Francois-Franck [frä^wa-], Charles Emile, fransk läkare, f. 1849 i Paris, d. där 12 sept. 1921, var efter vunnen doktorsgrad en längre tid assistent hos Marey och blef 1904 dennes efterträdare som professor vid Collège de France. Han utförde en mängd viktiga undersökningar rörande dels blodomloppets, dels det centrala nervsystemets fysiologi och egnade sig därjämte som specialist i hjärt- och kärlsjukdomar åt medicinsk praxis. Särskildt beaktansvärda äro hans med stor teknisk skicklighet utförda arbeten öfver de vasomotoriska nerverna. Bland hans många skrifter må nämnas Leçons sur les fonctions motrices du cerveau (1885). R.T-dt. Francois-vasen [frä'soa-] kallas efter upphittaren en högst märklig grekisk vas, förvarad i arkeologiska museet i Florens. Den är funnen i Chiusi, men är otvifvelaktigt grekiskt arbete från förra hälften af 500-talet f. Kr., förskrifver sig från Ergo-timos' verkstad i Aten och är målad af Klitias. Den tillhör svartfigurstilen (se Vas) i dess sista skede, då figurernas teckning, fastän fortfarande arkaisk, utmärker sig för en elegant smidighet, som ej förekommer i de tidigare målningarna, och den är kanske den mest figurrika af alla kända grekiska vaser. Alla ytor äro fyllda med bilder; motiven äro de i Greklands äldre konst vanliga: festprocessioner, jakt, centaurstrid, kappkörning, äfven heraldiska djurbilder m. m. Äfven många inskrifter förekomma. G-g N. Frangipanträdet, bot. Se Plumiera. Frank, Adolf, tysk teknisk kemist, f. 20 jan. 1834 i Klötze, Altmark, d. 30 maj 1916 i Charlottenburg, var en märkesman i den kemiska storindustrien såsom grundläggare (1861) af den tyska kaliindustrien (jfr Stassfurtsalter) och, tills. med N. Caro (se Caro 2. Suppl.) uppfinnare af den viktiga metoden för tillgodogörande af luftkväfve i form af kalciumcyanamid l. karbidkväfve (se d. o.). Se härom Ullman, "Enzyklopädie der technischen chemie", bd 3, s. 205, och bd 6, s. 565. Men utom dessa två epokgörande kemiska industrier framkallade eller medverkade F. äfven till uppkomsten och utvecklingen af flera andra. 1864 påbörjade han vid Stassfurt tillverkning af brom och brompreparat i stor skala ur moderlutar efter tillverkning af klorkalium. 1891-93 införde han cellulosaindustrien i Ostpreussen. Sedan 1893 förbättrade han, tills, med Caro, metoderna för användningen af bränntorf för kraftbehof och för tillverkning af ammoniak. Sedan 1906 utarbetade han, tills, med Caro, Alb. Frank och v. Linde, en metod för framställning af vätgas i stor skala ur "vattengas", för luftskepp och för syntetisk ammoniak (se d. o. Suppl.). 1907 utarbetade han, äfvenledes tills, med Caro, den viktiga metoden för framställning af salpetersyra (se d. o., äfven i Suppl.) genom förbränning af ammoniak. F. angaf vidare metoder för framställning af kimrök ur acetylen och grafit ur kalciumkarbid samt utförde undersökningar inom sockerindustrien, öfver bränslegasers användning för upphettning, belysning o. s. v. F. blef 1911 led. af Landtbruksakad. K. A. V-g. Frank, Liborius, ritter von, österrikisk militär, f. 5 okt. 1846 i Spalato (Dalmatien), blef officer vid kejsarjägarreg., deltog i fälttåget i Bosnien 1878, blef öfverste i generalstaben 1892, fältmarskalklöjtnant 1903, fälttygmästare och chef för 7:e armékåren (Temesvår) 1908 samt arméinspektör 1910, då han tillika adlades. Vid Världskrigets början blef han chef för 5:e armén, med hvilken han kämpade i Serbien på Drinafronten 1914, eröfrade Sabac och inryckte i Belgrad (2 dec.). Sedan österrikarna nödgats åter utrymma Serbien, erhöll han, i jan. 1915, afsked ur aktiv tjänst. H. J-dt. Frank, Reinhard, främstående tysk straffrättslärare, f. 16 aug. 1860 i Reddighäuser Hammer (Hessen-Nassau), blef privatdocent i Marburg 1887 samt professor i Giessen 1890, i Halle 1900, i Tubingen 1902 och i München 1914, vid hvars universitet han var rektor 1920-21. Han anslöt sig till Internationella kriminalistföreningen (se d. o.), dock utan att dela dess längst gående reformsträfvanden. Bland hans arbeten må nämnas Die Wolffsche strafrechtsphilosophie und ihr verhältniss zur criminalpolitischen aufklärung im XVIII, jahrhundert (1887), Naturrecht, geschichtliches recht und sociales recht (1891), Strafrechtliche fälle zum akademischen gebrauch (1894; 5:e uppl. 1912), Freiheitsstrafe, deportation und unschädlichmachung (1895), en mycket anlitad kommentar till den tyska strafflagen (1897; 11:e-14:e uppl. 1914), Vergeltungsstrafe und schutzstrafe. Die lehre Lombrosos (1908), Die belgische neutralität (1915), Das seekriegsrecht (1916) samt Kann Wilhelm II. ausgeliefert werden? (1920). F. är sedan 1903 medutgifvare af "Der Pitaval der gegenwart" (se Pitaval). N. S-g. Frank, Ludwig, tysk socialdemokratisk politiker af judisk börd, f. 23 maj 1874 i Nonnenweier i Baden, fallen vid Nossoncourt nära Lunéville 3 sept. 1914, blef 1899 juris doktor, egnade sig sedan 1900 åt advokatverksamhet i Mannheim och var från 1905 led. af Badens landtdag samt från 1907 af tyska riksdagen. F. var en bland den tyska socialdemokratiens kunnigaste och vältaligaste män och förfäktade på flera partidagar den. revisionistiska riktningens idéer med stor energi. Han var en bland initiativtagarna till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Tyskland, stiftade Förbundet af Tysklands unga arbetare och utgaf rörelsens organ "Die junge garde". I syfte att främja ett närmande mellan Tyskland och Frankrike deltog han verksamt i åstadkommandet af ett tysk-franskt parlamentarikermöte i Bern 1913. I slutet af aug. 1914 gick F. ut som frivillig i Världskriget, enligt egen förklaring för att i handling visa, att det socialdemokratiska partiets anslutning till regeringen vid riksdagssammanträdet 4 aug. "ej berodde på taktiskt tvång, utan hade sin källa i ett inre behof" och att Tysklands socialdemokrater "togo sin plikt att försvara fäderneslandet på fullaste allvar". I den första strid, hvari han deltog, stupade han för en kula i hufvudet. Hans död betraktades som en symbol för den nationella enigheten i Tyskland under tiden närmast efter krigsutbrottet. Bland F:s skrifter märkes Die jugendlichen arbeiter und ihre organisation (1906). V. S-g. *Frank (sp. 1085), Tenney, f. 19 maj 1876 i Clay Center, Kansas (hans moder var svenska, född Danielson), studerade 1910-11 i Göttingen och Berlin. Han lämnade professuren vid Bryn Mawr