1145 Förbindelsetrupper-Förbränningsturbin 1146 att lägga på dessa och en vagnskorg af trä, med en lastförmåga af 5 ton; lokomotiv, tvillingmaskin, med kol och vatten för 15 km. färd, 60-70 tons drag-kraft, motsvarande 9-10 vagnar med 15 km. fart i timmen; tender medförande 3 kbm. vatten och l ton kol, tillräckligt för 30 km. färd. Stigningen borde icke of verstiga 1:40. Byggande och drift skedde genom fältjärnvägstrupper. Med 5 km. stationsaf-stånd beräknades i medeltal kunna framföras 16 tåg i dygnet. Anslutningen till de bredspåriga banorna skedde medelst öfvergångsbangårdar. Fält järnvägar ha minskat i betydelse i och med automo-bilväsendets starka utveckling. - Ännu längre fram öfvergår man till spårvägar, likaledes vanligen 60 cm., för dragning med hästar eller människor. Materielen är den vid järnvägs- och byggnadsarbeten vanligen använda s. k. Décau-villematerielen (spårramar, växlar, vändskifvor, platå- och tippvagnar; se D é c a u v i 11 e). Anläggning och drift ske - förutom af f alt järn vägstrupp - af vanlig ingenjörtrupp och vid behof äfven af infanteri och artilleri. Under ställningskriget ha de funnit användning bl. a. för transport af trävirke, taggtråd, materialier till betongskyddsrum samt ammunition. Broar och färjor. Konstruktionen afpassas efter den väntade belastningen, hvarvid man på senare tid måst ta hänsyn till de äfven inom armén använda tunga lastbilarna och till det tunga artilleriet. Se vidare Färja, Krigsbro och Militärbroar. Linbanor (se d. o.) ha under Världskriget fått riklig användning i bergstrakter, såsom å österrikiska fronten mot Italien samt i Vogeserna. Om förbindelsevärn se Fältbefästning. Suppl. Underjordiska förbindelser förekomma dels i fästningsverk (se Fort. Suppl.), dels i fältbefästningar och under fästningskrig i form af mingångar (se M i n k r i g). I sin abstrakta bemärkelse förekommer ordet förbindelse i sammanställningen "stå i" eller "söka" förbindelse med t. ex. en annan befälhafvare. I regel skall förbindelse hållas nedifrån uppåt med användning af något slags signalförbindelse. Dessutom kan en högre befälhafvare eller en artilleri-befälhafvare sända "förbindelseofficer" till en underlydande befälhafvare, resp. ett infanteriförband för att säkrare få de underrättelser, som enligt instruktionen till officeren äro af särskild vikt (vid artilleriet eldverkan, behof af artilleriunderstöd, infanteriets framryckning o. s. v.) eller för att å en högre befälhafvares vägnar kunna omedelbart ge order, då signalförbindelserna äro afbrutna (öfverstelöjtnant Hentsch under Marneslaget 1914). S. E. B. Förbindelsetrupper, krigsv., är en benämning, som icke officiellt finns i svenska armén, utan som inkommit från Tyskland, hvars Verkehrs-truppen före Världskriget under en särskild inspektion omfattade järnvägs-, telegraf- och luft-seglartrupper. Under Världskriget och delvis dessförinnan ha de oerhördt ökade luftseglartrupperna inom stormakternas arméer bildat eget vapenslag (se Flygvapnet. Suppl.). Sverige eger inga järnvägstrupper, men däremot sedan 1871 fälttelegraftrupp (se Ingenjörtrupper). Genom 1914 års härorganisation ha tillkommit radiotelegraf-, ballong- och flygmaskinkompanier i den un- der chefen för Fortifikationen lydande Fälttelegrafkåren. Men dessutom finns vid öfriga vapenslag personal för handhafvande af telefon- och signalmateriel (se Förbindelser. Suppl.). Flyg- och ballongkompanierna torde efter en omorganisation äfven i Sverige komma att bilda eget vapenslag. Återstående formationer tillkommer att handha arméns sign al v as e n (se d. o. Suppl.). S. E. B. *Förbjudna led äro i nu (sedan 1915) gällande svensk rätt fortfarande de i hufvudarbetet, sp. 387, nämnda, dock med de jämkningar, att äktenskap mellan ett syskon och ett annats afkomling (t. ex. farbror--brorsdotter; moster--systerson) får ingås efter särskild k. dispens samt att ej annat svågerlag än det, som uppkommit genom äktenskap, räknas som äktenskapshinder. Finländsk rätt kvarstår i förevarande ämne på den ståndpunkt, som i hufvudarbetet angetts som den svenska rättens. Norsk rätt har samma regler som den nu gällande svenska, utom att förhållandet mellan ett syskon och det andras afkomling alls icke räknas med bland de förbjudna leden. Dansk rätt (lag 30 juni 1922) öfverensstämmer med den norska, dock med den afvikelsen, att rätt upp- och nedstigande svågerlag, häri inbegripet det s. k. oäkta svågerlaget (se Svågerlag, sp. 1327), fått bli ett äktenskapshinder, som genom dispens i vissa fall kan eftergifvas. Jfr Äktenskapshinder. C. G. Bj. Förbländning, tekn. Se Tegel, sp. 629. Förbränningsmaskin, mek., hvarje värmemotor, vid hvilken värmet tillföres genom förbränning med luft i själfva arbetscylindern. Dessa maskiner äro sålunda kolfmotorer. De indelas efter det mekaniska arbetssättet i fyrtakt- och tvåtaktmaskiner och efter det termodynamiska i maskiner med förbränning vid konstant volym (förr kallade explosionsmaskiner; se d. o.) och maskiner med förbränning vid konstant tryck (ofta olämpligt kallade liktrycksmaskiner. Ett slag af dessa maskiner benämnes vanligen dieselmaskiner; se Dieselmotorn). Numera eftersträfvar man ofta att kombinera de två arterna af förbränning, s. k. maskiner med kombinerad förbränning. Med hänsyn till maskinernas konstruktiva detaljutbildning blir bränslet afgörande, hvarför man skiljer mellan gasmaskiner, som arbeta med lys-, masugns-, koksugns- eller generatorgas af olika slag, förgasarmaskiner, som arbeta med bensin, bensol, fotogen eller sprit, diesel- och tändkulemaskiner samt maskiner med direkt insprutning, som arbeta med fotogen, råolja eller tjärolja. Stundom sammanfattas dessa i två stora grupper, maskiner för gasformiga bränslen och maskiner för flytande bränslen (de senare ofta kallade oljemotorer). Sistnämnda grupp indelas i maskiner för lättflyktiga bränslen (förgasarmotorer) och för svårflyktiga (de öfriga oljemotorerna). Med hänsyn till användningen skiljer man på stationära, skepps-, båt-, lokomobil-, automobil-, järnvägs-, traktor-, flyg- m. fl. maskiner. E. H-ck. Förbränningsturbin, mek., såsom turbin utbildad värmemotor, vid hvilken ett gasformigt eller flytande bränsle förbrännes med luft i en kammare omedelbart före turbinhjulet, i hvilket förbränningsgaserna därefter få afge arbete -- ett sedan länge bearbetadt, utomordentligt svårlöst problem. För erhållande af en användbar bränsleekonomi