Forsmo bro, den nya. Bakom synes den äldre järnvägsbron (jfr fig. däraf i hufvudarbetets art.). (Till art. Forsmo bro, sp. 970.)

kontrakt, Åbo ärkestift. Industrisamhälle med bl. a. större bomullsfabrik (se Forssa, bomullsmanufakturverk). 151 kvkm. 7,821 inv. (1921), finsktalande. O. B-n. Forssberg, Gustaf Petrus, konstsmed, f. 9 maj 1880 i Stockholm, där han, efter studier vid Tekniska skolan samt i Tyskland och Österrike, 1906 öppnade egen konstsmidesverkstad med belysningsapparater som specialitet. Han är representerad i Stockholms nationalmuseum m. fl. st. Några af hans arbeten äro af bildade å pl. IV till art. Smideskonsten. Forssell. 1. Karl (Carl) Abraham F., agronom, affärsman, broder till den i hufvudarbetet omnämnde Hans Ludvig F., f. 11 juli 1848 i Gäfle, genomgick Alnarps landtbruksinstitut 1866-68 och var 1875-80 föreståndare för Kopparbergs läns landtbruksskola samt 1880 t. f. och 1881-86 ord. intendent vid Landtbruksakad:s experimentalfält. Han var 1886-1906 lärare i agronomi vid Skogsinstitutet och tjänstgjorde dessutom 1890-1918 som denatureringskontrollant i Stockholm. Äfven inom affärslifvet har F. varit lifligt verksam och bl. a. ordf. och verkst. direktör i A.-b. Ofotens malmfält 1903--11. -- F. har i tidskrifter och tidningar publicerat uppsatser om landtbruk och kreatursskötsel. Honom tillegnades 1918 "Festskrift till Abraham F. på hans sjuttioårsdag den 11 juli 1918 av tacksamma söner".

2. Karl (Carl) Gustaf (Gösta) Abrahamsson F., den föregåendes son, läkare, röntgenolog, f. 2 mars 1876 å Vassbo gård, Aspeboda socken, Dalarna, student i Stockholm 1895, blef 1906 med. licentiat och 1913 med. doktor vid Karolinska institutet samt erhöll personlig professur i medicinsk radiologi där 1916. F. var föreståndare för kirurgiska klinikens röntgeninstitut å Serafimer-lasarettet 1906-08 och är föreståndare för lasarettets röntgeninstitut från 1908. Sedan 1910 är han öfverläkare vid Radiumhemmet, som af honom organiserats, F. har tagit initiativet till Svensk förening för medicinsk radiologi (1918) och till Nordisk förening för medicinsk radiologi (1919) samt deltagit i stiftandet af Svenska sällskapet för medicinsk forskning. F. är den förste i Sverige, som meddelat systematisk undervisning i medicinsk radiologi (sedan 1908). Det af F. ledda Röntgeninstitutet har varit och är alltjämt ett centrum för röntgenteknikens och röntgendiagnostikens utveckling i Skandinavien, liksom Radiumhemmet är af den största betydelse för radiumterapien i Stockholm. F. har utom en högt skattad lärar- och läkarverksamhet på sitt område varit en flitig och framgångsrik vetenskaplig skriftställare. Bland hans skrifter märkas arbetena öfver rörelserna i människans handled (i "Skand. arch. für physiologie", 1901), Über die beziehung der röntgenbilder des menschlichen magens zu seiner anatomischen bau (doktorsafh., 1913; belönt med Sv. läkaresällskapets jubileumspris 1917), Erfarenheter om radiumbehandling av underlivskräfta vid radiumhemmet i Stockholm 1910--1913 (i "Hygiea", 1915), Om indikationerna för radiumterapi vid kräfta (i "Nord. tidskr. f. terap.", 1917) och Studies of the mechanism of movements of the mucous membrane of the digestive canal (i "The american journal of roentgenology", 1923), som rönt stor uppmärksamhet och mycket erkännande, samt artiklar i Nordisk familjebok. Sedan 1921 utger han tidskr. "Acta. radiologica". F. är led. eller hedersled. af flera utländska Röntgensamfund. 3. Karl (Carl) Abraham F., den föregåendes broder, civilingenjör, högskolelärare, f. 4 okt. 1881 i Stockholm, aflade mogenhetsexamen 1900 och afgångsexamen från Tekniska högskolans afd. för väg- och vattenbyggnadskonst 1904, blef 1905 lärare i byggnadsstatik vid Tekniska högskolan, innehade 1906--08 anställning vid A.-b. Vattenbyggnadsbyrån och var 1906--07 därjämte assistent vid Tekniska högskolan i vattenbyggnadskonst. Efter tjänstgöring 1907-08 som praktiserande ingenjör vid Gullspångs vattenkraftsanläggning och 1908 i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bildade F. 1909, tills. med J. G. Richert och S. Lübeck, A.-b. Betongkonstruktionsbyrån, hvars tekniske ledare han är. 1913 blef han professor i byggnadsstatik vid Tekniska högskolan, där han energiskt arbetar för reformer i undervisningen. F.