behandlade dels aktuella politiska problem rörande Kina och maktförhållandena vid Stilla hafvet, dels frågan om rustningsminskning och om krigets lagar och bruk. De fem stormakternas representanter undertecknade i sistnämnda hänseende två fördrag af 6 febr. 1922, det ena om begränsning af rustningarna till sjöss och det andra om förbud mot sänkning af handelsfartyg genom undervattensbåtar och mot användning af giftiga gaser som krigföringsmedel. Den förstnämnda konventionen fixerade maximalstyrkorna i slagskepp för de fem stormakterna, men berörde icke smärre krigsfartyg och endast i någon mån flygvapnet. Brittiska riket och Förenta staterna jämställdes med ett maximum för hvardera af 525,000 ton, Japan skulle få behålla 315,000 och Frankrike och Italien hvardera 175,000 ton. Särskildt för England medförde aftalet nedskrotning af vissa -- mindre stridsdugliga -- skepp, men dess största betydelse var, att en hel del nybyggnader afbröts och att krigsårens stora marinprogram -- speciellt det nordamerikanska -- slopades eller reviderades. Oberoende af Washingtonkonferensen har den rådande finansiella situationen verkat hämmande på sjörustningarna. Af ekonomiska skäl har England sålunda indragit sin sydamerikanska eskader, reducerat Atlantflottan och satt Medelhafsflottan på reservbasis. Se vidare Nationernas förbund. Suppl. Litt.: C. Sundblad, "Svenska fredsrörelsens historia åren 1883--1903" (2 bd, 1903--04) och "Svenska fredsrörelsens historia 1904--1919" (1919), H. Evans, "Sir Randal Cremer" (1909), A. H. Fried, "Handbuch der friedensbewegung" 1--2 (2:a helt omarbetade uppl. 1911--13), R. Kleen, "Kodificerad framställning i mellanfolklig rätt" (3 bd, 1911--20), Anna Wicksell, "Avrustningssträfvandet och fredsarbetet" (1912), "Carnegie endowment yearbook for 1911" o. s. v. (Washington, 1912 ff.), Ch. Richet, "Kriget -- det förgångna, freden -- framtiden" (sv. öfv. 1914), K. Sandstedt, "Nordisk fredskalender 1916", "Nordisk fredskalender (1916--1918)" (1917) och "Nordisk fredskalender 1919--1920" (1920), E. Wavrinsky, "Den svenska riksdagens interparlamentariska grupp 1892--1917" (1917), Ministère des affaires étrangères, "Documents diplomatiques. Conférence de Washington juillet 1921--février 1922" (Paris, 1923) och "The statesman's yearbook" 1923. Bland tidskrifter må nämnas "Headway, Journal of the league of nations union" (London), "Holländische nachrichten. Organ des Nederlandsche anti-oorlog raad" (Leiden), "Meddelanden rörande Nationernas förbund", utg. af Svenska föreningen för Nationernas förbund (Stockholm), "Nya vägar", utg. af Svenska freds- och skiljedomsföreningen (Stockholm), och World peace foundation's "Pamphlet series" (Boston). F. K. J. Fredsskeppet. Se Ford. Suppl. 'Freesia, bot. Särskildt de hvitblommiga formerna kallas Kapkonvaljer. Freester (F ers t er), Hans, tysk arkitekt, verksam i Sverige i midten af 1600-talet, omtalas bland de vid Stockholms slotts då nybyggda delar verksamme byggmästarna. Hans namn är förnämligast förenadt med några kyrkbyggen, först Jakobs kyrka i Stockholm, där arbetet efter lång hvila återupptogs 1634 under ledning af Louys Gilles och F. Kyrkan invigdes 1643, hufvudtornet i sitt äldsta skick fullbordades 1645. Samtidigt omtalas F. som ledare af Tyresö kyrkas byggande på Gabriel Oxenstiernas befallning. Dea grundlades 1639 och invigdes 1641. "Hans murmästare" ledde äfven byggandet af Kristinckyrkan i Falun, som grundlades 1642 och stod färdig fram på 1650-talet. Dess likhet i såväl plan som byggnadssätt med Jakobs kyrka är i ögonen fallande (treskep-pig hallkyrka med treskeppigt kor, i interiören kraftiga runda pelare och rikt fördelade st järn- och näthvalf; den nuv. tornhufven förskrifver sig från 1860-talet). Dessa kyrkor visa - enligt hvad G. Upmark påpekat -, med hvilken seghet man fäst-höll vid medeltida traditioner inom kyrkbygget. Bland profana byggnader, vid hvilkas uppförande F:s namn är knutet, äro i Stockholm Kastenhoj (se d. o.), som började uppmuras 1646, och Lennart Torstensons därinvid belägna palats, som uppfördes 1647-51 (huset är sedermera till- och om-byggdt, se Arffurstens palats). G-g N. Freewill-öarna [frl'ö>il-]. Se Mapia. Fregattkapten (fr. capitaine de jrégate, ty. jregatten-kapitän), inom vissa utländska mariner, såsom den franska, tyska och (förutvarande) österrikiska, sjöofficersgrad med tjänsteställning närmast motsvarande kommendörkaptens af l:a graden vid svenska flottan. H. J-dt. Fregattkaptenen eller "Salamandern", roligt lustspel (med sång), bearb, af Fr. Hedberg efter två franska original och uppf. i Stockholm f. g. 1863, med Knut Almlöf i hufvudrollen. Frei (förr F redo). 1. ö i Möre fylke (före 1919 Romsdals amt), s. v. om Kristiansund, Norge. 62,48 kvkm. 1,160 inv. i 194 hus (1920). F. är deladt mellan Freis och Bremsnes härad. - 2. Härad och socken i Kristiansunds pastorat, strax s. v. om Kristiansund, Möre fylke. 51,4« kvkm. 1,188 inv. (1920). Jordbruk och fiske. 1-2. K. G. G. 'Freiburg. 1. F. hade 87,730 inv. 1919. Under Världskriget var F. den af de allierades flyg-stridskrafter mest hemsökta staden i Tyskland (4 dec. 1914-28 okt. 1918 24 gånger, hvarvid 23 personer dödades och 94 sårades). - 2. Ett af Badens 4 "landeskommissariatsbezirke", 4,738 kvkm., 557,871 inv. (1919), med 16 "amts-bezirke". *Freie blihnen. I Berlin bildades med socialistisk tendens 1891 Freie volksbiihne och 1892 Neue freie volksbiihne, hvilka 1914 ingingo förening och 1920 sammansmältes till Volksbiihne, som 1922 räknade 170,000 medlemmar och anordnar föreställningar på sina två egna scener samt äfven på andra teatrar. Liknande föreningar ha stiftats i München och Leipzig. 'Freisinnige zeitung upphörde med år 1918. 'Freistadt. - 2. F. tillhör nu Tjecho-Slovakien. 7,497 inv. (1921). Officiellt namn F ryst å t. *Freistadtl tillhör nu Tjecho-Slovakien. Officiellt namn F r a § t a k. 'Freiwaldau tillhör nu Tjecho-Slovakien. Officiellt namn Fr^valdov. *Frejdbetyg. Se Betyg (äfvea i Suppl.). 'Frekvens. Jfr Puls.