1125 Fältdräkt-Fältherre 1126 senligt arbete, likaså tillgodoseendet af hygienens fordringar och en viss irrad af bekvämlighet. Elektrisk belysning och ventilation voro icke någonting ovanligt. Sistnämnda anordning stod i samband med nödvändigheten att på bästa sätt hålla skyddsrummen fria från giftiga gaser, hvilket skedde med luftslussar af isolerande förhängen. För framtiden kunna befästningar icke beräknas utförda i den omfattning, som under fyra års ställ- Fig. 9. Skyddsrum af trä och jord (beredskapsrum). ningskrig blef möjligt och lämpligt. Under ett rörligt krig medhinnes särskildt icke det tidsödande arbetet på starkare skyddsrum, och äfven skytte- x-^------ 7 .. r--O^.. X .s^~~~tfordva/&>/w begransning. <^~ // ^^-Stenmanfelns----^»------ \ \^ Fig. 10. Skyddsrum af trä, jord och sten (bostadsrum). och förbindelsevärnen måste begränsas i utsträckning. I synnerhet i Sverige med dess stora afstånd och jämförelsevis fåtaliga befolkning kan västfrontsystemet endast i betydligt modifierad form tjäna till förebild. Exempel på fältbefästningar, lämpliga för vårt land, visa fig. 7 och 8, på skyddsrum fig. 9 samt 10 (skyddar mot fälthaubits). S. E. B. Fältdräkt 1. Fältuniform, milit., uniforms-dräkt för fältbruk, af bekvämt snitt och s. k. neutral färg, som så litet som möjligt skiljer sig från markens. Fältdräkten är en s. k. enhetsuniform, d. v. s. dess snitt är i hufvudsak detsamma för alla truppslag. Den leder sitt upphof från engelsmännens kolonialkrig. I större skala användes den för första gången under kriget i Syd-Afrika 1899-1902 (boerkriget), då terrängförhållandena på krigsskådeplatsen föranledde anläggandet af en ljust brungul (khakifärgad) uniform som fältdräkt för hela den i kriget deltagande engelska armén. Sedermera ha så godt som alla arméer anlagt en fältuniform med ofvannämnda egenskaper med afseende på snittet m. m. Färgen är i regel grå, vid vissa arméer med någon dragning åt grönt (tyska och ryska arméerna), brungrönt (engelska armén) eller blått (franska armén). Vid svenska armén infördes fältuniformen (grå) 1910, vid den norska ("fjällgrå") 1908 och vid den danska (försöksvis, grågrön) redan 1904. Den sistnämnda blef dock aldrig fastställd. I stället antogs 1915 en grå fältuniform. Jfr Uniform. H. J-dt. Fältfackla, krigsv., apparat, afsedd för belysning af slagfält, förbands- och provianteringsplatser, bangårdar o. s. v., då permanenta belysningsanordningar icke finnas eller ej funktionera. Apparaten består vanligen af en gasbehållare (ackumulator) eller gasframstäl-lare, som medelst en ledning står i förbindelse med en brännare, i regel anbragt i en reflektor (se fig.). H. J-dt. Fältfeber. Se Fältsjuka. Suppl. Fältf örplägnad, krigsv. Se F ö r-pl ägnad (äfven i Suppl.). Fältförsök, landtbr. Se K ä r 1-försök. *Fältförvaltningstrupper gå numera vanligen under benämningen intendenturtrupper (se d. o. Suppl.) äfvensom f ö r-plägnadstrupper (se d. o. Suppl.). C. O. N. Fältgrä (ty. feldgrau), milit., mellangrå med någon dragning åt grönt, om färg på uniformskläder. (Se F ä 11 dr ak t. Suppl.) Äfven populär benämning på soldater, som bära fältgrå uniform. Jfr pl. I till art. U n i f o r m. H. J-dt. 'Fältherre 1. Härförare, krigsv. Af de härförare, som under Världskriget antingen omedelbart eller medelbart (i regel såsom generalstabschefer) utöfvade högsta befälet på de viktigaste krigsskådeplatserna, äro följande mest kända, nämligen tyskarna v. Moltke, v. Falkenhayn, v. Hindenburg, Luden-dorff (som Hindenburgs stabschef och förste generalkvartermästare) och v. Mackensen samt '(på turkiska krigsskådeplatsen) v. d. Goltz och Liman v. Sanders, österrikarna Conrad v. Hötzendorff och Boroevié v. Bojna, turkarna Enver pascha och Djemal pascha, fransmännen Joffre, de Castelnau, Fältfackla.