945 Folkskola-Folkskolan som bottenskola 946 skoleväsendet må erinras, att begreppet "skola", som i många fall var fullkomligt fiktivt, ej längre används i de statistiska redogörelserna. I stället räknas nu med "lärarafdelning", hvarmed afses de barn, hvilkas undervisning tar en lärarkraft i anspråk, om läraren har full tjänstgöring, och "undervisningsafdelning", hvarmed menas de barn, som på samma gång erhålla undervisning af en lärare; en lärarafdelning kan alltså (i halftids-läsande skola) bestå af två (undantagsvis af flera) undervisningsaf delningar. Ur senast utgifna officiella redogörelse för folkskoleväsendet, afseende redovisningsåret 1920-21, må följande meddelas: Antalet skoldistrikt utgjorde 2,437, hvaraf 111 städer, antalet lärarafdelningar 25,288, hvaraf 5,779 i städerna, och antalet undervisningsaf delningar 30,003, hvaraf 5,818 i städerna. Hela antalet lärjungar uppgick till 707,520, af hvilka 538,961 tillhörde landsbygden och 168,559 städerna. Af dessa undervisades 533,848 i heltidsläsande och 115,002 i halftidsläsande folkskolor samt 58,670 i mindre folkskolor (däraf 15,334 i heltidsläsande och 43,336 i halftidsläsande skolor). Med hänsyn till skolstadiet tillhörde af nämnda 707,520 lärjungar 238,695 småskolestadiet, 461,474 folkskolestadiet och 4,587 folkskolans högre afdelning, hvarjämte 2,764 undervisades i hjälpklasser. Antalet lärarbefattningar utgjorde 25,384, af hvilka 13,459 vid folkskolor, 9,315 vid småskolor och 2,610 vid mindre folkskolo . Af samtliga befattningar voro 71 proc. afsedda för kvinnliga lärare, vid folkskolorna voro de kvinnliga tjänsterna 45 proc., vid småskolorna 99,5 proc. och vid mindre folkskolorna 95 proc. Jämte nu nämnda lärare funnos 1,749 särskilda lärare i öfningsämnen, flertalet i manlig och kvinnlig slöjd. Om fortsättningsskolan se d. o. Suppl. K. E. S-g. .Folkskola, Högre. Sedan 1918 års riksdag efter förslag af K. M:t beslutit väsentlig höjning af anslagen till högre folkskolor m. m., utfärdades 16 sept. 1918 stadga äfvensom kung. ang. aflö-ning åt lärare samt stadsbidrag (ändringar i den förra 30 juni 1920 och 8 april 1921, i den senare 28 okt. 1921). Därjämte gäller boställsordning 19 nov. 1918 för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor (ändring 26 sept. 1921). Den högre folkskolan har enligt stadgan väsentligen samma allmänna mål som förut, men kan numera vara antingen allmän eller yrkesbestämd. Till allmän högre folkskola utgår statsbidrag med 2,400 kr. för årsklass eller klassafdelning och dessutom 400 kr. för hvarje manlig ord. lärare, 200 kr. för hvarje manlig e. o. eller vikarierande lärare med full tjänstgöring, 2/s af rektors särskilda arf-vode, ord. lärares ålderstillägg samt efter omständigheterna större eller mindre del af vikarierande lärares arfvode. För yrkesbestämd skola utgör statsbidraget 2,650 kr. för klass eller klassaf delning, 450 kr. för hvarje manlig ord. lärare, högst 45 kr. för veckotimme och högst 6 veckotimmar inom hvarje klassaf delning i 2: a, 3:e och 4: e årsklasserna enligt pröfning i hvarje särskildt fall af Skolöverstyrelsen; i öfrigt lika med statsbidrag till allmän skola. Beträffande lärarkompetensen gälla väsentligen samma villkor som förut, men de äro i fråga om dem, som icke ega behörighet till anställning vid allmänt läroverk, något skärpta, så att för behörighetsförklaring af K. M:t fordras fortsatta studier i (minst två) ämnen, tillhörande högre folkskolans ämneskrets, och därjämte kvalificerad tjänstgöring. Högre folkskola kan af K. M:t erkännas som kommunal mellanskola, sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blifvit af Skolöfverstyrelsen pröfvade och mellanskolans undervisningsplan blifvit i skolan tillämpad i sådan utsträckning, att däraf kan bedömas, huruvida skolan bör erkännas som kommunal mellanskola. Antalet högre folkskolor är underkastadt ständiga växlingar, då å ena sidan nya skolor undan för undan inrättas, å andra sidan befintliga sådana öfvergå till kommunala mellanskolor. F. n. (1923) äro de 69 å 58 orter (17 skolor i Malmöhus län och ingen i Skaraborgs och Yäster-bottens län). 23 skolor äro yrkesbestämda (14 i anslutning till handelsyrket, 5 i anslutning till husligt arbete och 4 i anslutning till teknisk utbildning), de öfriga äro allmänna. Årsklassernas antal utgjorde läsåret 1922-23 l i 3 skolor, 2 i 28 skolor, 3 i 24 skolor och 4 i 13 skolor. Läsåret 1920-21 var antalet lärjungar i de högre folkskolorna 6,308, däraf 2,568 gossar och 3,740 flickor. Lärarnas antal utgjorde, inbegripet timlärare och lärare i öfningsämnen, under samma läsår 674, däraf 368 manliga och 306 kvinnliga. K. E. S-g. Folkskolan som bottenskola, den i Sverige häfdvunna formuleringen af det skolorganisatoriska program, som åsyftar ett sådant samband mellan de primära och de sekundära läroanstalterna (folkskolorna och de högre skolorna), att de förra i hela sin omfattning eller i hvarje fall till sin väsentligaste del utgöra grund för de senare. I de europeiska länderna, där de nu s. k. högre skolorna utvecklats, långt innan ännu tanken på en allmän undervisning för alla samhällsklassers barn blifvit väckt, och där sedermera anstalter för sistnämnda syfte växt fram vid sidan af och tämligen oberoende af de förstnämnda skolorna, har, i den mån primärskolorna vunnit styrka och fasthet, problemet om de sekundära läroanstalternas anknytning till de primära blifvit aktuellt och på många håll framkallat mer eller mindre omfattande och djupgående skolpolitiska fejder. På andra håll, exempelvis i Förenta staterna, där skolväsendet skapats först i senare tid och oberoende af från äldre tider ärfda historiska förutsättningar, har något dylikt problem ej uppstått eller i hvarje fall icke med samma styrka gjort sig gällande, emedan den högre skolan från början kommit att utgöra en direkt fortsättning af eller öfverbyggnad på primärskolan. Redan Comenius påyrkade en sådan organisation af undervisningsväsendet, att det ena stadiet i sin helhet bildar grundvalen för det efterföljande. Liknande tankar framställdes af de franske ency-klopedisterna, bl. a. Condorcet. Under 1800-talet blef programmet närmare utformadt af olika tänkare på uppfostringsväsendets område och har framför allt omfattats af folkskolans målsmän. I Sverige torde ett klart bottenskoleprogram först ha utvecklats af J. 0. Wallin i ett skoltal 1837, ehuru liknande tankar tidigare uttalats af