1131 Fängelsepredikant-Fängelsesystem 1132 i Växjö. Förutvarande centralfängelset i Malmöhus slott ersattes 1914 genom nytt vid Lundavägen i Malmö. Straffängelset i Mariestad, med hvilket förenats Marieholms kungsgård, omändrades 1919 till centralfängelse för sysselsättande af manliga fångar i jordbruk, ladugårds- och skogsskötsel m. m. (jordbruksfängelse). S. å. anordnades i anslutning till centralfängelset å Härianda en s. k. f å n g k o l o n i (se d. o. Suppl.) vid Singes-hult i Vrå socken, Kronobergs län, där manliga straffångar under något friare former sysselsättas med nyodlingar å mossmarker och med andra landt-arbeten. Kolonien mottager omkr. 30 fångar. Sedan Fårösunds fästning på Gottland nedlagts, ställdes densamma 1919 till fångvårdens disposition för upprättande därstädes af en fångvårdsanstalt, som dock ännu ej blifvit erforderlig. Anläggningen har föreslagits till interneringsanstalt för samhälls-farliga förbrytare, om och när lagstiftning ang. sådana kommer till stånd. Centralfängelset i Karlskrona nedlades 1920, hvarefter byggnaderna med tillhörande område öfverlämnats till sjöförsvaret. Centralfängelset i Norrköping tjänstgör sedan s. å. allenast som kronohäkte. Under användning finnas följande centralfängelser: å Långholmen vid Stockholm, i Malmö, å Härianda vid Göteborg, i Härnösand, Mariestad och Växjö; samt straffängelser: i Stockholm, Uppsala (användt som s. k. ungdomsfängelse, vid hvilket ynglingar sysselsättas bl. a. med trädgårdsbruk), Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och Gäfle (det sistnämnda likaledes användt som ungdomsfängelse). För vård af sinnessjuka fångar ha upprättats sinnessjuka]'delningar vid centralfängelserna å Långholmen och i Härnösand samt vid kronohäktet i Västervik, hvarjämte sådan vård lämnas äfven vid öfriga centralfängelser. Till dessa af delningar öfverflyttas sinnessjuka fångar i af bi-dan på tillfrisknande eller intagning å allmänt hospital. Enligt Strafflagen för krigsmakten 23 okt. 1914 bör straffarbete eller fängelse, äfven då det är förvandlingsstraff för böter, i fall straffet ådömts krigsman för rymning, brott mot krigslydnaden, åsidosättande af tjänsteplikt m. m., aftjänas i särskildt militärhäkte. Där bör också aftjänas förvandlingsstraff för böter, som för brott mot allmän lag ådömts officerare, manskap med fast anställning m. fl. Militärhäkten finnas visserligen vid samtliga regementen, flottstationer m. m., men ej i tillräcklig omfattning, utan äfven dessa straff aftjänas i viss utsträckning vid de allmänna straffanstalterna. K r o n o h ä k t e n äro att anse som mindre fängelser, dock hufvudsakligen afsedda för rann-saknings- och bötesfångar. V. A-t. * Fängelsepredikant benämnes prästman, som är anställd vid straffängelse, kronohäkte eller vid centralfängelset i Mariestad. Vid centralfängelset å Långholmen finnas l förste och l andre pastor, vid öfriga centralfängelser pastorer. Förste och andre pastor samt pastorer äro i stat upptagna som ord. tjänstemän med civil pensionsrätt. V. A-t. * Fängelsesystem. Under senaste årtiondet har alltmera beaktats vikten däraf, att icke genom straffverkställigheten fångarnas andliga och kroppsliga hälsa blir lidande. De tidigare åsikterna om cellstraffets ofarlighet i nämnda hänseende ha af erfarenheten allt mera vederlagts, i det att vissa individer visat sig icke utan men kunna fördraga en lång tids straff i enrum. Då emellertid alltjämt kvarstår å ena sidan, att cellstraffet utgör en i regel behöflig skärpning af frihetsstraffet, och å andra sidan, att samvaron fångar emellan kan leda till moralisk försämring och sålunda motverka straff ändamålet, har nyare lagstiftning inriktats på möjligheten att låta cellstraffets användning bli beroende af individuella grunder. Tillika har i allmänhet tiden för cellvistelsen betydligt nedsatts, men rätt medgetts att förlänga densamma i fråga om fångar, som icke utan våda kunna hållas tillsammans med andra. Jfr Straffanstalt. I Sverige har genom lag 24 mars 1916 ang. verkställighet af straffarbete och fängelsestraff förordnats bl. a. att, om den, som undergår straffarbete eller fängelse, vid straffets början fyllt 20 år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden, där denna icke of verstiger 3 år, och där strafftiden är längre, de 3 första åren. Har fången vid straffets början ej fyllt 20 år, inskränkes tiden till l år. Enrumsfången skall hållas innesluten i cell, där ej hans vistelse utom densamma betingas af deltagande i gudstjänst, skolundervisning, rörelse i fria luften eller gymnastik m. m. Cellstraffet skall af bry tas, om men för fångens andliga eller kroppsliga hälsa däraf inträder eller uppenbarligen kan befaras. Genom lag af 6 maj 1921 har vidare förordnats att, då fånge, som vid straffets början ej fyllt 20 år, aftjänat 4 månader och annan fånge aftjänat l år, må han tillåtas utföra arbete gemensamt med andra fångar. Därigenom är en-rumsstraffet i själfva verket inskränkt till 4 månader för de yngre och till l år för de öfrige fångarna. Ensamhetsfångarna må kunna sysselsättas jämväl utom straffanstaltens slutna område, såvidt förbindelse mellan fången och obehöriga därvid förhindras. Äfven gemensamhetsfångarna skola under softid städse hållas isolerade hvar för sig, utom vid de s. k. fångkolonierna (se d. o. Suppl.). En klassindelning är genomförd så, att fångarna successivt efter välförhållande och af-t j anad strafftid uppflyttas i högre klass med något ökade förmåner. I följd af de nya lagbestämmelserna har en omläggning af straffanstalterna skett, i det att s. k. ungdomsfängelser, l jordbruksfängelse (i Mariestad), fångkolonier och sinnes-sjukaf delning ar upprättats (se F ä n g e l s e. Suppl.). Vid vissa fängelser bedrifvas fullständiga yrkesarbeten under utbildade ledare, hufvudsakligen för statsförvaltningarnas behof. Det iakttages, att fångar med något längre strafftid placeras vid fängelse med sådant yrkesarbete, som bäst lämpar sig för honom, dels för tillvaratagande af redan förvärf vad yrkeskunskap, dels för hans utbildning därtill. För ändamålet finnas vid de större centralfängelserna särskilda s. k. arbetsceller eller verkstadsrum anordnade för enrumsfångarna. För gemensamhetsfångarna finnas gemensamhetssalar med maskinella inredningar. Gemensamhetsfångar, som tillhöra den jordbrukande befolkningen eller lämpa sig för landtarbeten, öfverflyttas till jord-