1139 Fästningsförsvarsområde-Fästningskrig . 1140 som vid behof ansluter till sjöfrontens flyglar, ösel-Dagö-befästningarna bildade sålunda högra flygeln af den ryska västfronten, Flandernbefästningarna af den tyska. Kustfästningens taktiska uppgift öfvergår från ett åt alla håll själfständigt försvar (Port Arthur) till att i en större stridslinje försvara en begränsad front, i viss mån såsom ett regemente, en fördelning eller en armékår - beroende på fästningens betydelse och storlek - uti ett större förband. - Flottan kan framför fästningen bilda en framskjuten bevaknings- och första stridslinje, men den får därvid icke bindas, då dess uppgifter företrädesvis lösas genom rörlighet och offensiv. - Den egentliga farledsspärren består af försänkningar eller af minor, kompletterade med u-båtsnät och till skydd mot torpedbåtar äfven af bomstängsel. Särskildt ha de små motortorpedbåtarna visat sig svåra att utestänga. För att förhindra spärrarnas undanröjande genom fiendens smärre fartyg försvaras de med mellan- och småkalibriga kanoner. Dessa åter skyddas för beskjutning från fiendens artillerifartyg genom tunga kanoner och kastpjäser, som hålla de stora fartygen på afstånd. - Artilleriet uppställes i batterivärn (vanligen förkortadt benämnda batterier), sprängda i berget eller utförda i betong; mellan- och småkalibrar uppställas ofta i pansartorn, medan de tunga pjäserna skjuta öfver bröstvärnet. Under Världskriget har gjort sig gällande tendensen att göra artilleriet rörligt, det tunga å järnväg. Till eget skydd mot öfverrumpling förses batterivärnen med stormhinder och infanteristrids-ställning af den omfattning, som läget kräfver. För servis och ammunition erfordras bombfasta skyddsrum. Farlederna belysas nattetid af strålkastare. - Till förhindrande af landstigning försvaras stranden af infanteri och lätt artilleri, det senare vanligen för flankering. Infanteriet bevakar själfva stranden med små poster, medan reserverna hållas samlade på lämpliga punkter längre bakåt, så att de vid behof lätt kunna föras fram i olika riktningar. För detta ändamål fordras goda vägförbindelser, hvarjämte automobiler underlätta en hastig förflyttning af jämförelsevis stora styrkor. Försvaret mot landstigning föres sålunda bäst rörligt och offensivt, dock med befästa centrala stödjepunkter, ofta i form af skansar. - öfverallt inom fästningen fordras goda signalförbindelser, hvarjämte gifvetvis luftförsvaret måste vara vederbörligen tillgodosedt. - Stridsberedskapen inom en kustfästning måste vara stor, då anfall är att vänta samtidigt med eller t. o. m. före en krigsförklaring (Port Arthur). En utbildad säkerhetsbesättning måste alltid finnas inom fästningen och befästningarna vara i stridsfärdigt skick. S. E. B. *Fästningsförsvarsomräde. Från detta är att skilja befästningsområde och skyddsområde. För hvarje fästning fastställes i kommandoväg ett eller (vanligen) flera befästningsområden, innefattande fästningens samtliga verk och försvarsanstalter. Befästningsområde är inhägnadt. Där så finnes erforderligt, fastställer konungen i statsrådet visst skyddsområde för fästning utanför befästningsområdet; detta utmärkes på generalstabens karta i skalan l : 100,000 med en bred blå linje och i terrängen med anslagstaflor. Utlänning må ej tillåtas att inkomma inom befästningsområde, ej heller att utan konungens i statsrådet gifna till- stånd bosätta sig inom skyddsområdet. - I och för den inre tjänsten vid en fästning kan vara fast-ställdt ett fredsområde. - Kring mineringar, som i fred utläggas inom en kustfästning, kunna fastställas skyddszoner. S. E. B. Fästningskanon, artill. Se K an o n. *Fästningskrig. Landfästningar. Från Världskriget äro iakttagelserna på detta område att hänföra till dels de belgiska fästningarna samt Mau-beuge, Novo Georgievsk och Kovno, dels Pfzemysl, dels Verdun. (De här icke nämnda ryska fästningarna uppgåfvos vid tyskarnas annalkande sommaren 1915, utan att ha blifvit föremål för egentlig fästningsstrid.) Anfallet mot den förstnämnda gruppen karakteriseras af en stark och snabb insättning af tungt och tyngsta artilleri (30,5 och 42 cm. hau-bitser) å tyskarnas sida, hvarigenom anfallet i hög grad förkortades. Genom en våldsam beskjutning några timmar eller ett fåtal dagar blefvo forten skadade ett efter ett, dock icke mer än att de voro tekniskt försvarbara, samt deras besättningar så skakade, att forten snart kunde intas af det stormande infanteriet. Sålunda kom fästningsförsvaret att uppgå till högst 10 dagar. Vid Liége försöktes t. o. m. öfverrumpling, hvilken emellertid endast delvis lyckades. De vid en reguljär belägring nödvändiga befästningsarbetena kommo därför endast i starkt förminskad grad till utförande, hvaremot för framförande af det tunga artilleriet och dess ammunition betydande förbindelsearbeten, bl. a. f alt järnvägar, blefvo nödvändiga. Bristerna i försvaret framgå af art. Fästning. Suppl. Pfzemysl åter genomförde ärofullt försvaret under sammanlagdt 51/? månads belägring och föll icke för vapenmakt, utan af brist på proviant. Man kan säga, att striderna därom fördes i nära öfverensstämmelse med den i allmänhet före kriget rådande uppfattningen om fästningskampen. Verdun slutligen försvarades under den intimaste samverkan mellan fästning och fältarmé. I den mån trupperna sletos ut, aflöstes de af friska, och ett stort antal infanterifördelningar blef sålunda successivt insatt. Detta var möjligt genom det säregna förhållandet, att Verdun icke var inneslutet, utan hela tiden hade fri förbindelse med hela det icke besatta Frankrike. För framtiden torde de före kriget rådande principerna för fästningskriget i stort sedt fortfarande komma att gälla, med de modifikationer, som betingas af dels artilleriets betydligt ökade skott-vidd, verkan och möjligheten af en ytterst noggrann eldreglering, dels af flygvapnets storartade utveckling, dels af giftgasernas användning. De sistnämnda bli gifvetvis af stor betydelse i befästningar, där besättningen under lång tid är bunden och icke genom förflyttning kan undandraga sig gasens verkan. För försvaret medföra de nya stridsmedlen behof af ett kraftigt, långskjutande artilleri, ett godt luftförsvar i form af luftförsvars-artilleri, tillräckligt starka luftstridskrafter och bombfasta skyddsrum i erforderligt antal (se F ä s t-ning. Suppl.), försedda med anordningar för ventilation och luftens rening från giftiga gaser. Kustfästningar. De kustbefästningar, om hvilka under Världskriget kämpades, äro Darda-nellerna, Flandern och Ösel-Dagö. Någon större förändring i anfalls- eller försvarstaktiken torde