1069 Frimurarhemmet-Frimärke 1070 öfvergingo l jan. 1921 genom köp till Stockholms stad, och anstaltens byggnader med dithörande område äro af Barnhuset förhyrda på en tid af 30 år. En ny, efter nutida kraf lämpad byggnad för undervisning af Barnhusets flickor invigdes 1907, försedd med skolkök och öfriga anordningar för utbildning i huslig ekonomi. (Uppgiften å sp. 1441 i bd 8, att nya, dyrbara byggnader uppfördes vid Kristineberg, gäller endast de två stora flygelbyggnaderna, synliga i förgrunden å bilden; hufvudbyggnaden i bildens midt uppfördes på 1750-talet och dess låga paviljongflyglar senare på 1700-talet.) Antalet intagna barn var 164 vid 1923 års ingång, och vid samma tid uppgick stiftelsens fond till 8,159 mill. kr. Bland donationer må ytterligare nämnas fördelningsläkaren C. A. Haaks (d. 1905) på omkr. 400,000 kr. Årliga kollekter från hufvudstadens kyrkor förekomma ej längre. - 2. Vid barnhuset i Göteborg var 1923 barnens antal 73, och tillgångarna stego till 700,000 kr., "6:e juni-fonden" till 48,000 kr. För barn som äro i behof af sommarvistelse, disponeras räntan på ett kapital af 33,000 kr. - 3. I Karlskrona understödde stiftelsen 3-8 barn med 144 kr. Tillgången var dec. 1922 27,295 kr. - 4. I Kristianstad understöddes 1923 58 barn för en kostnad af 5,400 kr. Tillgången vid 1922 års slut var 109,694 kr. C. B-ö. Frimurarhemmet. Se Föreningen för Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias stiftelse. Suppl. *Frimurarhuset i Stockholm har under de senare åren till det inre undergått en del förändringar och restaurerats. I samband med uppförandet 1912 af den frimurarorden tillhöriga hotellbyggnaden (Strand hotell) har gården mellan de båda flyglarna åt ö. öfverbyggts och förvandlats till en större bankettsal. Den monumentala trappan och vestibulen ha restaurerats. De äldsta delarna af det gamla Bååtska palatset, hvarest rummens rika, ursprungliga utsmyckning fanns kvar, såsom i våningen 2 trappor upp den s. k. Oskarssalen samt de i våningen l trappa upp belägna kungl. rummen och kanslersrummet m. fl., ha under S. Curmans ledning på ett genomgripande och pietetsfullt sätt restaurerats. Den förut i norra flygeln befintliga, för allmänheten tillgängliga restaurangen har försvunnit och lämnat plats för ordens arkiv och bibliotek, i hvars förra lokaler det 1913 grundade frimurarmuseet installerats. A. Pin. *Frimureri. De medeltida murargillena, som brukade fira en fest på Johannes döparens dag och egde hemliga ceremonier, lösensord och igenkänningstecken, hade äfven af lärda män f att fantastiska stamtaflor, genom hvilka gillenas uppkomst fördes tillbaka till Salomos tempelbyggnad. Det var på grundval af dessa, som James Anderson 1723 gaf den då i England bildade storlogen en lysande historia i den samtidigt antagna konstitutionen. När orden uppträdde i Frankrike, fick den en ny härledning genom skotten A. M. Ramsay, som satte den i förbindelse med medeltidens riddarordnar (se La Tierce, "Histoire, obligations et statuts des francmaçons", 1742); småningom hade likväl de af furstar och feodalherrar stiftade logerna förfallit, och blott i Skottland hade de bibehållit sin höghet. Ranisay angaf som ordens nya uppgift att samla i ett brödraskap män från skilda länder till en andlig nation, som skulle förena folken och lyfta sina medlemmar till en högre mänsklighet. Denna ridderliga humanitetsidé vann hastigt mark, på samma gång som ordenshierarkien utvecklades och ritualen riktades genom nya, romantiska ceremonier i stort antal. I stället för johanniterna, som Ramsay hänvisat till, trädde Tempelherreorden, hvars från prästerskapet vid Kristi graf mottagna mysterier genom Molay och andra skulle ha bevarats ända dittills i en hemlig tradition. Det var under inflytande af dylika strömningar och med de från tempelherrarna lånade sedvänjorna, som orden vann en utomordentlig tillslutning rundt omkring i Europa, fick ett flertal regenter till beskyddare och kunde bekläda världsliga och andliga stormän i olika länder med ordens högsta värdigheter. Det uppstod en mängd olika arter och afarter af frimureri eller af fristående samfund, inom hvilka olika slags mystiska läror, esoteriska traditioner och förborgade kunskaper förkunnades och förespeglades. I de katolska länderna, där orden förbjudits genom en påfvebulla 1738, kom den att omfatta upplysningsfilosofien, och i Tyskland förde äfven en del frimurare strid mot mystikerna. I Frankrike (storlogen "Le grand orient"), Spanien, Portugal och Italien ha frimurarlogerna tidtals spelat en framträdande politisk roll. I Förenta staterna voro de på 1820- och 1830-talen föremål för en häftig politisk motkampanj (se Antifrimurarepartiet). Världskriget har haft till följd, att frimurarloger uppstått eller återupplifvats i en del länder, där frimureriet förut varit förbjudet, såsom i Österrike, Polen och Finland. Antalet frimurarloger uppges vara i Storbritannien och Irland 5,281, i Tyskland 565, i Frankrike 454, i Italien 507, i Schweiz 36, i Holland 106, i Belgien 24, i Danmark 20, i Norge 21, i Förenta staterna 15,971, i Canada 1,227, i Central-Amerika 285, i Syd -Amerika 719 och i Australien 1,225. I Sverige, där Eckleff 1753 bildade Andreaslogen och senare det första storkapitlet, utvecklades en rik ordensmystik. 1771 gingo både kronprins Gustaf och prins Karl in i Frimurarorden, och den senare efterträdde 1774 Eckleff som ordensmästare och K. F. Scheffer som landsstormästare. - Loger ha efter 1907 bildats i ytterligare några flera städer, Umeå (1908), Växjö (s. å.), Borås (s. å.), Luleå (1909) och Falun (1913). Vid 1923 års ingång var antalet loger 47 med 20,972 medlemmar. På åtskilliga ställen inom landet finnas s. k. brödraföreningar eller sammanslutningar af frimurare. I Finland infördes frimureriet 1756 med Sankt Johanneslogen Sankt Augustinus (efter förste styresmannen, Augustin Ehrensvärd), hvarefter flera loger bildades. 1826 förbjöds orden i Finland och äfven ledamotskap af utländskt frimureri. 1923 invigdes åter logen Sankt Augustinus, som varit upplöst sedan 1813. Litt.: Lenning, "Allgemeines handbuch der freimaurerei" (3:e uppl. 1900-01), Begemann, "Vor-geschichte und anfänge der freimaurerei in England" (2 bd, 1909-10) och "Vorgeschichte und anfänge der freimaurerei in Schottland", I (1914), Le Forestier, "Les illuminés de Bavière et la francmaçonnerie allemande" (1915), och M. Lamm, "Upplysningstidens romantik", II (1920). *Frimärke. Fr. o. m. 1920 års ingång tillverkar