955 Follingbo-Fontainas 956 (se d. o.). - Follikulärcysta. Se Tändernas sjukdomar och vård, sp. 761. - Föl l i kula r halsfluss. Se Hals-f l u ss. * Follingbo är nu annex till Eoma, Medelkontraktet, Visby stift 591 inv. (1923). Fombona Palacio, Manuel, venezuelansk skald, f. 1857 i Caracas, d. 1903, gjorde resor 1881-83 i Europa och utgaf däröfver liffulla skildringar. Hans lifsverk ligger emellertid på skaldekonstens område, och hans lyriska dikter utmärkas af känslighet och stor formtalang. F:s förnämsta arbeten äro A Andalucia, A la muerta de Alfonso XII, Vivida imago, A la ciudad de C oro. F. utgaf äfven ett litteraturhistoriskt arbete, Poetas espanoles y americanos (1876). Ad. H-n. Fonahn, Adolf Maurits, norsk medicinsk skriftställare och orientalist, f. 15 juni 1876 i Hedrum, var praktiserande läkare 1900-06, företog sedermera vidsträckta studieresor i Europa och blef 1909 universitetsstipendiat i medicinens historia i Kristiania, 1914 statsstipendiat och 1917 docent. Han har utgett Zur quellenkunde der per-sischen medizin (Leipzig, 1910) och Leonardo da Vind, Quaderni d'anatomia (tills, med 0. C. L. Vangensten och H. Hopstock; med tysk och eng. öfv.; Kristiania, 1911-14). H. S. N. Fonasteni (af grek. joné, ljud, och asthefnéla, svaghet), med., svaghet att frambringa ljud, ett vid flera strupsjukdomar förekommande symtom. Jfr Flatau, T h. S. Suppl. I-H. Foncin [flsä7], Pierre, fransk geograf, f. 1841 i Limoges, d. 1916 i Paris, var professor i geografi vid universitetet i Bordeaux, senare från 1882 inspektör för elementarundervisningen i Frankrike, samt utgaf en del geografiska läroböcker och uppsatser i tidskrifter. F. är mest känd som stiftare af Alliance franpaise (se d. o.). O. Sjn. Fonck [fak], E ene, fransk flygare, f. 1894, blef flygare redan 1912 och utmärkte sig som jaktflygare under Världskriget, hvarunder han (1918) befordrades till löjtnant. F. var den mest framgångsrike af de franske stridsflygarna och nedsköt under kriget 75 tyska flygplan. Efter krigets slut blef han kapten och deputerad. H. J-dt. *Fondaco. - I F. de' tedeschi är Vene-zias centralpostkontor inrymdt. Fondafdelning, bankv., den afdelning af en banks rörelse, som har till uppgift att förmedla köp och försäljning af aktier och obligationer samt banklotter eller andra därmed jämförliga värdepapper. Fondant [fädä7], fr. (af jondre, smälta), en i sockerbageriet använd hvit och degartad sockermassa, framställd genom sockerkokning utan om-röring, hvarvid kokningen pågått endast så länge, att af sockerlagen kan formas en liten kula mellan fuktade fingrar. Fondant nyttjas t. ex. till inlägg i chokladpraliner. Skall den användas som glasyr, kokas den i vattenbadet under omröring. Fonden för läroverkselevernas egna feriehem. Se Feriehemsfonden. Suppl. Fonden för svenska hornboskaps- och får-afvelns förädling bildades 1881 genom sammanslagning af stamholländeri- och stamschäferifon-derna, hvilka utgjordes af de medel, som erhållits genom försäljning af statens stamholländeri- och stamschäferihjordar. Fonden utgjorde vid sin bildning 77,047 kr. 47 öre och hade 1922 vuxit till 226,309 kr. 54 öre. Den skall användas dels till prisbelöning af likartade, inom landet uppfödda, med hänsyn till sitt ändamål utmärkta och för af vein tjänliga besättningar, dels till amorterings-lån för inköp af afvelsdjur. Det förra ändamålet har tillgodosetts därigenom, att medel från fonden lämnats till de stora statsprisen för afvelsdjur af nötboskap och får vid de allmänna landtbruksmötena 1886 och 1891 samt till hedersprisen för ladugårdar och schäferier vid dylika möten 1896 och 1901. Under senare åren har fondens afkastning användts uteslutande till att bestrida kostnaderna för täflin-gar för afvelscentra af nötboskap. H. J. Dft. Fondpapper benämnas värdepapper, som utgöra föremål för fondaffärer, för hvilka i Sverige upprättats fondbörs (se Bör s, sp. 907) och stiftats särskild lag (om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet 16 maj 1919). I denna förstås med fondpapper: aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. E. F. K. S-n. Fonogra;m, fonografcylinder med upptagna ljudtecken 1. punktserier (se Fonograf). Flerstädes har man vid akademier och etnografiska museer o. s. v. anlagt fonogramarkiv med upptagna dialektprof, naturfolks melodier och sånger, tal af offentlighetens män o. d., som sålunda bevarats åt eftervärlden. Jfr Musik, sp. 1445. Fonola [få7nåla], detsamma som p h o n o l a. Se Pianospelapparater. Fonseca [-särka], Hermes da, brorson till den i hufvudarbetet nämnde M. D. da F., brasiliansk marskalk och f. d. president, f. 12 maj 1855, blef 1871 militär, hade 1889 betydande andel i monarkiens störtande, utmärkte sig 1893- 94 vid bekämpandet af amiral Mellos uppror, blef 1894 öfverste och 1900 divisionsgeneral. Som polischef i Eio de Janeiro tog F. ledande andel i undertryckandet af en resning 1904 i hufvudstaden mot president Eodrigues-Alves, som därefter 1905 utsåg honom till befälhafvare i 4:e militärdistriktet (Eio de Janeiro m. m.). Under president Penna (1906-09) var han krigsminister, genomförde 1908 arméns omorganisation på den allmänna värnpliktens grund och utsågs till marskalk. I mars 1910 valdes F. till president, företog på sommaren en resa till Europa för knytande af politiska förbindelser och tillträdde 15 nov. s. å. presidentämbetet. Om hans presidenttid (till 15 nov. 1914) se Brasilien. Suppl. F. var 1922 invecklad i militärpartiets misslyckade försök att hindra den nyvalde presidenten Bernardes' äm-betstillträde. V. S-g. Fontainas [fåtäna7], André, belgisk skald, f. 1865 i Bruxelles, studerade juridik i Paris, medarbetade i "La jeune Belgique" och som konstkritiker i "Mercure de France" sedan 1896. F. har uppträdt som lyriker och symbolist med dikterna Le sang des fleurs (1889), Les vergers illu-soires (1892) m. fl., samlade i Crépuscules (1897), Le jardin des iles claires (1901) och La nej désam-parée (1908), som romanförfattare (Uornement de la solitude, 1899, L'indécis, 1903) och dramatiker (komedien Héléne Pradier, 1907). Han har skrifvit flera konsthistoriska verk: Histoire de la peinture fran$aise au XIX:e siécle (1906), Frans Hals