943 Folksed-Folkskola 944 titeln "Finlands svenska folkdiktning" 1917-20 utgifna arbetena: af G. Landtman, "Folktro och trolldom, öfvernaturliga väsen", samt 0. Hackman, en vetenskapligt systematiserad referatsamling af de finsk-svenska folksagornas typer och varianter (2 bd, 1917, 1920), och A. Allardt, i anslutning till den förra Sagor i urval eller "de bäst bibehållna och mest typiska sagorna in ex-tenso" (2 dlr). Det system, som följts i dem bägge, är det af Aarne i "Verzeichnis der märchentypen" 1910 framlagda. Folksed. Se Folkminne n. Suppl., sp. 936. 'Folkskola. För folkskoleväsendet i Sverige har det senaste årtiondet utgjort ett skede af stark och betydelsefull utveckling såväl i yttre, organisatoriskt hänseende som i fråga om det inre arbetets utformning. - I 1897 års folkskolestadga ha tid efter annan viktiga förändringar vidtagits, och med anledning häraf utfärdades 26 sept. 1921 förnyad stadga ang. folkundervisningen i riket. Genom beslut af 1913 års riksdag blef, i sammanhang med brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket, statsbidraget till folkskollärares aflöning höjdt, så att det numera motsvarar 9/io af grundlönen, hela skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare, om läraren är man, och samtliga ålderstillägg. Yid 1918 års riksdag genomfördes en lönereglering, som lindrade det svåra ekonomiska betryck, hvilket förut mångenstädes härskade bland lärarna. Gällande bestämmelser om aflöning och om statsbidrag därtill äro sammanförda i k. kung. 16 sept. 1918 (ändringar genom k. kung. 28 okt. 1921). Samtidigt med löneregleringen ordnades småskollärarinnornas rättsliga ställning, som dittills varit osäker och sväfvande. Senare har en omreglering af lärarpersonalens pensionsförhållanden genomförts, hvarvid likställighet åstadkommits mellan folkskolans och småskolans lärare, hvilka numera samtliga pensioneras från Statens anstalt för pensionering af folkskollärare m. fl. (reglemente 31 dec. 1919 med ändringar och tillägg genom k. kung. 22 juni 1920, 10 febr. 1922, l aug. 1922 och 24 nov. 1922). I samband med löneregleringen ordnades lärarpersonalens bostadsförhållanden genom en särskild boställs-ordning (k. kung. 18 sept. 1918 med ändringar 26 sept. 1921 och 15 juni 1922). Jfr Folkskollärarnas pensionsinrättning. Suppl. För folkskoleväsendets utveckling i särskildt de större städerna har lagen 25 juni 1909 ang. folkskoleväsendet i vissa städer haft en viss betydelse. Genom denna lag bereddes för städernas del möjlighet till folkskoleväsendets öfverflyttande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, en möjlighet, hvaraf det stora flertalet städer begagnat sig (jfr Folkskolestyrelse. Suppl.). 1900 års normalplan har ersatts genom under-visningsplan för rikets folkskolor, utfärdad genom k. kung. 31 okt. 1919 (kompletterande bestämmelser genom k. kung. 29 juni 1921). Planen grundar sig på ett af Skolöverstyrelsen på grundval af Folkundervisningskommitténs förarbeten Utarbetadt förslag, i hvilket mera afsevärda förändringar af K. M:t vidtogos blott beträffande ämnena kristendom och historia. Den söker visserligen så långt möjligt bevara sambandet med det bestående, men har dock skapat förutsättningar för en djupgående omläggning och utveckling af folkskolans arbete. Liksom de tidigare gällande normalplanerna lämnar 1919 års undervisningsplan en öfversikt af de olika typer eller "former", enligt hvilka folkskolorna under olika förhållanden lämpligen kunna ordnas. Dessa indelas i hufvudformer: A-formen, där läraren samtidigt undervisar blott en årsklass, samt l:a, 2:a och 3:e B-formen, där läraren samtidigt undervisar två eller flera årsklasser, samtliga heltidsläsande, och undåntagsformer: l:a, 2: a och 3:e C-f ormen, half tidsläsande folkskolor, samt l:a, 2:a och 3:e D-formen, mindre folkskolor af olika anordning. Undantagsformerna må enligt planens föreskrift förekomma endast i undantagsfall, där vissa lokala förhållanden, såsom gles befolkning och långa skolvägar eller skolområdets af skilda läge och ringa barnantal, därtill föranleda. De ledande grundtankarna i undervisningsplanen äro: anpassning af såväl kunskapsstoff som undervisningsmetoder efter barnets utvecklingsgång, upp-öfning af lärjungarnas själf verksamhet, tillgodoseende af det praktiska intresset samt koncentration af undervisningsstoffet. De mest framträdande förändringarna gälla ämnena kristendom och den gamla normalplanens åskådningsundervisning. För det förra ämnet har timtalet väsentligt minskats och tyngdpunkten i fråga om läroinnehållet lagts på de historiska momenten med bibeln som den förnämsta kunskapskällan och under stark begränsning af det dogmatiska stoffet. Det senare ämnet har ersatts af ett nytt, hembygdsundervisning med arbetsöfningar. På samma gång detta ämne af ser att utveckla iakttagelseförmågan och jämväl uppöfva handens förmåga af målmedveten verksamhet, har det till uppgift att åt de första skolårens undervisning ge ett realt kunskapsinnehåll, som ligger nära barnens förut förvärfvade erfarenheter och därför är för dem lättillgängligt och väl behöfligt vid sidan af de öfvervägande formella öfningar i läsning, skrifning och räkning, hvilka måste utgöra hufvudbeståndsdelen i dessa års undervisning. Äfven i fråga om undervisningen i geografi och naturkunnighet innebär undervisningsplanen en genomgripande omläggning, \ det att behandlingen af växter och djur sättes i samband med genomgången af olika geografiska områden och alltså ej i första hand sker efter systematiska grunder. Härigenom tillgodoses krafvet på koncentration i undervisningen. Slutligen är att märka, att genom inrättandet af en central myndighet (se Folkskolöfver-styrelsen. Suppl.) och omorganisationen af folk-skolinspektionen (se Folkskolinspektör. Suppl.) ledningen af och tillsynen öfver folkskoleväsendet fått ökad styrka och fasthet, äfvensom att genom omorganisationen af folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna (se d. o. Suppl.) utbildningen af lärarkrafter för folkskolans olika stadier utvecklats och förbättrats. Till ledning vid uppförande af nya folkskolebyggnader ha 1920 utgetts "Normalritningar till skolanläggningar för folkskolan jämte anvisningar och beskrifningar", hvilka på offentligt uppdrag utarbetats af sakkunniga, representerande såväl det pedagogiska som det byggnadstekniska intresset. Beträffande de statistiska uppgifterna ang. folk-