1105 Fiirbringer-Furst 1106 Max Furbringer. orientering under tjocka eller mycket disig luft. Första mistsignalstationen i Sverige var vid Nidin-gen, där en mistklocka uppsattes 1766. De högsta fyrtornen i Sverige näst det på Ölands södra udde äro betongtornet på Understen, i Ålands haf (39,4 m.), järntornet på Rönnskär, i Bottenviken (37 m.), och stentornet på örskär, i Bottenhafvet (32,? m.). Invid farliga undervattensgrund utläggas ofta fyrskepp (se d. o.). - Antalet fyrar, inklusive fyrskepp och lysbojar, var 1923: i Sverige 1,238 st., i Norge 1,597 st., i Danmark med Färöarna och Island 794 st. (1921) och i Finland 403 st. (1920). Af svenska fyrar tillhörde 494 staten, hvaraf 82 st. fyrplatser med ständig bevakning och 20 st. fyrskepp. Vid fyrstaten voro 1923 de ordinarie befattningshafvarna 313 pers., hvaraf 106 fyrmästare, 107 fyrvak-tare och 100 fyrbiträden. F. L-g. *Fiirbringer, M., lämnade sin professur 1912 och dog 6 mars 1920 i Heidelberg. Fyresdal, härad och pastorat i sydvästra delen af Telemark fylke (före 1919 Bratsberg amt), Norge. 1,253,19 kvkm. 1,800 inv. (1920). Skogsbruk och jordbruk. K. G. G. Fyrhugg, fabriks- eller handelsmärke. Som exempel kan tjäna märket i de vid Viskafors tillverkade galoscherna. Se 0. Mannerfelt, "Skandinaviska gummi-a.-b. Viskafors. Minnesskrift" (1920). *Fyrk. Enligt lag 26 maj 1909 har den kommunala fyrktalssättningen å landet upphört. Väg-fyrkar åsättas dock fortfarande för vägskattens utgörande. G. T. *Fyrling, bot., är svenskt namn äfven på Paris quadrifolia. *Fyr- och båkafgift. För inrikes sjöfarten upphörde afgiften fr. o. m. 1870 (enligt k. kung. 28 sept. 1869). F. n. (1923) utgår den för utrikes sjöfart med 25 öre per ton och resa af hvarje fartyg öfver 40 ton med rätt till afgiftsbefrielse under kalenderåret, sedan afgiften under året erlagts för ångfartyg 8 och för segelfartyg 4 gånger. Genom k. kung. 10 febr. 1911 är förklaradt, att lastpråm samt hvarje fartyg, som för sitt framdrif-vande är försedt med maskineri, skall med afseende på afgiften betraktas som ångfartyg. Vidare äro för tiden l juli 1922-30 juni 1924 genom k. förordn. 19 maj 1922 en del lättnader i skyldigheten att erlägga afgifter provisoriskt medgifven. Sålunda är beviljad nedsättning i afgiften för den del af fartygets dräktighet, som of verstiger 1,500 ton, till endast 10 öre per ton samt befrielse från erläggande af afgiften under vissa förutsättningar vid resor från ort bortom en linje Islands västkust - Kap Fi-nisterre och vid s. k. afstickarresor under inkommande eller utgående resa med sådan ort såsom af gångs-, resp. bestämmelsehamn. Uppbörden af fyr- och båkafgifter sker genom tullverket, som därför årsvis tillgodoräknar sig 2 proc. däraf. Den årliga uppbörden i mill. kr. uppgick i runda tal År 1825 till 0,08 År 1915 till 2,71 Ar 1919 till 2,o< > 1850 » 0,15 > 1916 » 2,59 > 1920 > 3,os » 1875 > 0,83 > 1917 » 1,94 » 1921 > l,,, i 1900 > 1,77 » 1918 » 1,89 » 1922 » 2,3o Fördelad på svenska och främmande samt lastförande och barlastade fartyg, ställde sig årsupp-börden, uttryckt i mill. kr., sålunda: Svenska fartyg Främmande fartyg lastf. barl. summa lastf. barl. sum] 0,74 0,40 1 14 0,80 0,68 1,5 0,36 0,15 0,?51 0,79 0,64 1,4 0,55 0,32 0,87 0,62 0,55 1,1 0,68 0,39 1,07 1,02 0,94 1,9 0,39 0,33 0,72 0,63 0,64 1,2 T. J- 1915 1917 1919 1920 1921 U,39 U,33 U,72 U,63 U,64 1,27 T. ; Fyrspann. Se S p an nk or ni n g fig. 2. * Furst, K. M., tog 1919 afsked från professuren. Utom den i hufvudarbetet omnämnda "An-thropologia suecica" må bland hans arbeten nämnas Zur kraniologie der schwedischen steinzeit (1912), som bringar mycket nytt material utöfver Retzius' "Gräma suecica antiqua", Crania groenlandica (tills, med F. K. Hansson, 1915), Trepane-rade svenska kranier jr ån äldre tid (i "Lunds univ:s årsskr.", 1913), Några nyfunna trepane-rade svenska fornkra-nier (i "Fornvännen" 1917), Neolithische schädel von der insel Ösel (i "Baltische studien zur archäologie und geschichte", 1914), När de döda vittna (1920), en sammanfattning af hans viktigare undersökningar och resultat, och Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan (1921). Som inspektor för Sydsvenska gymnastik-institutet och led. af den stora gymnastikkommittén har F. inlagt förtjänster om svenska gymnastikens höjande och spridning. Han är led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1908) och Vet. akad. (s. å.) samt med. hedersdoktor vid Kristiania universitet (1911). 2. Torvald F., den föregåendes kusin, ämbetsman, socialpolitiker, f. 13 aug. 1866 i Karlskrona, student 1886, utexaminerades 1889 från Tekniska högskolans fackskola för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, praktiserade under 1890-talet som ingenjör och verkstadschef samt förordnades 1901 som yrkesinspektör i Stockholm. Som vår främste expert på arbetarskyddets och socialhygienens områden har F. företagit många utländska studieresor, merendels som svenska statens representant vid officiella kongresser, samt deltagit i anordnandet af internationella utställningar äfvensom idkat flitig författarverksamhet. Han medverkade 1905 vid bildandet af den svenska Föreningen för arbetarskydd och är alltjämt föreningens sekreterare. Vid Socialstyrelsens tillkomst, 1912, blef F. chef för