1111 Fysik-Fysikalisk kemi 1112 denna ingripit i hög grad klarläggande och ordnande. Emellertid finns det också områden inom fysiken, hvilkas utveckling stått i ett tills vidare lösare sammanhang med denna teori eller skett helt oberoende af densamma. Här må då först nämnas H. Kamerlingh Onnes' och hans elevers på köldlaboratoriet i Leiden utförda undersökningar öfver materiens egenskaper vid mycket låga temperaturer. Särskildt betydelsefull är hans upptäckt af det supraledande tillstånd (omätbart lågt elektriskt ledningsmotstånd), hvari vissa metaller plötsligt komma, då temperaturen sjunkit till några få grader öfver absoluta nollpunkten. Vidare böra ihågkommas M i 11 i k a n s mångåriga försök (1909-17) ang. enstaka gasioners laddning, hvilka resulterat i en verklig precisionsbestämning af denna fundamentala konstant (elemen-tarladdningen). - F. Ehrenhafts uppseendeväckande invändningar (sedan 1909) mot antagandet af en bestämd elementarladdning kunna numera med säkerhet anses ha varit baserade på olämpliga försöksbetingelser och felaktig tolkning af observationsresultaten. I nära samband med den Rutherford-Bohrska atommodellen står den s. k. kärnfysiken, läran om atomkärnans sammansättning och egenskaper. De radioaktiva ämnenas strålar anses utsprungna från atomkärnan vid dennas spontana sönderfall. Men genom yttre ingrepp åstadkoms en kärnas uppdelning först af Rutherford (1920) vid bestrålning af kväfgas med snabba a-partiklar. Dessa los-sprängde ur ett fåtal af de träffade kväfgas-atomerna väie-kärnor (H-strålar), och senare ha dylika erhållits enligt samma metod äfven ur andra ämnen med låg atomvikt. - Eftersom atomens massa till sin hufvuddel anses vara koncentrerad i kärnan, kan man till kärnfysiken äfven räkna undersökningarna öfver isotoper, d. v. s. enkla ämnen med olika atomvikter, men identiska kemiska och (utom med afseende på massan) identiska fysiska egenskaper. Efter att dylika först påvisats bland de radioaktiva ämnena af F. S o d d y och K. F a-jans (1913), ha F. W. Astons betydelsefulla undersökningar (från 1919) visat, att många af de vanliga kemiska elementen utgöra en blandning af två eller flera isotoper med olika atom vikter, som äro (åtminstone i det närmaste) hela tal (jfr Aston. Suppl. och Atommodell. SuppL). Astons arbete utgör exempel på, att en vetenskaplig upptäckt betingas icke blott af teoretisk intuition, utan ofta lika mycket af de instrumentella hjälpmedlens förfining: i detta fall af hans mass-spektrograf, som utgör en förbättring af Thomsons apparatur för kanalstrål e analys. - En (partiell) separation af isotoper i större skala på annan väg (afdunstning i vakuum) lyckades J. N. Brönsted och G. Hevesy utföra med kvicksilfver (1920). Därigenom, att den moderna fysiken i största utsträckning sysslat med atomära problem, har ett fortsatt närmande till kemien egt rum, så att det ibland kan vara svårt att afgöra, om en speciell fråga bör räknas till den ena eller andra vetenskapens område. Någon sträng gränsskillnad mellan dem kan icke upprätthållas. Äfven kristallo-grafien tenderar alltmera till att bli likbety-dande med kristallfysik, i den mån vetenskapen öfverskrider den rent deskriptiva behandlingen af sitt ämne. På astronomien har fysiken haft en stark återverkan; utom Einsteins allmänna relä-tivitetsteori, som berört hela astronomiens världsbild, må särskildt nämnas Megh Nåd Sahas tillämpning af ion- och atomlärans resultat på stjärnornas strålning (1920). Att den rent vetenskapliga fysikens utveckling äfven gett uppslag åt tekniken och industrien, är själfklart. Denna befruktande inverkan har i en del fall återgäldats därigenom, att användandet af industriens stora ekonomiska och experimentella hjälpmedel fört till äfven rent vetenskapliga framsteg. Ett godt exempel därpå utgör hela högvakuum tekniken, speciellt de moderna glödkatodrören för mottagning och alstring af elektromagnetiska vågor. Baserade på studiet af medlen att åstadkomma yttersta luftför-tunning och af glödande kroppars elektronemission, ha dessa rör under Världskriget tekniskt utvecklats i ett nästan explosionsartadt tempo på grund af militära behof och hålla nu på att omgestalta den trådlösa telegrafien och telefonien. Samtidigt utgöra de ett vid fysiska undersökningar ofta användt hjälpmedel, och det närmare studiet af deras egenskaper för tekniska behof har äfven medfört fysikaliska framsteg. Härvid bör särskildt nämnas General electric co:s laboratorium i Schenectady med ett forskarnamn sådant som I. Langmuir. - Metallografiens ställning till järn- och metallindustri utgör ett annat exempel på dylik växelverkan, öfver hufvud kan hos industrien skönjas en tydlig tendens att alltmera stödja sig på vetenskapen och använda dess undersökningsmetoder för ledning och kontroll af det tekniska arbetet. G-L Fysik, gammalt namn på i färgerier använd lösning af tennklorid; kallas äfven tennsolution eller komposition. K. A. V-g. * Fysikalisk kemi. Under de senaste 15 åren har den moderna fysikaliska kemien, särskildt läran om de utspädda lösningarna, såsom den utvecklats under perioden 1885-1900, inträngt i kemisternas tänkesätt och upptagits i de elementära läroböckerna. Därigenom ha inom hela kemien diskussionerna öfver teoretiska frågor blifvit mera exakta och behandlingen af kvantitativa resultat mera rationell än i äldre tider. För den elektrolytiska dissociationsteorien, som ej kunnat förklara salternas och de starka elektroly temas skenbara afvikelse från massverkans lag, ha under de senare åren föreslagits flera modifikationer, af Gös h, Bjerrum, Debye m. fi., bland hvilka de två sistnämnde forskarnas inlägg torde vara af bestående värde. Den teoretiska behandlingen af koncentrerade lösningar och öfver hufvud taget af s. k. kondenserade system har fört till viktiga termodynamiska rön, bland hvilka må nämnas det Nernstska teo-remet (se Nernst, äfven i Suppl.), som äfven kallas termodynamikens 3:e hufvudsats. Bland termodynamikens stormän må dessutom nämnas Le Chatelier och särskildt M. Planck, hvars kvantteori (jfr P l a n c k, sp. 1007) befruktat äfven många områden inom den fysikaliska kemien; så har t. ex. inom fotokemien (se d. o. Suppl.) den termodynamiska och den kvantteoretiska behandlingen genom E i n s t e i n och W a r-b u r g ledt till betydelsefulla framsteg. Sedan Zsigmondy och Siedentopf lyc-