1133 Fängenhällarna-Färgade (hjälp)trupper 1134 bruksfängelse. Äfven andra gemensamhetsfångar sysselsättas enligt lagens föreskrift, där så lämpligen kan ske, någon tid före frigifningen helt eller delvis utomhus. För ändamålet anlitas de jordområden, som finnas vid centralfängelserna och en del straffängelser. - I fängelsesystemet ingår som ett led villkorlig f rigif ning, som kan efter l år och tilländagången af 2/a af strafftiden tillfalla den däraf förtjänte. Den sålunda frigifne står viss tid under en stödjande tillsyningsman. För såväl de villkorligt som de slutgiltigt frigifna söker fångvårds-förvaltningen bereda arbetsanställning eller annan hjälp, hvarvid särskilda skyddsföreningar medverka. - I England intas unga brottslingar i åldern mellan 16 och 21 år, hvilka'röja fördärfvad karaktär och visat utpräglade brottsliga vanor eller böjelser, men dock anses kunna rättas genom särskild uppfostrande behandling, i s. k. B o r s t a 1-anstalt. 3 sådana anstalter finnas, 2 för ynglingar och l för flickor. Benämningen härleder sig från det 1902 till ungdomsanstalt ombildade fängelset i Borstal nära Rochester. Behandlingstiden, som anges i domen, omfattar minst 2, högst 3 år. Villkorlig frigifning kan dock ega rum för män efter 6 och för kvinnor efter 3 månader. V. A-t. Fängenhällarna, fjällkoloni. Se Stockholms fjällkoloniförening. Fänkei, bot., detsamma som fänkål. *Fänkål, bot. Denna krydda odlas äfven för bladskaftens, de s. k. stjälkarnas, skull, italiensk fänkål (it. finócchio, fr. fenouil d'Italie). De blekta, köttiga bladskaften ätas som blekselleri och äro särskildt i Italien allmänt omtyckta. De importeras om höstarna till Sverige i icke obetydlig mängd. Denna fänkålssort odlas på samma sätt som blekselleri (se Bladselleri. Suppl.). G. L-m. *Fänrik. Enligt bestämmelse i 1914 års härordning sker utnämningen till officer vid armén och marinen medelst konstitutorial till fänrik. Efter två års tadelfri tjänst sker utnämning till underlöjtnant med kunglig fullmakt. Benämningen portepéfänrik är bortlagd i Tyskland. C. O. N. *Färed (numera Färe). Se Hassle, Berga, Färe och Enåsa kapell. Suppl. Färe glasbruk, i Hjärsås socken, Kristianstads län, anlagdt 1922 af A.-b. Färe glas (aktiekap. 100,000 kr.), sysselsätter 48 arb., tillverkar buteljer och flaskor med ett årligt värde af 1/4 mill. kr. O. Sjn. *Färentuna. 1. Häradet skildes 1916 från Södra Roslags domsaga och ingår nu i Sollentuna och Färentuna härads domsaga. 7,151 inv. (1923). -- 2. F. socken med Hilleshög skall förenas med Sånga och Skå till ett pastorat. *Färg (Sp. 273, r. 11 uppifr. står vesuvian och bör vara vesuvin eller) Ostwald har under senaste åren, polemiserande med v. Helmholtz och Hering, i "Die farbenfibel" (1917), "Die farbenlehre" (2 bd, 1918--19) m. fl. arbeten sökt finna en rationell och kvantitativ indelning af färgerna, men hans arbeten äro från fysiologisk synpunkt ej af den epokgörande art, som han själf föreställt sig. Den af honom utarbetade färgatlasen ("Farbenatlas", 1918) kan dock få en ganska stor praktisk betydelse för konsthandtverk och vissa industrier. Enligt en af docenten G. Grönberg 1923 framlagd färgteori finnas fyra grundfärger eller enkla färgförnimmelser: rödt, gult, grönt och blått, hvilka förnimmelser förmedlas genom fyra olika slag af tappar. Ljusets inverkan på näthinnans tappar (se Öga, sp. 56 och fig. 7) är ej af kemisk natur, utan af fysikalisk art, ett slags resonansfenomen, och tapparna äro, genom sin finare byggnad, sin struktur, inställda för viss våglängd, de rödförnimmelseförmedlande tapparna för det synliga spektrets långa vågor, gulsinnestapparna för något kortare o. s. v. Men ej blott ljus af den våglängd, för hvilken en tapp är inställd, verkar på densamma, utan äfven våglängder, som stå i ett enkelt talförhållande till denna; däraf förklaras bl. a. den rödbetoning i spektrets kortvågiga (blåa) del, som är känd under namnet violett. De fyra grundfärgerna äro två och två komplementfärger, nämligen rödt och grönt, gult och blått; då ett dylikt färgsinnespar samtidigt och i lika grad påverkas, uppstår förnimmelsen hvitt. Detta förklaras enligt Grönbergs teori så, att hvarje genom de olika färgsinnena förmedlad förnimmelse består af en specifik färgkomponent och en hvitkomponent; då två komplementfärger bilda hvitt, upphäfva färgkomponenterna hvarandra, medan hvitkomponenterna adderas. I denna sin uppfattning af hvitt som en egen förnimmelse, hvilken, ehuru förmedlad genom färgsinnesapparaten, dock ej är summan af de två komplementfärgsförnimmelserna, intar teorien en medlande ståndpunkt mellan de äldre komplementfärgs- och kontrastfärgsteorierna. Vårt skymningssinne, vårt stafsinne, är endast i fråga om mottagningsorganet, stafvarna, skildt från tappsinnesapparaten och alltså intet eget sinne; stafvarnas nervbanor äro nämligen inkopplade i tapparnas. I vanliga fall ger visserligen stafsinnet bilder endast i hvitt och grått, beroende på, att de olika färgsinnescentra i hjärnan retas i ekvivalent grad och färgkomponenterna upphäfva hvarandra, men under vissa förhållanden, såsom vid en del efterbilder och vid den s. k. "efterlöpande bilden", kunna stafvarna förmedla tydliga färgförnimmelser. Flera tidigare kända fenomen, som äldre färgteorier lämna oförklarade, ha genom denna teori fått en tillfredsställande tolkning; likaså har det lyckats Grönberg att, utgående från denna nya teori, påvisa flera förut ej kända empiriska fakta. G. G. Färgade skuggor, opt. Se Synvillor. Färgade (hjälp)trupper, krigsv., benämning på af infödingar från utomeuropeiska länder (stormakternas kolonier) uppsatta trupper, ingående i vissa europeiska staters arméer. Dylika trupper kommo till användning i stor skala under Världskriget och delvis äfven (såsom ockupationstrupper) efter detta. Sålunda ingingo i engelska armén omkr. 100,000 man indiska trupper, af hvilka omkr. halfva antalet (1 armékår) användes på västfronten 1914--15. Då dessa senare icke tålde klimatet, måste de emellertid i slutet af 1915 hemsändas, hvarefter de i likhet med de öfriga kommo till användning hufvudsakligen i Egypten, Mesopotamien och Palestina. De i franska armén ingående färgade trupperna användes till allra största delen på västfronten och