deltogo i hela kriget. Deras antal uppgick, om alla ersättningskontingenter, som tid efter annan sändes till krigsskådeplatsen, inräknas, till närmare 700,000 man, hvartill kommo omkr. 240,000 man militärarbetare. Dessa trupper voro hufvudsakligen från Algeriet, Tunisien och Marokko samt från Franska Väst-Afrika (Senegal, Guinea, Dahomey o. s. v.), men äfven Franska Indo-Kina, Madagaskar och Västindien hade måst lämna ganska betydande truppkontingenter. Äfven de franska färgade trupperna hade svårt att tåla klimatet i norra Frankrike och måste tid efter annan aflösas för att vid Medelhafskusten återvinna hälsa och krafter. Från tyskt håll ha skarpa protester höjts mot användandet af dylika halfciviliserade trupper på en europeisk krigsskådeplats och alldeles särskildt mot deras användande efter fredsslutet som ockupationstrupper i Rhenprovinsen. De tyska färgade trupperna utgjordes hufvudsakligen af askari (se d. o. Suppl.) och användes uteslutande i kolonialkriget (Afrika). H. J-dt. *Färgelanda. Inom socknen finns folkhögskola med manlig hufvudkurs och fristående kvinnlig kurs. Färgindustri. Se Tjärfärger. *Färgkemi. Litt.: G. Kallstenius, "Oljemåleriet. Färgstoff och bindeämnen" (1913). Färgmalt. Se Öl, sp. 92. Färgskära, bot. Se Serratula. *Färila heter som kommun fr. o. m. 1 jan. 1923 Färila-Kårböle. 127,370 har. 5,601 inv., hvaraf i F. 5,177 inv. och i Kårböle 424 inv. (1923). Kårböle, som förut varit ett kapellag i F., utbröts s. å. till egen församling. Färing (da. færing), ett slags klinkbyggd, sjöstark, lätt båt, som allmänt används på Färöarna; i Norge allmänt namn å Västlandet för en mindre båt med två par åror. Färingen, en 3 kvkm. stor sjö, 27 m. ö. h., i Skee och Näsinge socknar, Bohus län, n. ö. om Strömstad, afrinner öfver Strömsvattnet till Skagerak. O. Sjn. *Färingtofta. Se Riseberga och Färingtofta. Suppl. *Färja. Kostnaden för underhåll af allmän färja bestrides ur vägkassan, där den ej utgår af statsmedel, likaså iståndsättande af enskild färja, som till allmänt underhåll öfvertas, och byggande af färja i den mån, som sådan kostnad ej gäldas af statsmedel eller efter särskilda åtaganden af kommunen eller landsting eller annorledes. -- K. M:ts befallningshafvande förordnar om färjas storlek och beskaffenhet. N. H. *Färjestaden, Torslunda socken, Öland. Från F., som är den vanliga öfverfartsorten mellan Öland och Kalmar, utgå Södra Ölands järnvägs linjer till Borgholm och Ottenby. O. Sjn. Färla (af lat. ferula, ris), fordom i skolorna nyttjadt straffredskap af trä eller läder. Man slog därmed i flata handen eller på ryggen. Bildlikt talas om att "stå under någons färla", stå under sträng uppsikt af någon. *Färlöf. Patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922. Färnebofjärden, en omkr. 48 kvkm. stor, sjöartad utvidgning af Dalälfven, belägen 58 m. ö. h. i Österfärnebo socken, Gäfleborgs län, samt Nora och Enåkers socknar, Västmanlands län. Den omges af vidsträckta sankmarker och fylles af öar, bland hvilka en långsträckt nord-sydlig rullstensås. Ö. om F. ligger Gysinge. O. Sjn. *Färs. 1. Häradet omfattar nu 61,383 har med 23,464 inv. (1923) och ingår i Sjöbo fögderi. Se Folkdräkt, pl. I. *Färöarna hade 21,352 inv. 1921. En lag om hamnanläggning på F. genomfördes 1913. På F. finnas 2 ungefär jämnstarka partier, Samband och Sjálvstýri. Det förra vill i hufvudsak bevara de nu bestående formerna för F:s ställning inom den danska staten, medan det senare däremot påyrkar ej blott upphörandet af amtmannens och prostens själfskrifvenhet till ledamotskap i landstinget, utan äfven särskild lagstiftning för F. och grundlig revision af F:s ekonomiska förhållande till staten. Bland norska nationalister gängse idéer om F:s återförening med Norge ha låtit tala om sig i sammanhang med själfstyrelsepolitikern J. Paturssons förbindelser med dessa kretsar i Norge, men därvid föranledt bestämdt afvisande uttalanden (1923) från bägge partierna i F:s landsting. Jfr J. Patursson, "Færösk politik" (1903). Färöiska litteraturen tar sin början med den synnerligen rika och betydelsefulla folkvisdiktningen (se Färöarna, sp. 307), af hvilken Svend Grundtvig och J. Bloch gjort storartade handskrifna uppteckningar, nu förvarade på K. biblioteket i Köpenhamn, omfattande 236 kväden, i 16 stora kvartband och 2 tilläggsband. Ett band "Færöske folkesagn og eventyr" utgafs 1898--1901. Den färöiska konstdikten är däremot mycket ung. Dess första namn är bonden Nólsoyarpól (Poul Nolsö, d. i början af 1800-talet), en satiriker, som sökte väcka det färöiska folkmedvetandet till lif. Jens Christian Djurhuus (f. på 1700-talet, d. vid midten af 1800-talet) diktade kämpavisor efter de gamla kvädena som förebild, såsom "Ormurin lange" om Svolderslaget, och "Púkaljómur", en religiös dikt, påverkad af Miltons "Paradise lost". Bonden Jóannes Patursson (f. 1865; jfr Färöarna. Suppl.) har med kraft och lidelse i sång framfört färöiska nationalsynpunkter och hänfördt besjungit hembygden. Hembygdsskald, särskildt naturskildrare, var äfven Rasmus Effersöe (1866--1915), hvars form var väl skuren. Utanför hembygdsdiktningens gränser har den färöiska poesien förts af Jens Henrik Oliver Djurhuus (f. 1881, sonson till den ofvannämnde J. C. Djurhuus, overretssagförer), hvars Yrkingar (1914, Dikter) äro uttrycksfull modern lyrik, individuell och pregnant, icke utan inflytande af skalder som Drachmann och Fröding. Andra moderna lyriker äro hans yngre broder, den alsterrike Hans A. Djurhuus, den innerlige Richard Long och Färöarnas Jeppe Aakjær, Mikkjal Dánialsson á Ryggi. En modern antologi är A. C. Evensens "Lesibók" (1911). Af tidningar kunna nämnas "Tingakrossur" (1900 ff.) och "Färoyatíðindi" (1915), skrifna delvis på danska, delvis på färöiska. Se C. Kjersmeier, "Færöisk litteratur" (i "Ord och bild" 1918). R-n B. Färölit, miner. Se Thomsonit. *Fässberg är sedan 1 jan. 1922 stad under namnet Mölndal; äfven pastoratets namn är numera Mölndal. 13,762 inv. (1923). *Fästning. Se äfven Befästningskonst. Suppl.