1 kvkm., hvaraf 18,759 européer och 576,298 infödda, som icke äro franska undersåtar (1920). Budgeten balanserade 1921 med 54,878,400 piaster, och statsskulden var 403 mill. frcs 1920. Importen uppgick till 1,075,93 mill. frcs och exporten till 1,473,12 mill. frcs 1921. Antalet ankomna fartyg var 2,408 om 2,166,464 ton, hvaraf 374 om 644,263 ton franska, och antalet afgångna 2,290 om 2,066,653 ton 1919. Järnvägarnas längd var 2,249 km., inklusive 465 km. i kinesiska prov. Jünnan, hvaraf 1,204 km. tillhörde staten (1920). Telegrafen hade 432 stationer, 19,301 km. linjelängd, 35,801 km. trådlängd och 1,852,278 försändelser (1920). S. å. funnos 16 radiotelegrafstationer (bl. a. i Hanoi, Saïgon, Tourane och Kien) samt 1,310 km. telefonlinjer, fördelade på 8 stads- och 8 interurbana nät. Indo-Kinas bank har nu 72 mill. frcs kapital, hvartill komma 33,5 mill. frcs i reservfonder m. m. I Haiphong utges 2, i Hanoi 2, i Hue 1, i Pnom-penh 1 och i Saigon 3 tidningar. Undervisningsväsendet, ordnadt genom en lag 1917, omfattar ett universitet i Hanoi (stift. 1918), 4 "collèges" och 1 högre flickskola i Kochinkina, 2 "collèges" i Tonkin, 1 "collège" i Annam och 1 i Kambodja, flera tekniska och fackskolor samt (sedan 1918) Institut scientifique i Saigon, med botaniskt institut, experimentalanstalt för risodling samt flera naturvetenskapliga laboratorier. -- Ris, F:s hufvudprodukt, odlades 1920 på 3,4 mill. har och gaf i afkastning 1,72 mill. ton 1921. Af socker exporterades 6,868 ton och af bomull 4,208 ton s. å. Stora kautschuksplanteringar ha anlagts under senare åren, och 1921 exporterades 3,648 ton kautschuk, hvaraf till Frankrike 2,686 ton. Andra viktiga exportvaror från de senaste årtiondena äro bamburör, ädla trädslag, kardemumma, bensoë, rotting, solfjäderspalmer, oljeträd, kanel m. m. Boskapsstocken omfattade bl. a. 1,5 mill. nötkreatur, 1,5 mill. hjortantiloper och 2,7 mill. svin 1916. I Tonkin brytas stenkol, zink, tenn och fosfat, de sistnämnda också i Annam och Kambodja. Den på senaste tiden raskt uppblomstrande industrien omfattar bl. a. sågverk, pappersfabriker, risalkoholdestillerier, sidenfabriker, bomullsspinnerier, tändsticksfabriker, tvål- och oljefabriker samt masugn (sedan 1919, i Haiphong). Litt.: A. Cunningham, "The french in Tonkin and South China" (1902), H. Kussier och H. Brenier, "L'Indochine française" (1910), och P. Doumer, "L'Indo-Chine française" (1915). E. A-t. 'Franska Kongo. Se Franska Ek v ät o-rial-Afrika. Suppl. Franska kortleken. Se Kort, sp. 1108. 'Franska litteraturen. Under 1890-talet behärskades den franska litteraturen i stort sedt af deka-dent-symbolistiska, materialistiska, skeptiska och pessimistiska åsikter. Utländska inflytanden gjorde sig gällande med större styrka än på länge: ryska, skandinaviska, äfven engelska och italienska. Århundradet utmynnade litterärt i en fin-de-siécle-stämning, som närdes äfven af de inrepolitiska förhållandena. Den kris, som framkallades af Drey-fusprocessen (se d. o.), fick den allra största betydelse för hela det andliga lifvet i Frankrike genom att framkalla gemensamma positiva sträfvanden hos skilda grupper och personligheter bland de yngre, utan att dessa sammanslöto sig till skolor Tryckt den 6/io 23 eller ens samverkade för att uppnå vissa bestämda mål. Den pessimistiska lefnadströttheten öfv er-vanns af en ny vitalitet, skepticismen aflöstes af öfvertygelsetro och handlingskraft, och omkr. 1910 uppfattades förändringarna i det intellektuella lifvet i Frankrike allmänt som en reveil, en renaissance franfaise. De äldre, erkände författarna upphörde att vara mönster för eller påverka de yngre, af hvilka åtskilliga i stället sökte anknyta de nya diktidealen vid långt tidigare epokers åskådning. Stort inflytande har utöfvats af Bergsons intuitionsfilosofi, som ju står i skarpaste motsats mot t. ex. Eenans pyrrhonism eller den naturvetenskapligt orienterade determinismen. Religionen, framför allt naturligtvis katolicismen, har nu djupare och starkare än någon gång på de tre senaste århundradena visat sig som en inspirerande makt, kyrkan är för många af det yngre släktledet den absoluta auktoriteten, föremålet för högsta vördnad och brinnande dyrkan, i hvars tjänst deras alstring vill verka. Med nyväckt hänförelse och tro ha fosterlandskärleken och heroismen förkunnats och disciplinen förhärligats på olika områden, det sedliga likaväl som det konstnärliga. Värnplikten och hären, franska kolonialväldet och öfver hufvud viljan att häfda den franska andan trädde i förgrunden på olika sätt. Litteraturen under det senaste årtiondet har - i absolut motsats mot förhållandet under 1890-talet och fram emot 1910 - tagit en prägel af aktualitet, som ofta rent af blifvit tendens och polemik, den är i af sevärd grad social, och den vill genom ämnesval och uttryckssätt vara populär. I den af signaturen Agathon (d. v. s. Henri Massis och Alfred de Tärde) utgifna "Les jeunes gens d'aujourd'hui" (1912) skildras den nya typen af akademisk ungdom som pragma-tister, realister, aktivister, idrottsmän, hvilka af ideella syften och handlingsvilja vunnit kraft att bryta med 1890-talets moraliska apati och epi-kureiska intellektualism. En annan fas af renässans presenteras af den protestantiske sydfransmannen Gaston Riou i "Aux écoutes de la France qui vient" (1913), som tecknar bilden af en ungdom, hvilken med återfinnandet af fosterlandskänslan och den religiösa andan förbundit en vidhjärtad internationalism och universalism. Det under naturalismen och symbolismen försummade och tillbaka-satta var för dessa unga det betydelsefulla. Bland de författare, soin stått i första ledet vid denna nyorientering inom franska litteraturen och räknas som dess banbrytare, finner man väsentligen sådana, hvilkas födelseår ligga strax före eller strax efter 1870 och som af en ibland dem, Charles Péguy (1873-1914; se denne. Suppl.), utgif-vare af "Cahiers de la quinzaine" och eldig patriot, kallats "la generation sacrifiée". Jämte honom kunna nämnas R o m a i n Rolland (se denne; f. 1866), Paul Claudel (se denne. Suppl.; f. 1868) och André Gide (se denne, äfven i Suppl.; f. 1869). Inom poesien har utvecklingen fört till en svår-öfverskådlig mängd af riktningar och "skolor", och det är ännu icke rätt möjligt att genomföra en förenkling af förskjutningarnas gång, som låter skönja hufvudströmningarna. Omkr. 1900 var det ofta märkbart, att impressionistisk verklighetsdikt förenades med symbolistiskt uttryckssätt och eterisk 35 b., S. 33