1029 Franska skolan-Franska Somalilandet 1030 d ro n (se denne), Claude Farrére (se F. C. B a r g o n e. Suppl.), som i likhet med flera andra exotiker också tillhör äfventyrsförfattarna, bland hvilka Pierre Benoit (se denne. Suppl.) f. n. är ojämförligt mest populär. Artistiskt raffinemang och psykologisk analys äro rikt företrädda bland samtidsskildrarna, af hvilka de fleste äro eklektiska, visa intryck från olika riktningar, såsom Henri de Régnier, Pierre Mille (se denne. Suppl.), Paul Adam (1862-1920; se denne), Abel H e r m a n t (se denne), Édouard E s t a u n i é eller modeförfattarna Marcel Prévost (se denne) och Paul Hervieu (se denne). Den af Paul Bourget inledda psykologismen är i en eller annan form alltjämt en af de allra viktigaste strömfårorna, och jämte den står skildringen af seder och miljöer i medelpunkten af intresset; långt mer än på 1890-talet dominerar nu undersökningen af det omedvetna. Bourget själf har blifvit öfvertygad och energisk katolik. H. Bordeaux är likaledes traditionalist och skildrar med stränghet och allvar individualismen som egoism och orättfärdighet. Den mest minutiösa bildningsroman är ånyo på modet; det mest betydande exemplet är "Jean-Christophe" af Romain Rolland, som sedan fölits af bl. a, Marcel Proust (1871-1922). Det har till och med uppstått en speciell romantyp, som skildrar barn- och uppväxtår; af dess odlare är den mest bekante Boylesve. - Bland kvinnliga romanförfattare må vidare nämnas signaturen C o-1 e 11 e (fru Henri de Jouvenel). Den af Antoine 1887 upprättade The å tre l i b r e, som först odlade naturalismen i opposition mot Scribes och Sardous modedrama, öfvergick i samklang med tidsstämningen småningom till symboliserande konst. Betydelsefull var äfven Lugné-Poes 1894 nyuppsatta teater, L'oeuvre, som gjorde propaganda för utländska dramatiker (Ibsen, Strindberg m. fl.), hvarigenom den konservativa franska scenkonsten rönte påverkan. L'oeuvre öfvergick också till en idealiserande, ibland mystisk repertoar. Af de i hufvudarbetet nämnde författarna stod E. Rostand (se denne) ensam om sin heroiska romantik. E. B r i e u x (se denne) gaf en logisk tes-dramatik, som tjänade moraliska och sociala syften, såsom tidigare Dumas d. y:s. Idédramat fick sin förnämste representant i Fr. de C ur e l (se denne). Uteslutande kärlekspsykolog, har Georges de Porto-Riche (se denne) blifvit kallad "sensualismens Racine" ; M a u r i c e D o n n a y (se denne), som likaledes väsentligen sysslar med erotiska ämnen, är en sentimental, skeptisk bulevardnatur, med samma tekniska skicklighet som Porto-Riche eller Henri Lavedan (se denne), hvars parisiskhet icke utesluter skarp samhällssatir. En modern melodram, som rör vid aktuella samhällsproblem och innefattar psykologisk dissektion, men framför allt eftersträfvar effekten, har skapats af F. H. B a t a i 11 e (se denne. Suppl.), H. L. G. Ch. Bernstein och Henri Kistemaeckers. Populära komediförfattare äro Sacha Guitry, de samarbetande de F l er s och Caillavet (se dessa. Suppl.) och Alfred Capus (se denne, äfven i Suppl.). Som en modern efterföljare till Brieux kan man anse É m i l e Fabre (se denne. Suppl.). Mot industrialismen och schablonen inom teatervärlden har det uppstått en motrörelse, som har sin härd på småscener (Théåtre du Vieux-Golom-b i e r och Grand-Guignol). Inom den litterära kritiken var Brunetiére skolbildande och inflytelserik genom sin häftiga opposition mot naturalismen och sin beundran för 1600-talet,sin stränga vetenskapliga metod och traditionalism, medan Faguet glänste som analytiker af enskilda författare och verk. Socialismen egde en skarp motståndare i Jules Lemaitre, smidig och artistisk kritiker och dramatiker. Charles Maurras bekämpade "det romantiska barbariet", som hotade intränga i det hellensk-latinska västerlandet. Sarcey motarbetade envist de utländska påverkningarna på teaterns område. Af de yngre fullföljer Pierre Lasserre Maurras' strid mot romantiken, René Doumic är närmast Bmnetiéres arfta-gare. Som förmedlare af utländska 'särskildt den ryska litteraturens) inflytanden ha Melchior de Yogiié och Teodor de Wyzewa haft stor betydelse. - Litt.: Af nyare verk kunna nämnas P. Lasserre, "Le romantisme francais" (1906), I. Babbitt, "The masters of modern french criti-cism" (1912), Leo Claretie, "Histoire de la lit-térature fran^aise" (5 bd, 2:a uppl. s. å..), R. Doumic, "Histoire de la littérature fran9aise" (13:e uppl. 1913), Le Goffic, "La littårature francaise au XIX:esiécle" (1914), Florian-Parmentier, "Histoire contemporaine des lettres fran<?aises de 1885 å 1914" (1914), H. Bordeaux, "La jeunesse nou-velle" (1917), Mary Duclaux, "Twentieth century french writers" (1919), Baldensperger, "L'avant-guerre dans la littérature francaise 19CO-1914" (s. å.), Ch. Morice, "La littérature de tout å 1'heure" (s. å.), E. Curtius, "Die literarisehen wegbereiter des neuen Frankreich" (2:a uppl. 1920), A. Schinz, "French literature of the great war" (s. å.), och R. Lalou, "Histoire de la littérature francaise contemporaine" (10:e uppl. 1922). R-nB. Franska skolan (École française), högre elementarläroverk för flickor i Stockholm, omfattande lekskola, förberedande skola (3 klasser) och den egentliga skolan (8 klasser), afser att meddela vanlig flickskolundervisning och har särskildt inriktat sig på att meddela grundlig insikt i tyska, franska och engelska språken, i hvilka lektionerna ges af infödda lärarinnor (i öfriga ämnen undervisa svenska lärare och lärarinnor). Franska är grundläggande språk och talas redan i förberedande afdelningen. Antalet lärjungar är omkr. 250. Skolan, som grundlades 1862 af fransyskan M:me Florentine Maudelon, till bekännelsen katolik, var afsedd för endast franska barn och arbetade i början under mycket blygsamma förhållanden; den har under ledning af fröken Jenny Müller, som sedan 1897 varit föreståndarinna och som infört religionsundervisning enligt svenska statskyrkans lära, nått sitt nuv. omfång. Den åtnjuter understöd af franska staten och är inrymd i eget hus Döbelnsgatan n:r 9. *Franska Somalilandet. De till protektoratet hörande områdena Tadjura (sultanat), Gubbet-Krab, Somalikusten med Djibouti, Muscha-öarna samt landet innanför till Schoa och Hárar omfatta omkr. 120,000 kvkm. med 64,794 inv., hvaraf 336 européer och 60,272 infödda, som äro franska undersåtar (1920). Järnvägarnas längd är 783