897 Flygvapnet 898 funnos ett antal reservplan och en mängd icke fullt fältdugliga flygplan. Antalet utbildade flygförare var 330 i börjar af 1914. En planerad omorganisation i förening med en betydande ökning af flygvapnet hade vid krigsutbrottet just tagit sin början. I England hade vapenslaget 1912 erhållit ny organisation, hvilken dock ännu på hösten 1914 ej var fullt genomförd. Den till Frankrike öfver-förda expeditionsarmén räknade 4 flygeskadrar (l på hvarje infanterifördelning) om 3 flygafd. om 4 flygplan (och 4 reservplan), således tillsammans 96 flyg- och reservplan. Antalet utbildade fältflyg-förare uppgick till omkr. 100. Dessutom fanns ytterligare l flygeskader till förfogande i hemlandet. Belgiska flygvapnet räknade vid krigsutbrottet endast 4 fältflygafd. om 4 flygplan (och ett antal reservplan). Antalet utbildade fältflygare uppgick till 26. I ryska armén ingingo vid nämnda tidpunkt 10 flygkompanier om 3 flygafd. om 6 flygplan (och i allmänhet lika många reservplan). Enligt plan skulle hvar och en af de 37 armékårerna ha förfogat öfver l flygafd., men då hela antalet användbara fältflygplan utgjorde endast 320, uppstod genast från början en brist, som på grund af ryska flygplansindustriens låga ståndpunkt och svårigheten att från de allierade kunna erhålla felande materiel aldrig kunde fyllas. Härtill kom, att fältflygförarnas utbildning i allmänhet var ofullständig. Dessas antal uppges till omkr. 300. Serbien hade intet organiseradt flygvapen. Vid Italiens inträde i kriget förstärktes entente-makternas flygstridskrafter med nämnda stats flygvapen. Enligt 1913 års plan skulle hvar och en af de 12 armékårerna och 3 kavallerifördelningarna erhålla l flygafd. om 7 flygplan (och 3 reservplan), hvarjämte äfven en dylik afd. skulle tilldelas hvart och ett af de 4 armékvarteren. Samtliga flygplan skulle tillverkas inom landet. Sistnämnda bestämmelse måste dock frångås och ett stort antal flygplan anskaffas utifrån (hufvudsakligen från Frankrike). I öfrigt hade planen i maj 1915 nästan fullständigt genomförts. Inräk-nadt 2 för territorialarméns trupper afsedda flyg-afdelningars materiel, uppgick antalet fältflygplan då till omkr. 200. Motsvarande antal flyg-förare hade utbildats. - Af centralmakterna hade vid Världskrigets utbrott Tyskland det utan gensägelse starkaste flygvapnet. 1913 hade detta fått ny organisation, i samband hvarmed vapnet högst betydligt förstärkts. Det bestod därefter af 4 bataljoner med tills. 12 kompanier och l deta-chement samt l fristående (bajerskt) kompani. Vid krigsutbrottet förfogade Tyskland öfver 34 fältflygafd. med tills. 204 flygplan sam 7 fästnings-fly gaf d. med 28 flygplan. Dessutom fanns ett antal etappflygparker, flygdepåer och flygskolor. Antalet fältflygare uppgick till 254 och antalet spanare till 271. Fältflygafd. tilldelades de arméer och armékårer, där de ansågos mest behöfliga. Det tyska flygvapnet var vid denna tid med afseende på personalens utbildning och materielens beskaffenhet det främsta bland alla. Äfven det österrikiska militära flygväsendet hade omorganiserats 1913, men organisationen vai vid krigsutbrottet icke på långt när genomförd. Enligt denna skulle flygstridskrafterna utgöras af l flygregemente, omfattande 2 bataljoner, hvardera på 4 kompanier Tryckt den 12/9 23 om 4-6 plutoner (flygafd.) om 4 flygplan (och 2 reservplan). Hvar och en af de 16 armékårerna skulle vid mobilisering tilldelas en flygafd. Emellertid blef detta fallet med endast 10 armékårer på grund af brist på såväl flygplan som flygförare. Bristen ersattes dock snart nog från Tyskland, hvarefter antalet fältflygplan lär ha uppgått till det enligt plan bestämda (omkr. 100). Hvarken det turkiska eller det bulgariska flygvapnets omorganisation, som påbörjats efter Balkankrigens slut, hade medhunnits, då Världskriget utbröt. Äfven beträffande dessa staters flygväsen trädde Tyskland hjälpande emellan, öfriga europeiska stater hade ännu på hösten 1914 intet fast organiseradt flygvapen, om än inom flera, såsom Rumänien, Holland, Spanien och Portugal, början gjorts till en dylik organisation. Norges flygvapen hade dock 1913 erhållit en provisorisk organisation, enligt hvilken vapenslaget skulle utgöras af en flygkår med 2 afd., den ena med 4 och den andra med 2 "flyggrupper" om 6 flygplan (hvaraf 2 i reserv). - Flygvapnet ansågs i allmänhet vid sitt första framträdande utgöra en del af ingenjörvapnet. Sedermera räknades det inom vissa arméer till förbindelsetrupperna. Efter hand erhöll det dock i regel en själfständig ställning. Vid Världskrigets utbrott var detta fallet vid stormakternas arméer med undantag af Tysklands, där flygvapnet sorterade under inspektionen för det militära luft-och automobilväsendet. - Flygvapnets uppgift var under Världskrigets första månader hufvudsakligen strategisk (fjärr-)spaning. Men dessutom igångsattes genast i krigets början från såväl tysk som fransk och engelsk sida bombarderingsanfall - delvis äfven utförda af motorballonge (luftskepp) - mot fästningar, garnisonsorter och industrisamhällen (jfr Världskriget, sp. 268). Dessa anfall voro dock under krigets första skede jämförelsevis fåtaliga, beroende på den ringa tillgången på härför lämpliga flygplan och motorballonger. - De af flygvapnet använda (land-) flygplanen utgjordes vid Världskrigets början dels af lätta, ensitsiga monoplan, dels af tunga tvåsitsiga monoplan och biplan. De förstnämnda (hufvudsakligen af Blé-riot- och Nieuporttyp) användes af fransmännen som spaningsplan. Hastigheten uppgick ända till 125 km. i timmen. På grund af svårigheten för föraren att tillika tjänstgöra som spanare utbyttes de dock snart mot tvåsitsiga, lätta biplan. De tunga, tvåsitsiga monoplanen (af Taube- och Fok-kertyp) användes af tyskarna till spaning och bom-bardering. De kunde medföra en "nyttig last" (d. v. s. bemanning och bomber) af 200-335 kg. vikt och hade en hastighet af 115-100 km. i timmen. De tunga biplanen (typ Farman, Caudron, Bristol, Albatros, Aviatik m. fl.) fingo likaledes användning såväl till spaning som till bombarde-ring. Dessa delvis mycket stora flygplan kunde medföra 200-400 kg. nyttig last med en hastighet af 110-70 km. (beroende på belastningen) i timmen. Frankrike och Tyskland använde uteslutande flygplan af inhemskt fabrikat, och detta blef slutligen förhållandet äfven med England, ehuru under krigets första skede en afsevärd del af dess flygplan tillverkades af franska flygplans-fabriksfilialer i nämnda land eller inköptes från Amerika, öfriga stater voro i detta hänseende till 35 b., S. 29