1123 Fältbefästning 1124 fall säkrare hinna till stridsställningen än vid minskyddsrummen, som lätt blefvo "människofällor". - .. .. '"- "**'"W.* '"WT? s. " ^'jf KH"--Iféir ." ^zggvsan&Hgj? Fig. 5. Skyddsrum af betong (bostadsrum). Väldiga massor cement, järn, makadam och sand transporterades därför fram (228,000 järnvägsvagnar cement på tysk sida till midten af år 1918). Ett nytt för befästningarna utmärkande drag betingades af nödvändigheten att maskera dem, så att de skulle bli svåra att upptäcka vare sig med kikare eller medelst fotografering af flygare. Läget för befästningarna måste väljas med stor omsorg, utförandet ske så, att de i minsta mån skilde sig från Fig. 6. "Kulisser". den omgifvande terrängen, och dessutom i stor utsträckning särskild maskering anordnas. Vanligen skedde detta med järntrådsväf ("hönsnät"), som spändes t. ex. öfver ett kanonvärn och belades med kvistar o. d. Man sträfvade att förlägga befästningarna under träd så, att de voro oåtkomliga för flygkameran. I visst samband härmed stod, att skjutfältsröjningarna begränsades. Medan man före kriget helst skaffade 600 m. fritt skjutfält och därför högg ned skogen inom detta område, öfvergick man under kriget till att endast underkvista träden och röja buskarna för att på ett eller två hundra m. af stånd kunna med kulan träffa en fiende. Längs med och öfver vägar anordnades kilometervis kulisser (fig. 6). Stridsledningen måste väl tillgodoses med telefoner och signallampor m. m. Fig. 7. Gruppbefästning för ett kompani. pL = pluton, K.ch. = kompanichef. Artilleriets befästningar måste särskildt utföras med tanke på maskering. Batterivärnen kommo ur bruk, pjäserna ställdes jämförelsevis spridda hvar och en i sitt värn med tillhörande ammunitions- och 10 Lu 10 _\__ 20 m Fig. 8. Fältbeiästning för ställningskrig. servisrum, vanligen dock förenade med förbindelse-värn. Ofta kunde det visa sig lämpligt att ställa pjäserna i skog utan Efhdra befästningar än ofvan-ifrån ej synliga skyddsrum för att undgå upptäckt och beskjutning. Ej sällan utfördes skyddsrummen af betong. För anfall fingo befästningar vidsträckt användning. Då en framryckning måste afbrytas, skaffade soldaten sig skydd med spaden antingen i form af vanliga skyttevärn eller genom lämplig omdaning af de talrikt förekommande projektilgroparna. Underhållet af befästningarna, icke minst förbindelsevärnen, kraf de särskild omsorg och an-