en stor del eller helt och hållet beroende af Frankrike (ententemakterna) eller Tyskland (centralmakterna). -- Huru stora tjänster flygvapnet än gjorde vederbörande härledningar under krigets första skede, då operationerna voro rörliga, var det dock förhållandena under det på senhösten 1914 inträdda ställningskriget, som gaf vapenslaget dess verkligt stora betydelse. Se Världskriget, sp. 269 och 270. De uppgifter för flygvapnet, som Världskriget sålunda -- åtminstone till större delen -- skapat, äro följaktligen: strategisk och taktisk spaning, artillerieldledning, närstridsledning (infanteriflygning), jakt- (strids-)flygning, bombkastning och strid mot trupper på marken (markstridsflygning). Lösandet af alla dessa efter hand tillkomna uppgifter erfordrade gifvetvis en högst väsentlig ökning af flygvapnet och i samband därmed åtskilliga organisationsförändringar i syfte att underlätta vapenslagets användning. Flygvapnets utvidgade verksamhet föranledde äfven införandet af nya flygplanstyper. Belysande för den oerhördt kraftiga utvecklingen under kriget är ökningen af de engelska flygstridskrafterna. Dessa utgjordes vid krigsutbrottet af, om äfven reserv- och skolplan inräknas, 211 (armé- och marin-)flygplan jämte en personal af 285 officerare samt 1,853 underofficerare och manskap. Trots betydliga förluster särskildt under första krigsåren räknade vapnet vid krigets slut 28,300 flygplan samt 30,000 officerare och 264,000 underofficerare och manskap. -- Vapenslagets krigsorganisation antog under Världskrigets förlopp en ganska fast form, om än vissa olikheter förefunnos vid de olika arméerna. Typiska i nämnda hänseende äro de franska och de tyska arméflygvapnen. Sin slutliga utformning fick franska flygvapnets organisation först under 1918. Denna var vid krigets slut följande. I högkvarteret var en general chef för flygvapnet. Han hade under sitt omedelbara befäl samtliga jakt- och bombarderingsafd., sammanförda till den s. k. flygfördelningen (la division aérienne) om 1 jakt- och 1 bombarderingsbrigad. Hvarje brigad bestod af 2 regementen om 3 eskadrar (groupes), hvar och en bestående af 3 afdelningar (escadrilles) om 10--15 flygplan. Dessutom stod till chefens förfogande bl. a. ett antal spaningsafdelningar. Öfriga spaningsformationer (-eskadrar och -afdelningar) voro tilldelade de högre truppförbanden. Sålunda utgjordes armégruppens luftstridskrafter af en fjärrspaningseskader om 4 afd. med 40 flygplan, arméns af en fjärrspaningseskader om 3 afd. med 38 flygplan och armékårens af 1 armékår- och (per 2 fördelningar) 1 fördelningsflygafdelning om 10 flygplan. Hvarje själfständig fördelning hade i regel 1 flygafdelning sig tilldelad. Nämnda truppförband tilldelades dessutom jakt- och bombarderingsafd. i mån af behof. För artillerispaning och -eldledning voro flygafd. införlifvade med de tunga artilleriformationerna. Vid Världskrigets slut uppgick arméflygvapnets personal till 127,630 officerare och öfriga. Antalet fältflygafd. utgjorde då 258 med 3,437 flygplan. De tyska luftstridskrafterna lydde under en, omedelbart under generalstabschefen i högkvarteret ställd general, som slutligen hade under sitt omedelbara befäl bl. a. 33 bombarderingsafd. (om 10--12 flygplan), sammanförda i 9 bombarderingseskadrar, samt 2 bombarderingsafd. med större flygplan (riesenflugzeugabteilungen) afsedda för luftanfall mot England, öfriga flygformationer fördelades på de högre truppförbanden, hvarvid i allmänhet armékvarteren fingo förfoga öfver hufvuddelen af jaktplanen samt erforderliga stridsflygafd. m. m., armékårkvarteren öfver fjärrspaningsafd. (särskildt för fotografisk spaning) och markstridsflygafd. m. m. samt infanterifördelningskvarteren öfver närspanings-, infanteri- och artilleriflygafd. m. m. Nämnda flygformationer utgjordes vid tiden för vapenstilleståndet af 52 spanings- (och fotografispanings-) afd. om 6--9 flygplan, 93 artilleriflygafd. om 6--9 flygplan, 82 jaktflygafd. om ända till 18 flygplan, 38 markstridsflygafd. om 9 flygplan samt 8 flygafd. för terrängfotografering i topografiskt syfte om 6 flygplan. Dessutom räknades till fältformationerna 21 arméflygparker och 11 stridsflygeskadrar för hemortens skydd. Hela antalet flygformationer (flygafd. och motsvarande -förband) utgjorde i nov. 1918 350 i fronttjänst och 77 icke i fronttjänst med omkr. 3,500 flygplan (utom reservplan). Antalet flygförare och -spanare uppgick då till omkr. 11,000. Tyska flygplansindustrien levererade under 1918 omkr. 2,000 flygplan i månaden, och från krigets början till i dec. 1918 hade den levererat 47,637 flygplan. -- Beträffande flygmaterielen gjordes de vid Världskrigets början befintliga flygplanstyperna efter hand allt större och kraftigare, hvarjämte tillkommo nya typer, för särskilda ändamål. Bland dessa senare märkas främst bombarderingsplanen, i allmänhet två- eller flersitsiga stora biplan (af Caudron-, Handley-Page-, Caproni-, Gotha- och andra typer) med en motorstyrka af ända till 1,200 hkr. De största af dessa (med öfver 40 m. spännvidd) kunde medföra en nyttig last af 4,000--5,500 kg. vikt. Flygbombernas vikt ökades från högst 15 kg. vid krigets början ända till 1,000 kg., de senare inneslutande en sprängladdning af 680 kg., d. v. s. 6 ggr så stor som 42 cm. granatens ("Tjocka Berthas"). Vidare tillkommo jaktplanen, en- eller tvåsitsiga mindre biplan (af en mängd olika typer såsom Spad, Nieuport, Sopwith, Albatros m. fl.) med stor hastighet (ända till 200 km. i timmen), beväpnade med 1--2 kulsprutor samt inom vissa arméer närstridslednings- (markstrids-)plan, tvåsitsiga, bepansrade flygplan af jaktplanstyp. Flygplanens klassificering var olika inom olika arméer, men i allmänhet hänfördes de vid krigets slut till någon af klasserna spanings-, bombarderings- eller jaktplan. -- Af i Världskriget deltagande stater måste Tyskland, Österrike och Bulgarien i resp. fredsslut förbinda sig att utesluta flygvapnet ur sina försvarsorganisationer, öfriga stater, liksom ock de neutrala, ha däremot med ledning af erfarenheterna från kriget utvecklat vapenslagets förutvarande fredsorganisation. I spetsen har Frankrike gått. Franska arméns flygväsen, hvars organisation dock ännu ej definitivt fastställts, omfattar enligt den tills vidare gällande planen följande grupper: stridsstyrka, observationsstyrka, flygtrupper utom Europa och arbetsafd. Stridsstyrkan utgöres af 2 divisioner flygtrupper, hvardera omfattande 2 jaktreg. på 10 eskadrar om 3--4 flygafd. (med 10 flygplan i hvarje), och 2 bombarderingsreg., hvardera omfattande 12 eskadrar på 3 flygafd. (om 8--10 flygplan), 1 brigad för bombardering nattetid, med 2 reg. om 8 eskadrar, 1 jaktreg. med 16 eskad-