917 Folkbibliotek 918 del understödda sjukvårdsinrättningarna. Maximum för statsbidraget är bestämdt till l kr. per sängplats. - För att hjälpa bibi. i deras arbete och för att kontrollera, att verksamheten bedrifves på före-skrifvet sätt, tillsattes i sammanhang med 1912 års biblioteksreform 2 bibliotekskonsulenter (se d. o. Suppl.). Statsbidragsböckerna ha 1913-23 förmedlats till bibi. genom 2 bokförmedlingsanstalter {FolkUldningsförbundet och Sveriges storloge av L O. G. T.), hvilka i och för detta uppdrag åtnjutit statsunderstöd, fr. o. m. 1919 sammanlagdt 16,000 kr. per år. Denna monopolställning för de båda nämnda anstalterna kommer emellertid att upphöra fr. o. m. det understöd, som tilldelas bibi. för 1923. Hädanefter skall rekvisition af de i statsbidrag utgående böckerna kunna ske äfven genom bokhandeln. Statsbidrag utgå äfven till 4 förmedlings-anstalter för vandringsbibliotek (se d. o.), sedan 1921 sammanlagdt 11,000 kr. för år. Fr. o. m. 1920 ha vidare årligen utgått 12,000 kr. för anordnande (i regel länsvis) af kurser för föreståndarna för folk-, skol- och studiecirkelbibliotek. (Hittills ha 4 kurser anordnats hvarje år, hvarje kurs om en vecka.) Sedan 1919 utgår särskildt statsunderstöd till marinens manskaps- och underbefälsbibliotek. 1913 erhöllo 552 folk- och 279 skolbibl. statsbidrag med sammanlagdt resp. 62,983 och 19,501 kr. För 1922 tilldelades statsunderstöd åt 979 folk-och 919 skolbibl. med sammanlagdt resp. 169,047 och 95,598 kr. 1913 hade de statsunderstödda folkbibi, tills. 330,000 bd (omkr. 600 bd per bibi.), och utlåningen från dessa bibi. utgjorde 1912 omkr. 550,000 bd (ej fullt 1,000 bd per bibi.). De 1922 understödda 979 folkbibi, hade tills. omkr. 887,000 bd (omkr. 900 per bibi.), och 1921 utlånades från dem omkr. 1,707,000 bd (öfver 1,700 bd per bibi.). 1913 hade de statsunderstödda skolbibl. omkr. 99,000 bd (omkr. 360 bd per bibi.), och 1912 utlånades från dessa omkr. 350,000 bd (omkr. 1,250 bd per bibi.). De 919 skolbibl., som 1922 hade statsunderstöd, hade tills, öfver 396,500 bd (öfver 430 bd per bibi.), och 1921 utlånades därifrån öfver 1,206,000 bd (öfver 1,300 bd per bibi.). 1913 hade endast l riksförbund statsunderstöd i och för biblioteksverksamhet genom studiecirklar (Godtemplar-orden), och understödet stannade vid 15,000 kr., det då föreskrifna (sedermera borttagna) maximum. För 1922 åtnjöto 4 olika riksförbund (Godtemplar-orden, Nationaltemplarorden, Sveriges blåbands-förening och Arbetarnas bildningsförbund) statsbidrag med sammanlagdt 118,021 kr. 1913 hade de 823 studiecirkelbibl., som erhöllo statsbidrag, tills, öfver 110,000 bd (omkr. 130 bd per bibi.), och därifrån utlånades året förut omkr. 167,000 bd (200 bd per bibi.). 1922 hade de 2,537 bibi., som detta år redovisades af de statsunderstödda riksförbunden, tills. 513,500 bd (omkr. 200 bd per bibi.), och 1921 utlånades från dessa omkr. 944,700 bd (370 bd per bibi.). Den alltjämt - trots höjningen 1912 - låga maximigränsen har gjort, att somliga städers folkbibi, underlåtit att söka statsunderstöd. Så är fallet med bl. a. Dicksonska folkbibi, i Göteborg, med Norrköpings, Gäfle och Malmö stadsbibi, samt med de af Folkbildningsförbundet administrerade Stockholms folkbibi, (däremot ha några af församlingsbibi. i Stockholm statsunderstöd). Om de viktigare allmänna bibi. i de större städerna se vidare Stadsbibliotek. Suppl. Den utveckling, som tagit sig uttryck i ofvan anförda siffror, motsvaras i fråga om verksamhetens art af förbättrade metoder, liberalare principer i förhållande till publiken och en målmedveten sträf-van att befrämja själf bildningsarbetet inom alla samhällsklasser och i alla former, för så vidt det ej gäller i egentlig mening vetenskapliga uppgifter. I fråga om katalogiseringen kan man märka en tendens att, till stor del i anslutning till engelskamerikanska metoder, ge en mångsidigare utformning af katalogerna. I många fall - särskildt gäller det skönlitteraturen - katalogiseras arbetena ej blott på författarnamnet, utan också på ett ord i titeln. Jämte en "alfabetisk författar- och titelkatalog" och en "systematisk katalog" skrifves ibland ut en "ämneskatalog", där "ordningsordet" ej är författarnamnet, ej heller nödvändigt något ord i titeln, utan ett ord, som anger, hvad arbetet handlar om. (Författar-, titel- och ämneskatalogerna slås någon gång samman i en gemensam katalog, den s. k. "ordbokskatalogen".) Man katalogiserar ej blott särskilda arbeten, utan. äfven viktigare uppsatser i tidskrifter, delar af arbeten o. s. v. På detta och andra sätt söker man underlätta utnyttjandet af bibliotekens bokbestånd. Man har vidare sökt genomföra enhetliga metoder för klassificering och katalogisering. Sveriges allmänna biblioteksförening håller på att utarbeta katalogise-ringsregler och har redan utgett ett "Klassifika-tionssystem för svenska bibliotek" (1921), hvilket numera i hufvudsak följes ej blott i den af bibliotekskonsulenterna utg. "Katalog över böcker som folk- och skolbibliotek kunna erhålla i statsbidrag" utan också i "Årskatalogen för svenska bokhandeln". I fråga om utlåningen har man inom folkbibi, numera tämligen allmänt från det gamla journalsystemet och de i de vetenskapliga bibi. använda lånesedlarna öfvergått till "kortsystem" (de mest använda äro det Browneska systemet - uppgjordt 1895 af Nina E. Browne - och Newarksystemet, båda amerikanska), hvilka möjliggöra betydligt snabbare expediering af boklånen, "öppna hyll-systemet" (open access), d. v. s. fritt tillträde för allmänheten till boksamlingens hyllor, har alltmer vunnit terräng inom svenska folkbibi. Biblioteksarbetet bland barnen har - icke minst sedan Stockholms barn- och ungdomsbibliotek grundlades 1911 på initiativ af Yalfrid Palmgren - efter hand alltmer uppmärksammats och torde numera allmänt betraktas som en nödvändig uppgift för ett modernt folkbibi. Betydelsen för folkbibliotekens verksamhet af att de disponera tillräckligt stora och för ändamålet inredda lokaler har också börjat mer beaktas. Detta gäller framför allt om städernas bibi. (se härom Stadsbibliotek, äfven i Suppl., och Jämtlands bibliotek. Suppl.). Äfven på landsbygden, särskildt i ett och annat industrisamhälle, har man emellertid börjat beakta behof vet häraf. Om man också sålunda i det stora hela kan konstatera en afgjord framgång inom svenskt folkbiblioteksväsen och äfven om moderna folkbiblioteksidéer i olika afseenden börjat tränga igenom, är det dock ännu så länge endast ett jämförelsevis ringa antal kommuner, som verkligen ha upprättat väl