utsträckning som förut ligger hos ett jämförelsevis ringa antal folkbildningsintresserade personer, tillhörande de klasser, som åtnjutit en högre utbildnings förmåner. De bredare lagren af befolkningen bära numera på ett mera direkt sätt än förut själfva upp sitt bildningsarbete. I England stiftades 1903 Workers' educational association, som till största delen består af personer ur arbetarklassen och både ekonomiskt och personligt understödts af kooperativa, fackliga och politiska arbetarföreningar. Den senaste utvecklingsformen af universitetsutvidgningen (se d. o.) i England, "tutorial-class-rörelsen", närmast motsvarande de nedan nämnda s. k. "Universitetsstudiecirklarna", står under ledning af en blandad kommitté, bestående af ett lika antal arbetare- och universitetsrepresentanter. På en dylik samverkan emellan organisationerna för den vetenskapliga bildningen framför allt universiteten å ena sidan, å andra sidan frivilliga organisationer af olika slag bland de bildningssökande bygger också den stora Adult education committee, som 1919 afgaf sin "Final report", hvilken ger en ingående och intressant redogörelse för arbetsmetoder och bärande idéer inom engelskt folkbildningsarbete. -- 1919 bildades i London en internationell förening för folkbildningsarbetet, The world association for adult education, som har till syfte att öfver hela världen understödja allt, som kan främja de vuxnas själfbildningsarbete. Föreningen, som utger en "Bulletin", där man finner instruktiva redogörelser för folkbildningsarbetet i olika länder, har i särskild grad koncentrerat sitt arbete på bildningsarbetet bland sjömän. I Sverige har nykterhetsföreningarnas bildningsarbete sedan länge betecknat ett afgjordt demokratiskt inslag i folkbildningsarbetet. Ett annat uttryck för de breda lagrens egen direkta medverkan i folkbildningsarbetet var Stockholms arbetarbibliotek (se därom Folkbibliotek, sp. 734). Sedan 1912 eger Sverige slutligen en samorganisation inom arbetarrörelsen för biblioteks-, föreläsnings- och studiecirkelverksamhet i Arbetarnas bildningsförbund (se d. o. Suppl.). År 1920 tillkallades sakkunniga för att verkställa utredning, på hvad sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet borde omläggas och utvecklas för att bättre kunna nå så vida kretsar som möjligt af de bildningssökande och verka höjande på folkets andliga och fysiska hälsa. Dessa s. k. folkbildningssakkunnige, som af lämnat sitt betänkande 1923, ha dels kommit med ett genomgripande omorganisationsförslag i fråga om folkbiblioteken (se Folkbibliotek. Suppl.), dels beträffande föreläsnings- och studiecirkelverksamheten sökt -- under bibehållande och ytterligare utveckling af folkbildningsarbetets karaktär af "fritt och frivilligt" arbete och af dess samband med det folkliga föreningsväsendet -- mera organiskt infoga det i universitetens uppgifter, på samma gång som man velat underlätta användningen äfven af öfriga undervisningsanstalters, framför allt folkhögskolornas lärarkrafter i de vuxnas fria själfbildningsarbete utanför de olika skolorna. De syftemål, som man vill nå med ett s. k. folkuniversitet (se härom Universitet, sp. 1121), vilja de sakkunnige vinna ej genom upprättande af en särskild högskola, utan genom en nära anslutning till redan bestående universitet och högskolor, bl. a. i form af studiecirklar, ledda af universitetslärare eller med dem i vetenskaplig kapacitet jämställda personer och syftande att ge personer, som ej ha den för universitetsstudier fordrade formella kompetensen tillfälle att under en tid, som i regel anses böra omfatta minst två år, få en vetenskapligt metodisk utbildning i ett eller annat ämne. Redan 1922 ha två dylika s. k. universitetsstudiecirklar satts i gång, båda i nationalekonomi. Arbetet har bedrifvits under form af föreläsningar af ledaren, diskussioner och skriftliga öfningar af deltagarna, och sammanträdena ha hållits en gång i veckan under vinterhalfåret. Tyskland. Världskriget har i Tyskland -- liksom i andra af de krigförande länderna -- gett starka eggelser till folkbildningsarbetet, i omsorgen om att bereda de stora folkhärarna tillfälle till läsning och utbildning i olika afseenden. Efter krigets slut kan man också konstatera ett fördjupadt intresse för folkets samlande i bildningsarbetet, och trots de stora hinder, som den allmänna ekonomiska depressionen gifvetvis medfört, finner man på olika områden ett energiskt och målmedvetet folkbildningsarbete i gång. Särskildt har den tyska folkhögskolan under och efter kriget varit stadd i en stark utveckling. Det är därvid dock att märka, att med "volkshochschule" i Tyskland i regel ej förstås en internatskola af den vanliga skandinaviska typen, utan snarast ett föreläsningsinstitut, där åtminstone några af föredragsserierna äro förenade med s. k. "Arbeitsgemeinschaften", d. v. s. studiecirklar. Härmed sammanhänger också, att det är främst i de stora städerna, som den tyska folkhögskolan arbetar. Det kan förtjäna framhållas, att den i Stettin organiserats i mycket nära förbindelse med stadsbiblioteket. En gren i folkbildningsarbetet, som under senare år mer och mer uppmärksammats, är den, som afser folklig konstuppfostran. I England kan man följa dessa sträfvanden tillbaka till 1860- och 1870-talen, till John Ruskin och William Morris m. fl. I Tyskland äro A. Lichtwark och F. Avenarius, i Sverige Ellen Key och Rikard Bergh banbrytare. Äfven teaterns betydelse ur folkbildningssynpunkt har under de senare årtiondena i stigande grad beaktats. Ett utslag af detta är den verksamhet, som utöfvas i Sverige af andelsföreningen Skådebanan (se d. o.). Litt.: "Tredje allmänna svenska folkbildningsmötets förhandlingar" (1910), "Fjärde d:o d:o" (1912), E. Key, "Folkbildningsarbetet, särskildt med hänsyn till skönhetssinnets odling" (2 bd, 1915), "Folkbildningskonferensen i Stockholm 1920; berättelse öfver förhandlingarna" (1921), C. Cederblad, "Vårt folk och bildningen" (i Verdandis småskrifter, 1921), O. Olsson, "Folkbildning och självuppfostran" (1921) och "Det svenska folkbildningsarbetet" (Folkets studiehandbok 9, 1922), "The W. E. A. education yearbook" (1918), "Adult education committee. Final report" (1919K A. Mansbridge, "An adventure in working-class education" (1920), "Cambridge essays on adult education", utg. af R. S:t John Parry (1920), G. Fritz, "Volksbildungswesen" (i serien "Aus natur- und geisteswelt", 1920). Af folkbildningstidskrifter kunna förtjäna att nämnas "The world association for adult education. Bulletin",