skada för landet eller vidtagit eljest tydligen lagstridig ämbetsåtgärd. Efter riksrätts dom må nåd beviljas endast på framställning af riksrätten. -- Öfriga ämbets- och tjänstemän inom förvaltningen ansvara för fel i tjänsten inför ordinarie domstol. Lagligheten af förvaltande myndigheters beslut kan därjämte i förvaltningsrättslig process underkastas pröfning under domaransvar. De förvaltningsrättsliga besvärsmålen pröfvas i högsta instans af Högsta förvaltningsdomstolen, som härvidlag efterträdt Senatens ekonomidepartement. Språk- och nationalitetslagstiftning. Jämlikt stadgandet i R. F. äro finska och svenska rikets nationalspråk. R. F. förutsätter stiftande af lag, däri finländsk medborgares rätt att hos domstol eller förvaltande myndighet i sin sak använda sitt finska eller svenska modersmål samt utfå expedition på detta språk skall tryggas genom lag, med beaktande af, att landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings rätt enligt enahanda grunder tillgodoses. Därjämte föreskrifves i R. F., att lagar och förordningar, regeringens propositioner till riksdagen samt riksdagens svar, framställningar och öfriga skrifvelser till regeringen affattas på finska och svenska språken. Förutom att R. F. innehåller det skydd för de två befolkningsgruppernas intressen med afseende på språket, som dessa stadganden innebära, söker R. F. genom stadgandet, att den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens kulturella och ekonomiska behof skola af staten enligt enahanda grunder tillgodoses, jämväl förebygga ojämn behandling från statens sida af de två befolkningsgrupperna i öfrigt. Sistberörda stadgandes betydelse synes dock vara i främsta rummet politisk, icke juridisk. R. F:s principiella stadganden om nationalspråkens ställning ha vidare utvecklats genom två lagar af 1 juni 1922: språklagen och lagen om den språkkunskap, som skall af statstjänsteman fordras. Språklagen indelar ämbetsdistrikten och kommunerna uti enspråkiga och tvåspråkiga, beroende af befolkningens språk inom ämbetsdistriktet eller kommunen. Tvåspråkigt är ämbetsdistrikt, som omfattar endast 1 kommun, samt kommun, om antalet af dem inom kommunen, som tillhöra den andra språkgruppen, utgör 10 proc. eller mera af kommunens folkmängd. Städerna Helsingfors, Åbo och Vasa äro tvåspråkiga, oberoende af den mindre språkgruppens storlek. Ämbetsdistrikt, som omfattar flera kommuner, är tvåspråkigt, om i detsamma ingår någon tvåspråkig kommun eller någon kommun med annat språk än flertalet af kommunerna, dock sålunda, att län, i hvilket mindre än tiondelen af kommunernas antal utgöres af tvåspråkiga eller enspråkiga kommuner med mindretalets språk, är tvåspråkigt endast beträffande dessa kommuner. Domstols och annan statsmyndighets inre ämbetsspråk är, där ämbetsdistriktet är enspråkigt, distriktets språk och, ifall detta är tvåspråkigt, flertalets af befolkningen inom ämbetsdistriktet språk, dock med vissa undantag. I enlighet härmed är det inre ämbetsspråket för statsrådet och de centrala ämbetsverken, hvilka äro tvåspråkiga med finska som flertalets språk, med antydda undantag finskan. Sakegare åter är berättigad att vid domstol och annan statsmyndighet använda sitt språk, finska eller svenska. Detta gäller dock endast finländska medborgare och inhemska juridiska personer. Utlänningar böra i skrift använda distriktets språk, vid muntlig förhandling må tolkning ske. I enspråkigt distrikt utges expedition endast på distriktets språk, men i fall, då sakegare vore berättigad att i tvåspråkigt distrikt utfå expedition på det andra språket, bör på begäran till expeditionen fogas laggill öfversättning. I tvåspråkigt distrikt utfärdas expedition på sakegarens eller, om de äro flera, de fleste sakegarnas språk, dock med vissa undantag. Lagberedningens lagförslag och tryckta betänkande böra affattas på finska och svenska språken; af särskildt tillsatta statskommittéer utarbetade lagförslag, så ock, därest betänkande utges i tryck, hufvuddragen af motiven skola af ges jämväl på hvartdera språket. För erhållande af sådan statstjänst, som förutsätter vid universitet eller högskola aflagd slutexamen, erfordras, med vissa undantag, att sökanden ådagalagt, att han fullständigt behärskar flertalets af befolkningen inom ämbetsdistriktet språk och, om distriktet är tvåspråkigt, jämväl eger förmåga att i tal och skrift använda