843 Finlands skyddsförbund-Finlands svenska kvinnoförbund 844 och ungdomsminnen "Muistatko-?" (1921). Johannes Linnankoski (1869-1913) hann före sin död skapa den helgjutna och starka själsskildringen "Pakolaiset" (1908), några dramer "Simson ja Delila", "Jeftan tytär" (1911) samt en samling små berättelser och skildringar "Sir-paleita" (1913). Kauppis-Heikki (d. 1920) skref några milda och sorgmodiga allmogebilder från Savolaks och K y ö s t i W i l k u n a (1879-1922) en mängd historiska romaner och berättelser. Bland nu lefvande prosaförfattare af den äldre generationen ha flera fortfarande visat liflig produktivitet, t. ex. Maila Talvio (bl. a. romanerna "Silmä yössä", 1917, "Kurjet", 1921, och "Kirkon kello", 1922), Ilmari K i an t o (f. 1874; bl. a. "Punainen viiva", 1909), Selma Anttila (f. 1867; bl. a. romanen "Uhri", 1922), Joel Lehtonen (bl. a. den vidlyftiga romanen "Putkinotko", 1919-20), Aino Kallas (f. 1878; bl. a. en samling noveller med motiv från Estland "Merentakaal-II") och Maria Jotuni (f. 1880; bl. a. novellsamlingen "Kakkautta" och berättelsen "Arkielämää". Af de yngre prosaförfattarna må nämnas F. E. Sillanpää (f. 1888), som väckt uppmärksamhet med noveller samt med sin skarpa psykologiska skildring "Härskas kurjuus" (1919), samt namnen Yäinö Kolkkala, Yiljo Koj o, Arvi Pohjanpää, Juho Hoikkanen och Artturi Leinonen. På lyrikens område har E i n o L e i n o under senaste tid gett sitt bästa som diktare: de ballad-och legendmotiv behandlande "Helkavirret" (I 1903, II 1916) samt historiska sånger, t. ex. "Ju-hana Herttuan ja Catharina Jagellonican laulut" (1919), LarinKyösti med dikter ("Korpinäkyjä I-II''), Otto M a n n i n e n företrädesvis med mästerliga öfv. af Ibsen, Moliére, Petöfi och Ho-meros (Iliaden), Yeikko Antero Kosken-ni e m i (f. 1885) med helgjutna behärskade sånger, t. ex. "Kunoja" (1906) och "Elegioja" (1917). Den som ung bortgångne J u h a n i S i l j o (1888-1918) hann väcka stora förhoppningar med sina sånger, t. ex. "Selvään veteen" (1919). På dramatikens område har produktiviteten varit knapp. Af alstren från senare tio! må nämnas Artturi Järviluomas (f. 1879) folkskådespel "Pohjalaisia" och Maria Jotunis komedier "Miehen kylkiluu" (1914), "Savu-uhri" (1915) och "Kultainen vasikka" (1918). 1. R-n B. 2. V. T. Finlands skyddsförbund stiftades i början af 1923 efter upprop af representativa män ur alla borgerliga partier (främst P. E. Svinhufvud, G. Mannerheim, J. K. Danielson-Kalmari och R. A. Wrede), utom agrarerna. Förbundets ändamål är att verka som ett sammanhållande band för det "hvita" Finland till skydd för landets själfständighet och samhällsordning, särskildt genom att motarbeta kommunismen i alla dess former och hämma kommunisternas verksamhet. Förbundets verksamhet utöfvas distriktsvis. Centralkommittén i Helsingfors utgör dess styrelse. I hvarje distrikt anställes en ombudsman samt i hvarje stad och kommun en eller flera lokala ombudsmän. Förbundets motåtgärder mot den i Finland från Moskva och Petersburg ledda kommunismen bestå främst i muntlig och skriftlig propaganda, hvarvid man samtidigt söker påvisa, att den borgerliga samhällsordningen är den enda möjliga formen för det ekonomiska lifvet. Propagandan bedrifves både som väckelsearbete inom borgerliga och som upplysningsarbete inom icke-borgerliga kretsar. Men äfven andra lofliga medel anlitar förbundet i sin kamp mot den kommunistiska uppviglingen. T. C. Finlands stadsbyggarförbund, stiftadt 1922 med säte i Helsingfors såsom en centralorganisation för inhemsk stadsbyggnadskonst, har till uppgift att arbeta för höjandet och väckandet af intresse för denna, att tillhandahålla kommuner och enskilda upplysningar, att verka för bevarandet af värdefulla rester af äldre stadsbyggnadskonst m. m. Medlemmar i förbundet äro främst arkitekter, men äfven andra intresserade medborgare, rättslärda, konstnärer, trafiktekniker, kommunalpolitiker. T. C. *Finlands statsarkiv, som erhöll ny instr. 8 nov. 1918, har nu 5 amanuenser. Byggnaden är afbildad å pl. I till art. Helsingfors. 'Finlands Statskontor, som lyder under Finansministeriet, har numera 5 bokhållare och utom omnämnda tjänstemän l notarie. *Finlands stämpelkontor, som i snar framtid torde komma att indragas, tillhandahåller och distribuerar genom posten jämväl inträdesbiljetter (obligatoriska) till nöjestillställningar. De säljas för ett nöjesskatten motsvarande belopp. O. B-n. Finlands svenska författarförening, stiftad 26 mars 1919, har till ändamål att sammansluta svenska författare i Finland för tillvaratagande af gemensamma ekonomiska och konstnärliga intressen. Styrelsen, hvars ordf. årligen utses på årsmötet, består därutöfver af 4 på två år valda led. Föreningen - som vid 1922 års slut räknade 61 medlemmar - utdelar understöd ur Rafael Ahl-ströms till Helsingfors' stad donerade fonder för samtida svensk litteratur. Föreningen besitter den af bokförläggaren och fru Holger Schildt till ett diktarhem donerade s. k. Flensborgska gården i Borgå, hvilken som en hedersgärd af föreningen upplåtes till bostad för lifstiden åt någon svensk-författare (f. n. Hj. Procopé). Som bidrag till husets iståndsättande lämnade firman Albert Bonnier 75,000 mark. Jfr Författarföreningar (äfven i SuppL). T. C. Finlands svenska kvinnoförbund (till 1919 Svenska kvinnoförbundet i Finland) stiftades 1907 i anledning af den nya landtdagsordningen, som medgaf kvinnorna rösträtt, för att bland Finlands svenska kvinnor arbeta för medborgarandans höjande och bevaka deras intressen i det politiska lifvet samt främja den svenska odlingen i hem och samhälle. I sin politiska verksamhet ställer sig förbundet på Svenska folkpartiets grund. Förbundet har 7 filialer; centralstyrelsen består af 12 led., valda på 3 år. Förbundet har utvecklat ifrig propaganda vid politiska och kommunala val. Dess sociala verksamhet har bestått i anordnande af sociala föredragskurser samt utbildningskurser för socialt arbete; förbundet upprätthöll i Helsingfors en arbets- och platsförmedlingsbyrå, tills denna verksamhet tvångskommuna-liserades. Det kulturella arbetet tar sig uttryck i broschyrer samt föredrag, läse- och studiecirklar m. m.; filialerna ha anordnat hembygdskvällar och sagoaftnar. T. C.