rikets andra språk. Tjänstemännen i statsrådet och vid de centrala verken höra till denna kategori. Af tjänsteman uti enspråkigt distrikt erfordras, där han icke bekläder domarbefattning, endast förmåga att förstå landets andra språk. Domare i enspråkigt distrikt åter bör kunna i tal använda sagda språk. Om lägre tjänstemäns samt betjäntes språkkunskap stadgas genom förordning. Om officerares språkkunskap gälla jämväl särskilda bestämmelser. Litt.: Bland viktigare lagar märkas Regeringsformen för F. 17 juli 1919, Landtdagsordning för storfurstendömet F. 20 juli 1906 med ändringar 31 dec. 1917, 29 maj 1918, 22 okt. 1918 och 17 april 1919, Vallag 20 juli 1906, lag om ministeriernas antal och allmänna verksamhetsområde 30 mars 1922, lag om ärendenas handläggning i statsrådet och dess ministerier 30 mars 1922, lag om val af elektorer för val af republikens president 19 dec. 1922, lag om riksdagens granskning af statsrådsmedlemmarnas ämbetsåtgärder 25 nov. 1922, lag om riksrätten 25 nov. 1922, lag om utlännings antagande till finsk medborgare 20 febr. 1920, lag om finsk medborgares rätt att utan afseende på sin trosbekännelse nyttjas i landets tjänst 10 juni 1921, kommunallag för landskommuner, kommunallag för städer och kommunal vallag, alla tre 27 nov. 1917 (ändringar i kommunallagarna 27 mars 1919), kyrkolag för evangelisk-lutherska kyrkan i F. 9 dec. 1868 och förordning ang. grekisk-katolska kyrkosamfundet i F. 26 nov. 1918. -- Se äfven Grundlagskommitténs af år 1917 betänkande 1--7 (1917) och Lagberedningens utlåtande öfver R. F:s § 65 (i "Lagberedningens publikationer", n:r 2, 1921). För tiden före 1919 jfr R. Erich, "Das staatsrecht des grossfürstentums F." (i "Das öffentliche recht der gegenwart", bd XVIII, 1912). Om F:s nuv. författning se C. A. Reuterskiöld, "F:s regeringsform" (i "Finsk tidskr." 1919), R. A. Wrede, "Grunddragen af F:s rätts- och samhällsordning" (1921), E. Nevanlinna, "Suomen valtion tulo-ja menoarvio" (Finlands statsförslag, 1921), E. Estlander, "Bidrag till tolkningen af regeringsformens stadganden om budgeten" (i "Festskrift för R. A. Wrede", 1921), och R. Hermanson, "Suomen valtiosääntö" (artitel om F:s författning i samlingsverket "Oma maa", 2:a uppl. 1923). B. C. Carlson. Försvarsväsendet har måst fullständigt nydanas, hvartill grunden lades under bekämpandet af upproret 1918. -- Högsta befälet öfver krigsmakten utöfvas af republikens president. Närmast under honom handhas kommandomyndigheten af en af honom utnämnd befälhafvare, under hvilken alla till landt-, kust- och luftförsvaret hörande trupper lyda. Chefen för generalstaben lyder under presidenten, men kan ställas under befälhafvaren. Infanteriet och artilleriet ha hvar sin inspektör. Förvaltningen står under försvarsministern. Armén utgöres af 3 divisioner om 3 infanterireg. m. m. och 1 jägarbrigad med 3 bat. m. m., tills. 9 reg. om 3 bat. om 4 komp., hvaraf 1 maskingevärs-, 3 jägarbat.- om 5 komp., hvaraf 1 maskingevärs-, 7 afdelta maskingevärskomp., 3 velocipedbat., 3 fältartillerireg. om 8 batterier (med 4 kanoner), 1 jägarart.-reg. med 4 batt. och 1 tungt art.-reg. med 4 batt. Kavalleriet utgöres af 2 reg. om 4 skvadroner, 1 maskingevärs-skv. och 1 depå (dit remonterna afdelas), de tekniska trupperna under en chef af 1 fälttelegrafbat., 2 pionjärbat. (den ena skall bli järnvägs-), 1 automobilbat. och radiotrupper. Dessutom finnes 1 tankreg. på 2 komp. -- Luftförsvaret är gemensamt för armén och kustförsvaret, men räknas till den förra. Dess hufvudstation är Sandhamn (vid Sveaborg) med 1 flygbat., flygskola, flygreserv, 1 ballongkomp, och flygmaskinsfabrik. Det har dessutom 3 permanenta och 1 tidtals arbetande flygstation. -- Fredsstyrkan utgör omkr. 25,000 man. -- För rekryteringen gäller värnpliktslag af hösten 1922, enligt hvilken tjänstgöringstiden utgör 12 månader vid infanteriet, 15 månader vid öfriga truppslag, för studenter och likställda samt för till befälsutbildning uttagna. Därefter inträder skyldighet att tillhöra reserven i 7 år och därefter landtvärnet till 45 och dess äldre uppbåd till 52 års ålder. Till landtvärnet hänföras jämväl alla, som fyllt 17 år och icke på annat sätt tillhöra krigsmakten. -- Underbefälet utgöres af korpraler, egentligen en högre soldatklass, och underofficerare, kvartjänande, som genomgått en särskild kapitulantskola. Officerare erhöllos vid uppsättningen till stor del af unga män, utbildade i Tyskland under Världskriget (kallade jägare), sedan af ynglingar, som efter studentexamen (äfven utan densamma) och en kort militär tjänst genomgått kadettskolan med 2-årig kurs. En högre utbildningsanstalt planlägges. Reservofficerare erhållas af studenter och likställda, som genomgått en 6 månaders befälskurs och afslutat sin första tjänstgöring. Generalstaben uppgår till 36 officerare af olika grader. -- Beklädnaden utgöres af grå, åtsittande vapenrock för alla trupper samt i öfrigt gråa persedlar -- kavalleriet har dock rödbruna byxor, och flygarna ha mörkblå uniformer -- infanteriets utrustning med ränsel. Beväpningen, såväl gevär som fältkanoner och haubitser, äro ryska, tyngre pjäser, liksom annan materiel delvis köpta från utlandet. -- Remonteringen bestrides genom inköp inom landet. Bredvid och bakom armén står skyddskåren, en frivillig organisation under statskontroll, som räknar något mera än 100,000 man, till största delen infanteri. C. O. N. Kustförsvaret, underställdt armébefälhafvaren, har följande sammansättning: Inspekterande generalen för kustförsvaret, kustartilleriet, bestående af 3 kustartilleriregementen och en kustartilleridivision, samt flottan, bestående af skolkommandot och skolflottiljen. Skolkommandot omfattar 3 sjökompanier och 1 minkompani. Skolflottiljen ("flottan") består af 6 vaktkryssare om 342--420 ton (sjösatta 1892--1918), 3 torpedbåtar, 2 motortorpedbåtar, 1 undervattensbåt, 1 minfartyg, 2 minsvepningsbåtar och 15 motorbåtar. Dessutom ha 2 i Finska viken sjunkna engelska jagare (om 1,300 ton) tilldömts Finland, men ha ännu ej blifvit upptagna. Till kustförsvaret hör slutligen den under försvarsministeriet lydande krigshamnen (Helsingfors). H. J-dt. Flagga. Handelsflaggan är (lag af 29 maj 1918) en rektangelformig duk med ultramarinblått kors på hvit botten; flaggans höjd är 11 och dess längd 18 enhetsmått, medan korsets bredd är 3, längden af de inre fälten 5 och af de yttre fälten 10 enhetsmått (se färgpl. till art. Flagga. Suppl.). Statsflaggan bär i midten af korset Finlands vapen. Som örlogsflagga föres statsflaggan tretungad. Som