1003 Franko Chvojnicky-Frankrike (Befolkning. Jordbruk) 1004 öfversättare; hans mest betydande öfversättningar under denna tid voro Goethes "Faust" och "Don Quixote". F. medverkade äfven med politiska och ekonomiska artiklar i olika publicistiska företag och var själf ledare af några, hvarvid han hela tiden hade att kämpa mot svårigheter af olika slag, dels förföljelser från de österrikiska myndigheterna, som stoppade den ena af hans tidningar efter den andra, dels intriger från partimotståndare bland hans egna landsmän: så intrigerades han ut från ledningen af den ansedda tidskriften "Zorja", hvars redaktör han var något år under 1880-talet. I samband med sitt politiska skriftställarskap var F. äfven aktivt verksam som politiker; från 1890 var han en af de ledande i det då bildade, utprägladt demokratiska "ukrainska radikala partiet", i hvars tidskrift "Narod" (Folket) han också flitigt medarbetade. - F:s politiska intressen skötos emellertid snart i bakgrunden till förmån för hans rent vetenskapliga. Han inskref sig, 37 år gammal, åter vid Lembergs universitet, publicerade 1894 en doktorsafhandling om den ukrainska versionen af Barlaam och Josafatlegenden, startade den åt studiet af Ukrainas litteratur, historia och folklore egnade tidskriften "Zjizn i slovo" (Lifvet och ordet), utgaf en del fornryska handskrifter o. s. v. Han utsågs 1895 af universitetets myndigheter till professor i lillrysk och forn-rysk litteratur, en utnämning, som emellertid kasserades af den galiziske ståthållaren Badeni under förklaring, att en person, som 3 gånger suttit i fängelse, icke vore värdig att bli universitetslärare. Emellertid fick F. - efter en tid af svårt ekonomiskt betryck - en tryggad ställning vid det till vetenskapsakademi omorganiserade Sjev-tsjenkosamfundet i Lemberg, i hvars filologiska afdelning han snart blef ledande och som 1898 utsåg honom till redaktör för den af samfundet utgifna publikationen "Literaturno-Nankovij Vistnik". Dels där, dels också annorstädes offentliggjorde F. en rad vetenskapliga och skönlitterära arbeten. Bland de förra märkas särskildt hans studier från olika skeden af Ukrainas litterära och historiska utveckling och hans värdefulla studier i ukrainsk folkpoesi. Bland hans skönlitterära alster äro romanen Perechresni stezjki (Korsvägar, 1900), där han skildrar de svårigheter, som i hans hemland möta hvarje ärligt demokratiskt framstegs-arbete, diktsamlingen Iz driv zjurbi (Från sorgens dagar, 1900), där han tolkar sina egna stämningar under de nyss upplefda motgångsåren, slutligen den ståtliga diktcykeln Moses, där han tar afsked från sitt folk efter att i årtionden ha ledsagat det på färden mot frihetens förlofvade land, hvilket han själf aldrig fick skåda. Efter ett slaganfall 1907 mattades hans produktionsförmåga; dock var han ännu alltjämt verksam, bl. a. fullbordade han under sina sista år en mästerlig öfversättning af Dantes "Divina commedia". - F:s samlade produktion är enorm; redan den till hans 25-årsjubileum som författare 1899 uppgjorda förteckningen å hans då publicerade arbeten upptog 125 trycksidor. Redan vid detta tillfälle blef han föremål för en imponerande hyllning af ukrainare på ömse sidor om rysk-österrikiska gränsen; under sina senare år intog han obestridt ställningen som sin nations främste kulturelle ledare A. Kgn. Franko Chvojnicky, pseudonym. Se Sasinek, F. Frankofobi (af grek. fobos, fruktan), skräck för allt franskt. Frankopana, Katarina. Se Serbokroatiska litteraturen, sp. 155. *Frankrike är efter Världskriget Europas näst Ryssland största stat med 550,986 kvkm. areal och 39,402,739 inv. (däri inbegripet 192,973 soldater och sjömän), 71,2 på 1 kvkm. (1921). Dess östligaste punkt, i Elsass, ligger på 8° 16' ö. lgd fr. Gr., och största bredden (från S:t Mathieu till Rhen) är nu 962 km. Vogeserna ligga nu h. o. h. på franskt område. Sedan efter freden i Versailles (28 juni 1919) en del af vänstra stranden af Rhen samt åtskilliga af dess bifloder numera ligga på franskt område, utgör totallängden af F:s inrikes vattenvägar 12,033 km., hvaraf 6,781 km. floder och 5,252 km. kanaler. Den i hufvuduppl. omnämnda projekterade kanalutvidgningen Garonne--Medelhafvet har af ekonomiska skäl ännu ej realiserats. Befolkningen växte perioden 1901--11 med 639,564 pers. (1,6 proc.) till 39,604,992 pers., men minskades perioden 1911--21 i de 87 departement, som bildade F. 1911, med 2,104,975 pers. (5,3 proc.), hufvudsakligen beroende på genom Världskriget vållad förlust af människolif och däraf orsakad födelseminskning samt i vissa departement äfven på svåra influensaepidemier. I F. bosatta främlingar voro 1,550,459, hvaraf 470,873 italienare, 415,546 belgier, 303,141 spanjorer, 90,638 schweizare, 55,456 engelsmän, 34,027 ryssar, 30,948 amerikaner, 25,096 polacker, 17,712 greker och 16,361 luxemburgare (1921). Födelsetalet gick nästan stadigt tillbaka till 1917, men har sedan nästan årligen ökats, och åren 1920 samt 1921 visade stort öfverskott af födda öfver döda. 1921 funnos 37,963 kommuner, af hvilka 9 blifvit h. o. h. förstörda under Världskriget; 394 hade 5,001--10,000, 175 hade 10,001--20,000, och 140 hade mer än 20,000 inv. hvar. Starkaste folkökning 1911--21 hade städerna Lyon, Marseille, Le Havre, Toulouse, Nizza, Saint-Étienne, Paris, Clermont-Ferrand, Perpignan, Villeurbanne, Nantes och Boulogne-sur-Seine. Reims, som 1911 hade 115,178 inv., hade 1921 endast 76,645 inv., men antalet städer med öfver 100,000 inv. hvar är fortfarande 15, enär Strassburg (Strasbourg) tillkommit med 166,767 inv. (1921). Själfmordsfrekvensen har under senaste åren starkt gått ned (7,889 fall 1919 mot 10,339 fall 1913). Jordbrukets totalvärde beräknades 1912 till 89,87 milliarder frcs och bruttovärdet af dess och boskapsskötselns årsproduktion till 42 milliarder frcs 1921. Af den arbetande befolkningen (omkr. 17 mill. pers. 1921) voro omkr. 42,6 proc. (7,25 mill. pers.) jordbrukare. Af jordbrukens hela antal (omkr. 5,3 mill.) hade 4,5 mill. 10 har areal eller därunder hvar. Under första krigsmånaden, aug. 1914, beröfvades F. helt eller delvis produktionen i 10 af sina rikaste departement, näml. Pas-de-Calais, Nord, Somme, Ardennes, Aisne, Oise, Marne, Meuse, Meurthe-et-Moselle och Vosges. Produktkvantiteten gick också afsevärdt ned under krigsåren: för hvete från 8,8 mill. ton (i medeltal för åren 1904--13) till 3,9 mill. ton (1917), för råg från 1,3 mill. ton till 0,67 mill. ton, för hafre